24. Septuagesima

Det blir ett samtal om oro och om att försöka att inte oroa sig. Perspektiven växlar mellan här och nu och framtiden. Varför ska vi göra det goda? För att få en belöning sedan? Eller för att andra mår bra av att det här och nu? Eller för att vi själva mår bra av det? Vilka krav ställer Gud på oss? Ställer Gud krav?

Senare i samtalet ställer Robin allting i ljuset av påsken och då lättar oron.

Såhär skriver Ida:
Ibland behövs det en lång transportsträcka för att komma fram till målet. Lite den känslan fick jag efter att jag och gymnasieeleven och konfirmandledaren Robin Uddin pratat kring evangelietexten för Septuagesima. Vi trevar och provtänker, vi vrider och vänder, vi frågar och försöker reda ut eller förstå. Och till slut når vi fram till själva kärnan. Orden tar kropp och vi landar i nåden (trots att vi inte någon gång nämner ordet nåd). Och när jag lyssnar på vårt samtal och på det som jag nästan upplever som en omväg för att komma fram till kärnan så kommer jag att tänka på Karin Boyes dikt I rörelse och strofen: Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd. Den där transtportsträckan är många gånger nödvändig för att vi överhuvudtaget ska kunna landa rätt. I alla fall var det så för mig i det här samtalet.
//Ida

Klicka här för att lyssna på samtalet: 024 - Tolkning pågår