Mor skiljer sig

Då har vi tagit oss an ännu en nobelpristagare; Annie Ernaux, ”En flickas memoarer”. Hon snärjer oss på det vi tolkar som ’det franska sättet’, och hon påminner mycket om Duras. Ett grepp hon själv förklarar som att skriva för att förstå, inte för att berätta. Kvinno- och klassfrågor belyses ur en mängd olika vinklar där stillbilder ur det förflutna blir till levande minnen med bredare konsekvenser. M(i)SS rekommenderar varmt "En flickas memoarer" som semesterläsning. 

Kan semesterläsningen börjas på ett bättre sätt än med denna 30-års-jubilaren? Våra trötta huvuden anser i alla fall inte det! Donna Tartt tar över spakarna och vi får följa med in i en värld präglad av grekiskt drama och mystik… Våra inre tonåringar jublar över att få återknyta bekantskapen med de mytiska studenterna i klassisk grekiska, med vackra Vermont som backdrop och ’Brott-och-straff-mord’ som den hemliga historiens riktmärke.

Säsongsavslutningen tar vid där vi började; Vigdis startade säsong fyra, med ännu en destruktiv relationshistoria. Men, i den Augustprisnominerade Djävulsgreppet med sina magiska inslag likt Selma och det latinamerikanska, så skriver Lina Wolff en unik berättelse. Hon tar med oss på en toxisk relationsresa främst i Florens, med ljuvliga flerspråkiga instick men också rysliga våldsinslag av både psykisk och fysisk karaktär. OCH, som dessa fallbeskrivningar ska göra, väcker den många tankar och vi hamnar i ett engagerat samtal kring destruktiva relationsmönster och här går våra åsikter plötsligt starkt isär. 

”Det som väntar mig” var en annorlunda roman än de vi brukar läsa här i podden… Inte bara då den utspelar sig i en för oss okänd kontext, Iran, utan också då det är ett annat sorts verk än de vi brukar ta oss an. Men i och med Fias efterforskningar kring författaren, Parinoush Saniee, bringades mycket klarhet i romanens syfte och struktur. Hon är/var nämligen verksam som forskare i Iran och ville förmedla den statistik hon förde på ett sätt som kunde nå ut. Med den kunskapen i bagaget gestaltas bokens huvudkaraktär Massoumehs kvinnovardag mer än vanligt i termer av att det privata är politiskt. Det som vid en första anblick framstår som en rätt alldaglig roman, är istället en genialisk form av forskningskommunikation: statistik omförpackad i ett gripande kvinnoöde. Ett grepp som fungerat då boken är översatt till fler än 20 språk.

Sportlovsläsningen i år var av slaget saga! Och inte vilken som helst, utan Selma Lagerlöfs genombrott i formen av ’Gösta Berlings saga’ från slutet av 1800-talet. Nu när vi är klara med Moas trilogi rör vi oss vidare bland svenska kvinnliga klassiker. Tydligen har vi fingret på pulsen, så passa på att vältra er i Selma-bonanzan på SVT play, förutom att lyssna på våra tankar och känslor kring detta epos. Vi skulle kunna sammanfatta vår läsning som en färd genom Selmas kärlek till Värmland, traditionella sägner och en hyllning till vackra kvinnor. Men, mellan de förföriska raderna läser vi naturligtvis in en tydlig samhällskritisk hållning mot dåtidens religiösa moral och kvinnans utsatta ställning. Vackert och givande!

Vi gör verkligen vårt allra bästa för att tillsammans försöka göra denna GIGANT rättvisa: Doris Lessings genomslag från 60-talet, ’Den femte sanningen’. En OTROLIG upplevelse och stundvis rätt tuff läs-kamp . Men vi tolkar friskt utifrån känsla, som vanligt, men tycker oss ana teman som klass, rasism och jämställdhet som centrala. Inbakade i ytterst täta och vindlande resonemang, som stöter och blöter dem ur alla perspektiv. Sen känner vi naturligtvis igen de kvinnoteman vi kommit att bli så oerhört bekanta med i det mesta vi läser, nästan oberoende tidsepok…

Då tar vi tag i denna samling texter – vilken vi beskrivit lite som att följa vänsterns moderna historia i Sverige från 68-rörelsen fram till nutid. Mycket underhållande kåserier och andra typer av inlägg av Åsa Moberg. Vi skrattar rätt mycket åt hennes ofta nyanserade feministiska inlägg, ställer oss aningen frågande till det stora antalet tv-recensioner, fascineras över hur vissa inslag i den nu aktuella energidebatten åldrats otroligt väl från 70- och 80-talets kärnkraftsmotstånd, medan andra tydligt är tagna från en värld som inte längre existerar. Vi bockar och bugar för de tankeväckande inslagen!

