Arbetarlitteratur

Stig Sjödin är en av våra mest inflytelserika arbetarpoeter. Hans diktsamling Sotfragment lade grunden för en helt ny typ av poesi och drag från den kan skönjas i en stor del av samtidslitteraturen. Aldrig förut hade en poet skrivit poesi om industriarbetare. När Stig Sjödins diktsamling Sotfragment utkom 1949 var den något helt nytt. Redan då insåg man att det skulle bli epokgörande. Sjödin arbetade tio år på järnverket i Sandviken. Därifrån hämtade han material till sina dikter. Sotfragment består av två delar. I den första berättar en jag-berättare om sitt arbete vid järnverket, den andra är porträtt av människotyper i bruksorten. Det är ingen ljus bild av arbete som ges i Sotfragment. Arbetet är hårt, slitsamt och utan andlig mening. Arbetsplatsolyckor och kroppar som tar stryk är vanliga teman hos Sjödin. Stig Sjödin var en rörelsepoet Sjödin var också en rörelsepoet. Det innebär att han skrev dikter för en rörelse, i det här fallet arbetarrörelsen. Hans dikter publicerades i fackföreningspressen och Sjödin läste dem vid fackföreningsmöten. Men han skilde sig från andra rörelsepoeter genom att slå vakt om sitt oberoende. Sjödin ansåg att dikten inte bara skulle bidra till kampvilja, så som den gamla kamplyriken gjort, utan också skulle utveckla det ideologiska och intellektuella tänkandet inom rörelsen. Under 70-talet anslöt sig Sjödin till den nyenkla poesin. Det var en motreaktion mot modernismens symboliska och komplicerade språk. Den nyenkla poesin skulle skildra vardagliga händelser på ett språk som alla förstod. I diktsamlingar som Har ni flaggproblem? och Klarspråk skrev han några av sina mest älskade dikter. Trots det står diktsamlingarna i skuggan av Sotfragment. Förklaringen är troligen Sotfragments betydelse för efterföljande arbetarlitteratur, en betydelse som knappast kan överdrivas. Medverkande I avsnittet medverkar litteraturvetaren Magnus Nilsson som skrivit boken Kampdiktare i folkhemmet, där han studerar de dikter som Sjödin publicerade i fackföreningspressen. Också litteraturkritikern Rasmus Landström, som fick 2021 års Stig Sjödin-pris deltar. Även författaren Bernt Olov Andersson som varit initiativtagare till Stig Sjödin-sällskapet och var vän med Sjödin medverkar. Läs mer om Stig Sjödin Kampdiktare i folkhemmet - Magnus Nilsson Lyftpojkens skrik - Siv Hackzell Musik i avsnittet Jahzzar - Lift Off Kevin MacLeod - I Knew A Guy Lobo Loco - Moonlight Moovie Lobo Loco - Hopefully Lobo Loco - Who Knows Sao

Arbetarlitteraturen har återkommit. Det menar litteraturkritikern Rasmus Landström. I boken Arbetarlitteraturens återkomst beskriver han hur återkomsten börjar under 2000-talet med storsäljande böcker som Åsa Lindeborgs Mig äger ingen och Susanna Alakosis Svinalängorna. Arbetarlitteraturens moderna guldålder fortsätter sedan med 2010-talets arbetsplatsskildringar, dit bland annat Kristian Lundbergs Yarden och Jenny Wrangborgs Kallskänken hör. Varför återkommer arbetarlitteraturen just nu? Det är en av frågorna som Rasmus Landström svarar på i detta avsnitt av podcasten. Vi pratar om den moderna arbetarlitteraturen, vad som skiljer den mot tidigare arbetarlitteratur, samt spånar om vad framtidens arbetarlitteratur kommer handla om. Rasmus Landström är litteraturkritiker och skriver i bland annat Aftonbladet, ETC, Göterborgs-posten och Helsingborgs Dagblad. Förutom Arbetarlitteraturens återkomst har han skrivit boken Coronateserna. Musik i avsnittet: Jahzzar ? Lift off Kevin MacLeod ? I Knew a Guy Foto: Verbal Förlag

