I början var det ingen som tog Stefan Hell, en av årets tre nobelpristagare i kemi, på allvar. Han påstod nämligen att det måste gå att överlista den 100 år gamla regeln för hur bra mikroskop kan förstora objekt.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Omöjligt, sa fysikersamhället. Men Stefan Hell fick rätt till slut.
Stefan Hells väg till Nobelpriset har varit lång. Han växte upp i en tysktalande stad i kommunistdiktaturens Rumänien. I ett nyckfullt politiskt system som godtyckligt kunde ta ifrån dig hus och egendom lärde han sig snart att utbildning är den värdefullaste tillgång en människa kan äga.
Som tonåring kom han till dåvarande Västtyskland och blev snart intresserad av optik. Det var ett forskningsområde som stått i stort sett stilla i 100 år. Gränsen för hur mycket det var möjligt att förstora ett objekt var uppnådd och gick inte att ta sig förbi, enligt gällande uppfattning.
Men Stefan Hell var övertygad om att det på något sätt måste gå. Men ingen trodde på hans idéer och därför fick han heller inget jobb i Tyskland. Han vände Tyskland ryggen och hamnade till slut i Åbo i Finland. Men Stefan Hell fick rätt till slut. Han tilldelas nu nobelpriset i kemi för ett supermikroskop som kan studera levande celler i oöverträffad förstoring.