Hon är en av Norges mest erkända författare, Vigdis Hjorth, men samtidigt en skandalomsusad person då hennes böcker vanligen inte värjer sig för det allra smutsigaste som incest, missbruk och dysfunktionella familjerelationer. 'Om bara' följer samma mönster som Vigdis andra böcker och det ÄR smutsigt. Vi undrar varför hon bara lägger fokus på de sämsta sidorna hos huvudpersonerna? Att det sedan är autofiktivt gör att boken känns som ett självskadebeteende, protagonisten Ida måste väl ha någon bra sida, bete sig lite rimligt bara ibland? Vi provoceras också av att boken beskrivits som 'en stark kärlekshistoria' och är eniga om att detta istället är en stark missbruksskildring, av kärlek, sex och alkohol. Följ med oss ner i Vigdis mörker.....för intressant är det, även om det är mörkt. 

Här kommer nästa säsongs boklista!

1 jan, Vigdis Hjort, “Om bara” 1 feb, Åsa Moberg, “har vi råd med männen” 1 mars, Doris Lessing - “Den femte sanningen” 5 april, Selma Lagerlöf, “Gösta Berlings saga” 3 maj, Parinoush Saniee, “Det som väntar mig” 7 juni, Lina Wolf, “Djävulsgreppet”

Det finns ett före och ett efter läsningen av detta mästerverk av Tikkanen. Poesins genomslagskraft är näst intill obegriplig i ’Århundradets kärlekssaga’. Hudlös? Magi? Vi försöker förstå och resonerar mer om detta i det sista avsnittet av M(i)SS tredje säsong. Förutom att Anna svär som en borstbindare av alla känslor boken upprör, tar vi till oss den med någon form av gemenskap i modern kvinnohistoria. Ofattbart hur mycket Märta hunnit leva när hon skrev denna, som kom ut samma år som vi föddes. Återigen känner vi den djupaste tacksamhet till alla kvinnor som banat väg för oss andra.

Kontrasten mellan två böcker kunde knappast varit större- från den faktatunga skildringen av ett för oss okänt Kina, till en känslospäckad berättelse från vår samtid och nuvarande hemort Stockholm. Att vi dessutom lyckats välja en Augustpris-VINNARE stärker vårt lite sargade självförtroende för bokurval . Sen är ju timingen nära nog OVERKLIG med bara ett par dagar mellan vinsten och avsnittet. Att Ia vann är vi inte ett dugg förvånade över och kan inte ge en mer tydlig recension än: LÄS DEN!

Ja, denna bok kommer onekligen att gå till ’Morskiljersig-historien’ som en av våra stora utmaningar. Istället för att mötas av en roman, får vi veta förmodligen ALLT om Kinas moderna historia. Nu när vi är ute på andra sidan är vi givetvis tacksamma för denna bildningsresa . Detta avsnitt är också präglat av det politiska innehållet i boken och vi blir nästan mer som en politisk podd än en om skönlitteratur… Men så blir det ibland när man läser engagerande texter. Och vi tycker ju att det faktiskt är en del av litteraturens roll i samhället - att ge oss nya perspektiv på vår egen kontext. Den hjälper oss att tänka, en draghjälp som Jung onekligen bidrar med här.

Vi var onekligen påverkade av att få läsa Simone de Beauvoir. Som att vara i närheten av sann storhet på ett lite nytt sätt och så spännande att ta del av en ung flickas upplevelse av det högborgerliga Paris och sätta det i kontrast till Moas skildring av Mias uppväxt i Fattigsverige. Det som kanske drabbade oss mest var religionens framträdande roll i denna kontext, och de ofantliga sociala krav som unga flickor levde betungade av, så till den grad att huvudkaraktären – Simones väninna och kärlek (?) – nära på stympade sig själv fysiskt. Självskadebeteende med yxa är inget man förväntar sig som sommarlovsminne från en tjusigt gods på den franska landsbygden. Vi vill definitivt läsa mer av Simone, så mycket är klart!

