Avsnitt 41: Dependent rational animals av Alasdair MacIntyre

I sin bok Dependent rational animals vill MacIntyre lyfta fram en bortglömd insikt: människan är ett djur, en biologisk varelse som är starkt beroende av sin omgivning för att kunna mogna till den specifikt mänskliga formen av liv. Människan är  ett djur, men har en kapacitet att ta ett steg tillbaka i relation till sina omedelbara impulser, reflektera över och välja mellan flera olika framtida scenarior. Denna förmåga gör att hon behöver bli en "independent practical reasoner" eller ett moraliskt reflekterande subjekt, som tar ställning på ett i en mening oberoende, men reflekterat vis. MacIntyre är en skotsk filosof, verksam vid Notre Dame i USA som med sin bok After Virtue (som kom 1981) bidrog starkt till dygdetikens renässans under slutet av 1900-talet. I Dependent rational animals (som kom 1999) vill MacIntyre koppla dygdetiken tydligare till människans biologiska natur: en etik som inte tar hänsyn till att vi är biologiska varelser blir irrelevant, menar MacIntyre: "no account of the goods, rules and virtues that are definitive of our moral life can be adequate that does not explain (...) how that form of life is possible for beings who are biologically constituted as we are, by providing us with an account of our development towards and into that form of life." (s. X) En dygd är en internaliserad disposition som bidrar till människans blomstrande. Till skillnad från regeletiken så betonar dygdetiken att en "god människa" är någon som gör det den vill, även om dennes vilja är formad i enlighet med det som leder till blomstring. Till skillnad från andra djur så når inte människan sin blomstring genom att enbart följa sina omedelbara impulser. På det viset finns ett slags avstånd mellan människan och hennes biologiska impulser. Dygdetiken handlar om att odla upp en spontanitet för de handlingar och förhållningssätt som leder till blomstring.