Ni insåg väl att det här jubileumsavsnittet aldrig kunde styras i någon annan riktning?
En säsongslång dans på slak lina. En buckla löngst där framme på andra sidan av ravinen - men hela tiden ett enda snedsteg från dödsstörtningen rätt ner i konkursen.
Och när läget är som allra mest utsatt, när utrymmet för misstag är som allra minst - who you gonna call?
Paul Gascoigne.
Uppskruvad till superstarnivå av en sommarsaga till VM återvände ”Gazza” till White Hart Lane, high as a kite and daft as a brush.
Det var antingen eller.
Skulle han driva säsongen, vinna bucklor på egen hand och rädda hela klubben? Eller skulle han trycka på självförstörelseknappen och dra oss alla med ner i bråddjupet?
Det blev både och.
1990/91, säsongen då allt drogs till sin spets, säsongen då allt hände.
Tottenham Hotspur hade aldrig sett ett fotbollsår som detta - och runt Tottenham Hotspur visste vi inte om vi någonsin skulle få se ett enda fotbollsår igen.