Kungens rosor, den sista delen i Moas självbiografiska trilogi gör oss allt annat än besvikna. Tonåriga Mia tar oss med till en prästfamilj där hon tagit anställning som barnflicka och får uppleva den tysta kampen i en annan socio-ekonomisk kontext än den högljudda arbetarklassen hon var van vid. Hennes resa i livet fortsätter sedan bland annat till världsutställningen i Norrköping 1906 och vi får vara med i hennes vidare utforskande av samhällets mer välbeställdas leverne. Trots att vi varit mer än övertygade om Moas storhet genom de tidigare böckerna, lyckas hon överraska oss igen. När en text från 1930-talet fångar dig från första sidan kan det inte annat än beskrivas som mästerligt.

Äntligen har vi läst det senaste alstret från Sveriges ”nationalklenod” Kerstin Ekman. Vi bugar djupt inför hennes oändliga publikationslista och häpnar över förmågan att ta oss med in i ålderdomens realitet. Men den här gången är vi inte helt överens: Sofia njuter av lugnet och lunken i boken medan Anna blir lite uttråkad och har svårt att köpa idén att det är en man som berättar. Å andra sidan, om det var meningen att vi skulle känna av hur åldrandet kan gestalta sig, snarare än att roa oss, har hon sannerligen lyckats. Sen når vi någon form av kulturell bottennivå när Anna glatt refererar till ”Trolltyg i tomteskogen”… Slutligen går det inte att ta miste på Kerstins kärlek till naturen och hennes klimataktivism.

I det här avsnittet stannar vi i USA, men vänder blicken mot en feministklassiker som ger oss ett visst tuggmotstånd i sina noveller. Vi känner oss dock mycket trygga i händerna på Tillie Olsen vilken vi nästan känner igen som en amerikansk Moa. De fyra novellerna som boken består av handlar om en familj på en kronologisk tidslinje, där varje berättelse är fristående och berättad ur olika människors perspektiv. De behandlar ämnen såsom vardagens svårigheter för en ensamstående arbetarkvinna som måste lämna ifrån sig sitt barn, sjömanslivets sorger, rasismens USA samt bitterheten i slutet av livet i ett äktenskap där bara missnöjet finns kvar. Vi får hjälpas åt att fundera kring vad Tillie vill förmedla till oss och vi både njuter av och får jobba med det kontextlösa direkta tilltalet. Att den sista novellen var Olsens genombrott och prisades framgår tydligt i vår läsning av dessa originella berättelser.

Gråtfesten vi bjuds på i början av denna ytterst speciella bok, är av en tidigare för oss nästan okänd art. Att sedan följa med den lilla övergivna flickan i hennes uppväxt i träskmarkerna från en zoologisk och biologisk tolkning av det mänskliga samhället är en förbryllande och förfärande resa. Berättelsen innehåller dock också skönhet, ”the American dream” och inslag av krim, vilket till viss del förklarar varför den blev en så enorm kioskvältare när den kom. Vissa kommentarer kring hur den inte tar tydlig ställning i frågan kring rasism har lyfts om boken, och vi diskuterar lite vad det innebär att bara beskriva en problematik utifrån ett skeende, snarare än genom en tydlig värdering av detsamma. Det är onekligen en läsvärd och lättläst historia, om man bortser från viss hulkgråt främst relaterad till flickans funderingar och upplevelser kring att bli övergiven som barn för ett liv i nästan total ensamhet.