Det är dags för en ny säsong av podcasten Arbetarlitteratur och vi inleder med ett avsnitt om en bortglömd klassiker! Molly Johnson var bara 24 år när hon skrev sin hyllade debutbok Pansarkryssaren. Inspiration fick hon från Sergej Eisensteins film Pansarkryssaren Potemkin som hon hade sett på bio i Folkets hus i Hofors. Filmen skildrar ett myteri ombord på ett av Svartahavsflottans fartyg under revolutionsåret 1905. I Molly Johnsons roman pressar sig pansarkryssaren fram genom ån och stannar utanför järnverket i den fiktiva orten Grusviken. Matroserna kommer med budskapet om revolution till de häpna järnverksarbetarna. Parallellt med händelserna i Grusviken utspelar sig berättelsen på ett lyxhotell på Grand Bahamas, där överklassen lever lyx och förtrycker ursprungsbefolkningen. Det koloniala perspektivet är före sin tid och trots att romanen inte ens är hundra sidor lång lyckas den skildra hela vår värld och hur den hänger samman på ett mästerligt vis. Boken saknar det klassiska romaner har; en huvudperson och en stark intrig. Ändå är den oerhört fängslande. Som läsare undrar man hur författaren har lyckats. Molly Johnson föddes 1931 och väste upp i ett arbetarhem i Hofors. Hon var bara 24 år när hon skrev Pansarkryssaren. Det är unikt. De flesta kvinnliga arbetarförfattare debuterade sent i livet. Det kunde varit en lovande författarkarriär, men Molly Johnson skrev faktiskt inte mer än två romaner, varför det? Om det och mycket annat får du höra i avsnittet! Medverkar gör författaren och litteraturkritikern Anneli Jordahl samt författaren Anna Jörgensdotter. Musik i avsnittet: Jahzzar ? Lift off Kevin MacLeod ? I Knew a Guy 1tamara2 - Chillout 103

Den här gången bjuder vi på ett samtal inspelat inför publik! Den 5 september besökte jag och Marie Statarmuseet i Torup utanför Malmö. Det var Litteraturrundan och vi var inbjudna för att prata om vittnesmål och litteratur utifrån Maries avhandling i pedagogik Det omöjliga vittnandet. Såhär såg det ut i programbladet: Statarmuseet gästas av podcasten Arbetarlitteratur för en live-inspelning, med folkbildaren och förläggaren Mattias Torstensson och författaren och lektorn vid Södertörns högskola Marie Hållander. I ett samtal om relationen mellan dikt och verklighet, om arbetarlitteratur och de som genom litteraturen vittnat om sina levnadsvillkor. Kan böcker och vittnesmål förändra världen? Vilken roll hade statarlitteraturen för statarsystemets avskaffande? Vem kan vittna om sitt liv och hur gör man? Samtalet tar avstamp i Maries avhandling Det omöjliga vittnandet.Ur Programbladet för Litteraturrundan

En ny säsong av podcasten är här! I första avsnittet pratar vi om skogen! Skogen är till för människan, det är vår slutsats. Antingen i form av rekreation eller produktion. I vår moderna värld har skogen fått en nästan religiös betydelse. Den är det äkta. Samtidigt är all skog i Sverige planterad. Antingen för att vi ska tillbringa vår fritid där eller för att vi ska hugga ner den för råmaterial. Vi snackar om litteraturen som skildrar skogen. För några år sedan vann Sven Olov Karlsson Augustpriset i den facklitterära kategorin för sin bok Brandvakten, där han skildrar den stora skogsbranden i Västmanland 2014. En brand som det moderna skogsbruket hade stor skuld till. Vi pratar om Karlssons bok, liksom vi pratar om de böcker som skildrat arbetet i skogen. Så som Eyvind Johnsons Nu var det 1914, Göran Palms Vintersaga, Moa Martinson, Sara Lidman och Harry Martinson, såklart. Vi pratar också om vår personliga relation till skogen, både stadens och landsbygdens skog.

Säsongens sista avsnitt av podcasten Arbetarlitteratur handlar om Ingrid Sjöstrand! Sjöstrand har skrivit ett flertal diktsamlingar för både barn och vuxna. Hon är en viktig poet som använts flitigt inom kvinnorörelsen och fredsrörelsen.

