Tillsammans med prästkandidat Mathilda Magnusson vrider och vänder Jonas Persson på söndagens text. Det blir bland mycket annat en brottning med gudsbilder. Är gudsbilden i den här texten svår att hitta? Eller är den svår att leva med?
Det blir också ett samtal om förförelser. Förförelser finns överallt, menar Mathilda, men är det alltid negativt? Eller finns det också "prova-livet-förförelser"?
Jonas frågar sig också vilken ton texten har. Ska den läsas argt? Är det en arg text? Eller finns där en omsorg om man läser texten i en annan ton?
Och sist men inte minst: hur hugger man av det som kommer inifrån?