Vår fantastiska klippare @ kommentar om ljudupplevelsen i det här ’teaser-avsnittet’ var typ att Anna i princip skriker för att kompensera för alla ljud runt om (gräsklippare, vind, etc), att vi pratar i mun på varandra så det gick inte att redigera så mycket, osv osv. MEN också att: ”jag får lite Skansen-feeling när jag lyssnar och man verkligen känner att det är live och intimt att man får sitta ute med er en försommareftermiddag och mysa i naturen.” Så vi hoppas att det sista överväger

Det här var utan konkurrens den svåraste boken att prata om. Allt vi har att säga känns förmätet när det kommer till att uttala sig om dessa utsatta kvinnors liv, som vi inte på något sätt kan tro att vi har kapacitet att förstå oss på. Naturligtvis är det inte första gången vi är i kontakt med för oss okända livskontexter i den här podden. Men känslan av att försöka uttala sig om de mest utsatta i vårt samhälle här och nu är i princip ohanterlig. Vi gör vårt bästa för att visa dessa mammor vår djupaste respekt, försöker vara transparanta med våra tolkningssvårigheter och gråter för dem och med dem. Vi tackar Alexandra för att hon ger dessa kvinnor en plattform så att vi andra kan få en insikt i det moderna Fattigsverige, såsom Moa gav kvinnorna i det gamla Fattigsverige en röst.

Åh vilket kärt återseende! Mia är tillbaka i den andra boken av Moa Martinsons självbiografiska trilogi. Vi överraskas, som vanligt numer, av de moderna tankarna, men även av ytterst oväntade och nästan chockerande beteenden bland flickorna i "det gamla Sverige”. Man undrar hur dessa beskrivningar togs emot på 1930-talet när boken kom ut, om till och med vi får lite hicka? Moa var onekligen en pionjär och röst för en värld utan egen plattform. Summa summarum är vi rörande överens om hur helande och grundande det är att läsa dessa verk.

Det här med att läsa och få ta del av andra delar av världen, livet... Tänk att vi här får följa med både till Nigeria och USA samt får ett inifrån och utifrån-perspektiv på de båda länderna och kulturerna. Dessutom höjer Chimamanda en stark och tydlig röst i frågan om rasism. Men, Americanah är långt ifrån någon fackbok, utan en roman som fångar läsaren genom en klassisk kärlekshistoria, hanteringen av vardagens val och livets gång med såväl spännande händelser som härliga beskrivningar av även de små skeendena.

Vi kan inte sluta beundra Elin Cullheds genialiska drag att skriva en egen historia inom ramen för en annan. Och inte vilken annan som helst - att ta rygg på Sylvia Plath ger Eufori så många lager vilket gör att vi formligen drabbas av den. Konsten att kombinera moderskapet med yrkesrollen kan inte diskuteras nog och behöver synas i sömmarna än idag, decennier efter Sylvias kamp i familjelivet. Det poetiska språket gör också att upplevelsen blir oerhört vacker i all sin smärta.

Mållösa. Både i termer av de horribla hemskheter Fernanda lotsar oss igenom, men nästan mest på grund av den livboj hon kastar till oss i form av ett skrivande i alla fall inte vi upplevt maken till tidigare. En läsupplevelse långt utöver det vanliga i såväl innehåll som form. Hur går det ens till? Vi förstår ju knappt vad vi varit med om efter en hel roman som ”östs fram utan punkter och pauser”. Den är inte ihopsydd, eller deckarskriven. Som ett Tetris som virkats med minutiös rytm, där berättelsen pytsas ut nästan osynligt. Obeskrivligt.

Den utlovade höghöjdsresan infrias med råge av Erica Jong i denna moderna klassiker. Men verkar hon rädd för att flyga? Inte enligt oss i alla fall, som i vissa lägen knappt ens kan uttala hennes oerhört starka uttryck vilka än idag, nästan femtio år senare fortfarande bryter mot (kvinnliga) normer och konventioner. Otroligt underhållande läsning som hisnar och överraskar, roar och förgrymmar. Vi torkar kallsvetten och tackar Erica för denna åktur!

Vad kan man ens säga om en gigant som Virginia Woolf? Hur tar man sig an en klassiker som Mrs Dalloway? Ja, vi gör det på det enda sättet vi kan – med mycket känsla och visst mått av förnuft  . Det är något så kolossalt fascinerande att låta sig inspireras och påverkas av nästan hundra år gamla tankar. Speciellt när vi upplever dem som långt mer moderna än många ny-formulerade alster. Vi kan inte annat än att njuta av denna läsning! Tack Virginia.