Folkbildningen har varit en central del av den svenska arbetarrörelsen. För att ta makten över samhället krävdes bildade människor. Folkhögskolan gav många begåvningar ur arbetarklassen möjlighet att studera, och många av studenterna gick senare vidare till politiken, facken och journalistiken. Även arbetarlitteraturen har bildningen att tacka för mycket, liksom bildningen har litteraturen att tacka. Många arbetarförfattare fick sin bildning genom folkhögskolorna. Men vad är bildning? Hur skiljer den sig mot utbildning? Och hur ska vi se på begreppet fostran? Hur mår bildningsrörelsen idag och vad kan litteraturen göra? Vi pratar om folkbildning utifrån litteraturprofessorn Beata Agrells bok Maria Sandel och folkbildningen. En medlemsbok utgiven av Maria Sandel-sällskapet. Maria Sandel som var en av våra tidigaste arbetarförfattare och den första kvinnliga.

"jag måste få in mer pengar. / det är jag. som måste få in mer pengar." skriver Johan Jönsson återkommande i sin senaste diktsamling. Och ja, pengar har alltid varit författarens problem. Skrivandet är sällan en ekonomiskt lönsam sysselsättning. Vad gör det med litteraturen? Vilka är det som fått möjlighet att skriva? Jo, de som har pengarna, såklart. "Jag känner många författare som tvingas leva på sina föräldrars förmögenhet" som en författare uttryckte det. Citatet säger ganska mycket om vem det är som får skriva, jo den som har föräödrar med en förmögenhet. I det här avsnittet pratar vi om litteraturens förhållande till pengar, utifrån Evin Ahmads bok En dag ska jag bygga ett slott av pengar.

Hur gör alla de med skrivardrömmar som inte kan "tvingas" leva på sina föräldrars förmögenhet? De som aldrig träffat en författare och inte vet vilka vägar som är möjliga? Mattias och Marie diskuterar skrivandet och författarskapet utifrån Anneli Jordahls essä Orm med två huvuden.

Är ensamhet en förutsättning för skrivandet? Det är åtminstone svårt att skriva med svärmor över axeln. Vill du skriva på tåg är ett bra tips att lägga ryggsäcken på sätet bredvid så att du slipper sitta intill någon som studerar din skärm. Dessutom om ensamhet i det kollektiva skrivandet, för visst är det en förutsättning även där?

Vad jobbar du med? Det är den första frågan som ställs när du träffar nya människor. Idag identifierar vi oss starkt med våra arbeten. Men vad händer om man tycker att ens yrke ljuger i fråga om vem man är? Hur har arbetarförfattarna skildrat identitet? Samtidigt som de tillfälliga arbetena är fler tenderar arbetarlitteraturen fokusera mer på enskilda yrken. Hur kommer det sig?

Visst låter det som att hat och kärlek är varandras motsats? I själva verket har de mycket gemensamt. Ragnar Jändel har diktat om både kärleken och hatets betydelse för den socialistiska kampen. Och Hanna Arendt säger att vi älskar världen så mycket att vi besvärar oss med att skaffa barn och uppfostra dem att föra den vidare. Men kanske älskar vi världen så mycket att vi älskar sönder den, när klimatförändringarna blir allt mer påtagliga.

Finns det glädje i arbetet? Enligt Josef Kjellgren gör det. Där de flesta arbetarförfattare skildrar arbetet som en möda och ett förtryck lyfter Kjellgren fram de ljusa sidorna. Den korta stunden med kollegorna i pauserna och människans behov av att skapa. Men är det okej med en sådan positiv syn på arbetet om man är socialist? Är det skillnad på arbete och lönearbete? Säljer du ditt leende och tar du ansvar för din arbetsglädje? Också managementkulturen tvingar oss att vara glada på jobbet, men går det?

Hur upptäckte du litteraturen? I antologin Mitt möte med boken från 1943 berättar tjugo svenska författare om hur de började läsa och skriva. Utifrån boken samtalar vi om litteraturens kraft och möjligheter och hur vi ska få fler att läsa i en tid då allt färre regelbundet öppnar en bok. Medverkande: Mattias Torstensson och Marie Hållander

