Avsnitt 13: Vad är det egentligen att ha fri vilja?

Vad är det egentligen att ha fri vilja?

Det finns inom filosofin två huvudsvar på denna fråga: 1. Fri vilja har den som inte hindras att göra det den vill; fri vilja förstås som ohindrad spontanitet.  Det finns dock de som har en mer ambitiös definition av fri vilja: 2. Att ha en fri vilja innebär att jag i samma psykologiska tillstånd skulle kunna välja mer än en handling: jag kunde ha gjort annorlunda än jag gjorde.  Detta är i princip det vi förutsätter inom rättsväsendet och det är därför vi skiljer på någon som handlar under vanföreställningar och behöver vård, eller den som handlar med "vett och vilja" och straffas. Den förstnämnda förståelsen går ihop med determinism, alltså tanken att det jag vill är bestämt av för-medvetna, naturliga processer, medan den senare förutsätter en mental nivå som inte helt är bestämd av förmedvetna processer. Hur kommer då frågan om moraliskt ansvar in här?

Jo, när vi klandrar eller berömmer någon för något så verkar vi tänka att den är ansvarig för sin handling och inte var determinerad av faktorer utanför sin medvetna kontroll.

Frågan om fri vilja och moraliskt ansvar är en klassisk fråga både inom filosofin och teologin. I detta sista avsnitt för terminen tar vi oss an denna fråga både i dess teologiska och filosofiska form. Under reformationstiden diskuterade humanisten och teologen Erasmus av Rotterdam (1466-1536) och reformatorn Martin Luther (1483-1546) denna fråga. För Luther är människan helt "hjälplös" inför Gud och kan inte samarbeta med Gud i frälsningen: hon har en "trälbunden vilja". Erasmus av Rotterdam argumenterar istället i sin bok "Om den fria viljan" för att Bibeln och kyrkans tradition är full av resonemang som bygger på att människan har en fri vilja och kallas att samarbeta med Gud: varför säger Gud annars att människan "må välja livet" (5 mosebok 30:19)?

Dagens diskussioner om fri vilja äger främst rum i relation till den naturvetenskapliga beskrivningen av människan och världen: är allt som händer, inklusive det vi bestämmer oss för, ett resultat av materiens interaktioner, interaktioner som sker i enlighet med naturlagar, som vi ju inte bestämmer över?  

Psykologen Roy Baumeister har i ett antal experiment undersökt effekterna av att inte tro på fri vilja och utifrån dessa dragit slutsatsen att den som inte tror att den är fri är mindre benägen att stå emot aggressiva impulser. Förklaringen till detta är att om man ändå tror att det man gör är utanför ens egen kontroll, varför ska man då lägga energi på att stå emot dessa impulser? Inom psykologin talar man även om erfarenheten av att vara "subjekt" i sitt eget liv, att ha en "Internal locus of control": en föreställning om att man själv kan påverka sitt liv. Även om dessa psykologiska perspektiv inte bevisar fri vilja så antyder de att det är psykologiskt hälsosamt att tro på fri vilja - vilket i sig ställer vissa frågor till den som menar att all kausalitet är förmedveten. Hur kan innehållet i mina trosföreställningar påverka mig, om alla orsakssamband är strikt fysikaliska?"