Vad passar bättre än att (riv)starta denna andra säsong med en skilsmässoskildring? Vi frågar oss VAD som kan ha orsakat sådant rabalder som uppstod när denna bok kom ut - vilken vi snarare ser som en utsökt beskriven och personligt utlämnande skilsmässoskildring av Rachel Cusk? Eftersom hon delar med sig av så oerhört intressanta tankar, var vi tvungna att ’prata klart’, och bjuder därmed på ett lite längre avsnitt än vanligt!

Välkomna till säsong två av Mor skiljer sig! Här kommer en teaser och boklistan:

26 jan ”Efterbörd”, Rachel Cusk (2009)

9 feb ”Mrs Dalloway”, Virginia Woolf (1925)

23 feb ”Rädd att flyga”, Erica Jong (1973)

9 mar ”Orkansäsong”, Fernanda Melchior (2021) 23 mar ”Glaskupan”, Sylvia Plath (1963)

6 apr ”Eufori: en roman om Sylvia Plath”, Elin Cullhed (2021)

20 apr ”Americanah”, Chimamanda Ngozi Adichie (2014)

4 maj ”Kyrkbröllop”, Moa Martinson (1938)

18 maj ”Mammorna”, Alexandra Pascalidou (2019)

1 jun ”Halva Malmö består av killar som dumpat mig”, Amanda Romare (2021)

Klippare: Rebecka Lyhne; Jingel: Fredrika Markstedt; Profilbild: Jonas Hellström

Vi är minst sagt överraskade att vi redan genomfört en säsong av Mor skiljer sig, och så otroligt glada att så många av er har velat delat denna litterära och själsliga kvinno-resa med oss! I det här sista avsnittet av den första säsongen snackar vi om och berörs på djupet av Moas första roman Kvinnor och Äppelträd. Vi häpnas över Sally och imponeras av Moas otroligt moderna gestaltning av en kvinna vars ideal vi idag, nästan hundra år senare, har svårt att leva upp till. Sen passar vi på att snabbt prata igenom nästa säsongs böcker – känns så oerhört spännande – undrar vart vi landar i juni? Biblio-terapi i sin optimala form, om vi får säga det själva haha 😁

Vi både roas och förfäras över Makens huvudperson Martina, men landar nog i att vi är oerhört tacksamma att vi har fått lära känna både henne och Gustav samt deras relations-berg-och-dalbana. Gun-Britt tar oss med på en innerlig resa inåt, långt ner, högt upp, in i själens inte alltid så charmiga skrymslen… Men oj vilken bok, lite som att vi blivit med nya bekantskaper. Och fått oss en titt på ett svunnet Stockholm!

Min mosters migrän, vilken tidsresa tillbaka till 90-talet! Omåttligt intressant att läsa om och reflektera kring hanteringen av den kvinnliga vardagen på 90-talet utifrån vårt perspektiv 2021… Många, många skratt blir det när man känner igen sig själv i den ibland desperata kvinnligheten!

Äntligen får vi snacka om denna mycket speciella Lolita-bok, som när den kom 1984 gjorde Marguerite Duras till en av Frankrikes mest lästa levande författare. En ung flicka tar med oss på en känslosam och yvig upplevelse av det koloniala Indokina med såväl fattigdom, som rasism och olaglig passion (övergrepp…)

Klippt har Rebecka Lyhne gjort och Fredrika Markstedt har gjort Jingeln!

Då är det dags att hugga tag i denna "Lolita-historia", som är skriven ur offrets synvinkel i "Min mörka Vanessa". Vi vädrar våra tankar om den här boken som väckte stor uppståndelse då den släpptes som debut av Kate Elizabeth Russel under "Me-too-eran". Ett jobbigt, men ack så viktigt ämne. 

I det här avsnittet diskuterar vi den fantastiska boken The Mars Room av Rachel Kushner. Sällan har en skildring av ett kvinnofängelse varit så fängslande.

Fredrika Markstedt har gjort jingeln och Rebecka Lyhne har klippt - o dom e bäst!

I detta första avsnitt diskuterar vi såklart proletärklassikern "Mor gifter sig" av Moa Martinsson. En bok som fortfarande väcker starka känslor i kvinnohjärtat.

Jingel har Fredrika Markstedt gjort och Rebecka Lyhne har klippt.