Vartannat år ger Föreningen Arbetarskrivare ut en antologi. I höstas kom den senaste, som fått titeln Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar. I det här specialavsnittet hör du fem författare själva läsa sina bidrag. Du hör Erik Haking, Robert Jonsson, Karin Nilsson, Mija Åhlander och Meri Alarcón. Antologin har fått stor uppmärksamhet i media. Redaktörer har varit författarna Henrik Johansson och Anna Jörgensdotter. Beställ på Föreningen Arbetarskrivares hemsida! Om författarna Robert Jonsson är svetsaren som blev undersköterska, fimpade och började skriva. Arbetar numera på ett sjukhem och läser kreativt skrivande vid Luleå tekniska universitet. Karin Nilsson är tvåbarnsmamma och bosatt i Sandviken. Hon jobbar som lärare och frilansskriver när och om tid och uppdrag finns. Erik Haking bor mot sin vilja återigen i Stockholm där han arbetade nattskift på en bensinmack i flera år. Han debuterade med den postapokalyptiska Skuggvärlden 2014. Han bloggar på denomhet.blogspot.se Meri Alarcón är grävmaskinsmekaniker från Kiruna, numera bosatt i Göteborg och verksam som litteraturvetare och författare. Mija Åhlander är född i Småland och har en magisterexamen i litteraturvetenskap. Har arbetat inom hemtjänsten, samt inom skolan som lärare och resurspedagog. Bloggar på mijaahlander.blogspot.se

Vilhelm Moberg är en av våra allra största författare. Alla har vi väl på något vis kommit i kontakt med hans verk. Antingen vi läst dem, hört dem som radiopjäser, sett teveinspelningarna eller lyssnat på musikalen. Moberg föddes i ett fattigt soldattorp i Småland. Det var därifrån han hämtade inspiration till sina första verk. Under andra världskriget sker en förändring i Mobergs författarskap och han blir allt mer samhällskritisk. Det är nu han skriver den legendariska Rid i natt! om den svenska eftergiftspolitiken gentemot Nazityskland. Samtalet spelade in inför publik på Biblioteken i Burlöv. Vilhelm Mobergs Utvandrarserie Utvandrarserien har fått en alldeles särskild status. I fyra romaner skildrar han de svenska migranterna som flyr undan fattigdomen för att söka sig ett bättre liv i Amerika. Böckerna har kallats nationalepos och det är dem de flesta som förespråkar en svensk litteraturkanon pekar på. Alla har Vilhelm Moberg som favoritförfattare. Alla vill göra honom till sin. Men var stod han egentligen politiskt? Och varför är det så viktigt för politiker att nämna Moberg som favoritförfattaren? Vilhelm Moberg-kännaren Jens Liljestrand Jens Liljestrand, litteraturvetare och biträdande kulturredaktör på Expressen, har ägnat över tio år åt att studera Moberg. Sin avhandling skrev han om det politiska i Utvandrarserien. Jens menar att de kan läsas som kalla krigs-romaner. De senaste åtta åren har han ägnat åt att skriva den första heltäckande biografin över en av Sveriges mest uppmärksammade författare någonsin - Vilhelm Moberg. Gillade du det här avsnittet? Hör även om Ivar Lo-Johansson och Maria Sandel!

Erika Petersson är drottningen i kassan. Efter många år bakom kassabandet valde hon att skriva en bok om sitt arbete. Med stor humor belyser hon viktiga frågor. Erika Petersson är uppvuxen i Borgholm på Öland. Där, i denna sommarstad, har hon i flera år arbetat i kassan. Projektet med att berätta om sitt arbete började på Twitter, och nu har det blivit bok! En bok som gjort stor succé och den första upplagan sålde snabbt slut hos förlaget. Drottningen i kassan Vad tänker personen i kassan om dig? Det får du veta i den här boken. Erika Petersson illusterar och skriver. Hon berättar om sitt jobb och kunderna hon möter. Det är med stor humor men också allvar. Hon belyser frågor som sexuella trakaserier, ensamarbete, hårdare produktivitetskrav och delade turer. Framför allt vill hon ge alla servicearbetare höjd status. Det är inga idioter som sitter i kassan (som många verkar tro). Det är kompetenta människor som dagligen sliter till låga löner och usla anställningsvillkor för att vi ska få en bra upplevelse i matbutiken. Människor som älskar sitt jobb. Jag träffar Erika Petersson i Lund, där hon numera studerar till socionom. Vi pratar om arbetet i kassan, synen på arbetaren och den moderna arbetarlitteraturen.

