Tillsammans med Marco Aldén har jag samtalat om tro.
Tro som ibland är ett rop i desperation, ibland en strimma hopp och ibland den där övertygelsen och glädjen som gör att man övertygar hela sitt hushåll om att Jesus är grejen.
Tro som kan vara helt opolerad. Som den kan vara hos de människor i evangelierna som söker Jesus utan att ta någon kölapp.
Tro som måste ha sitt fäste i något utanför mig själv. Att tro på min egen tro blir inte så stort. Att tro på Jesus är större.
Tro som ibland gränsar till dumhet. Och var går egentligen den gränsen?
Sen hann vi inte alls prata om mission, som också finns som ett tema i texten. Hur berättar vi om våra egna möten med Gud? Om de där viktiga tillfällena som bär oss i livet OCH om de där små, små beröringspunkterna när Gud blivit särskilt levande för oss? Hur berättar vi om det? Och vad händer om vi INTE berättar?
Hoppas samtalet fortsätter hos er!
//Clara
PS. I skrivande stund finns fortfarande ett exemplar av boken Stororden på Bokbörsen. Om det är någon som blir sugen på den efter att ha hört vårt samtal.