Hur ser arbetarlitteraturen ut i olika länder? Vilka likheter och skillnader finns? Det har Magnus Nilsson, professor i litteraturvetenskap, tillsammans med kollegor runt om i världen tagit reda på. Arbetarlitteraturen har en särställning i Svreige. I inget annat land är den lika stark som här. Men hur ser då andra länder arbetarlitteratur ut, och varför är den inte lika stark i sina respektive hemländer? Working class litrature(s) Magnus Nilsson är professor i litteraturvetenskap och tillsammans med den amerikanska professorn John Lennon har han varit redaktör för boken Working class literature(s). Litteraturforskare som medverkar har skrivit om arbetarlitteratur i USA, Sovjet, Finland, Mexico, England och Sverige. Arbetarlitteraturen likhet och skillnader Slutresultatet är att aretarlitteraturen i många hänseenden är lik, men också väldigt olik. Genom att jämföra det olika länderna kan man få bättre bild av vad som utmärker de olika ländernas litteratur. Gemensamt för alla arbetarlitteraturer är att de växer fram under industrialiseringen och nära förknippad med arbetarpressen. Boktips från olika länder Vi pratar om ifall vi behöver prata om en nationell arbetarlitteratur. Om i vilken utsträckning författarna har inspirerats av författare i andra länder och varför Vainö Linnas författarskap är så stort. Boken har gett en mängd nya litteraturtips och Magnus berättar om en bok han genast satte sig och läste.

Marie Hållander har i sin avhandling undersökt vilka möjligheter det finns i vittnesmålet. Arbetarlitteraturen är full av vittnesmål från människor som velat vittna om sina arbeten och livsvillkor. Vittnade om statarnas tillvaro Ivar Lo-Johansson ansåg att litteraturen skulle ha en tendens. Skrivandet skulle inte bara vara resultat av skrivklåda - en författare skulle vilja något med sitt verk. För många arbetarförfattare har skrivandet varit ett sätt att vittna om sina livsvillkor. Dels för sin samtid för att åstadkomma politisk förändring, men också för framtiden. Statarnas tillvaro möter vi idag som klarast i Moa Martinsons, Jan Fridegårds och Ivar Lo-Johanssons verk från 30-talet. Det omöjliga vittnandet Men vilka möjligheter finns det i vittnesmålet? Kan ett vittnesmål åstadkomma social och politisk förändring? Forskaren och arbetarförfattaren Marie Hållander har i sin avhandling i pedagogik undersökt vad hon kallar Det omöljliga vittnandet. Jag träffar Marie Hållander i Stockholm för att prata om vilka risker som finns med vittnesmålet. Kan man vittna för en grupp? Måste ett vittnesmål vara sant? Vilken betydelse har historiska vittnesmål idag? Vi pratar om vittnesmålets betydelse inom arbetarrörelsen och såklart om metoo. Marie Hållanders vittnesmål Marie Hållander debuterade 2013 med boken Tjänster i hemmet, som baseras på hennes upplevelser från arbetet i hemtjänsten. Vad tänker hon om sitt eget vittnande idag, om man nu kan kalla det vittnande?

Henrik Johansson kommer nu med sin tredje bok. Han kallar det en bageriroman. I fokus står huvudpersonen Raya, som arbetar på ett bageri med sin mamma och styvfar. Det är inte ovanligt på mindre arbetsplatser, särskilt inom restaurangbranschen, att hela familjen arbetar där. Det har Henrik Johansson tagit fasta på i sin nya roman, där konflikter och relationer står i fokus. Raya arbetar på bageri Huvudpersonen Raya arbetar på ett industribageri där både hennes mor och styvfar arbetar. Styvfadern är arbetsledare och tvingas till svåra beslut när han ska ta hänsyn både till företagets och familjens bästa. När en strejkvåg sveper över landet hamnar han i en allt mer kaotisk situation. Företagsledningen sätter press på honom, samtidigt som de anställda börjar organisera sig. Här finns den moderna arbetsmarkandens alla problem med osäkra anställningar, sexuella trakaserier och arbetsmiljöolyckor. Allt sammanvävt i en spännande intrig som gör att man inte kan lägga ifrån sig boken förrän den är färdigläst. Bageriet i Malmö Bageriet som Henrik själv arbetade på låg vid Folkets Park i centrala Malmö. Det var en av de sista industrierna som låg kvar i centrala stan. Bageriet hade en över hundra år lång historia. Vill du läsa mer och se bilder rekommenderar jag den här sidan. Henrik Johansson Henrik Johansson (född 1973) debuterade med romanen Av kött och blod 2013. Därefter har han gett ut Johanssons liv, arbetsglädje och återuppståndelse (2016).

I Agneta Thomasin Svenssons bok Alla röster, alla ljus skildras Göteborgs radikala arbetarhistoria. En berättelse om kamp och överlevnad på 20- och 30-talet. Den globala sjöhandeln har gett Göteborg en internationell prägel. Hit har människor från jordens alla hörn kommit. Många arbetare bodde i de nergångna kvarteren kring Haga. Stadsskildring i Fogelström-anda Agneta Thomasin Svenssons bok är en stadsskildring i Fogelström-anda. Vi möter sjömannen Hjalmar som flyttar till Göteborg från Karlshamn. På en av sina resor träffar han Elieen som väljer att flytta ifrån England. Hon chockas av misären som råder i Göteborg. En stad där arbetarrörelsen vuxit sig allt starkare och där strejkerna är flera. Samtidigt ekar stöveltrampen i Europa. Agneta har hämtat inspiration från sina farföräldrars levnadsöden. Hon har grävt i arkiv och pratat med människor för att skapa sig en bild av dåtidens Göteborg. Parallellerna till vår tid är fler än någonsin. Bostadsbristen, de otrygga arbetsvillkoren och främlingsfientligheten. Har vi inte lärt oss något? Göteborg idag Idag är Göteborg en annan stad. De fattiga har förpassats till förorten och Haga rustats upp. Men spåren av det gamla Göteborg finns kvar. Följ med på en vandring genom Göteborgs radikala arbetarhistoria.

När Malin började arbeta på Ica anställdes hon på knappt tre timmar i veckan. Resten av passen fick hon jaga. Antonio är inte mer än trettio år men har redan fördärvat sin rygg i arbetet och tvingas nu proppa i sig tabletter för att orka gå till jobbet. Anställda på lagret övervakas i realtid och om de är inaktiva i mer än 180 sekunder kallas de upp till chefen för effektivitetsamtal. Människor sover med mobiltelefonen under kudden för att snabbt kunna svara när arbetspass blir lediga. 30 sekunder har de på sig, annars går jobbet till någon annan. Detta är vardagen för många anställda inom handeln. I boken Lösa förbindelser möter vi människor som är anställda inom handeln. I egna texter och för journalister berättar de om sin vardag. Jenny Wrangborg är redaktör för boken. Vi träffas utanför Göteborgs litteraturhus dit hon kommit för att prata om villkoren för de handelsanställda. Jag pratar också med Mikael Gäfvert som tillsammans med Jenny är på Göteborgs litteraturhus för att prata om boken. Mikael är en av de anställda som figurerar i boken. Tillsammans med sina arbetskamrater tog han strid när företaget han arbetade på villerealtidsövervaka de anställda. Lösa förbindelser är enligt mig en av årets viktigaste böcker. Läs den!

Arbetsplatshumorn är speciell och i många fall nödvändig för att utstå vardagen. Men vad kännetecknar arbetsplatshumorn och hur skriver man humoristiskt om arbete? I det här avsnittet pratar jag med arbetarförfattarna Andreas Svanberg och Henrik Johansson om humor på arbetsplatsen och i arbetarlitteraturen. Andreas och Henrik ger i höst ut tidskiften Ögonlögner och Halvfart - en tidskrift om arbetsplatshumor. Påhittade karaktärer ges en röst Andreas har tillsammans med sin arbetskollega Tony Bergvall under tjugo års tid samlat karaktärer och händelser utan att veta vad de ska användas till. Nu kommer karaktärerna till tals i tidskriften. Vi möter Tomas som gör fyra försök att skriva ett CV och för varje försök suddar ut lite mer av sig själv för att bli den efterfrågade super-personen som företaget söker. Henrik skriver om humor i hotellköket och om den fiktiva idrottsföreningen Sandåker IF. Vi får läsa fiktiva annonser om den nya lågskon från AB Hjälteskor som passar den chef som smidigt vill glida undan konflikter. Halvfart med Ögonlögner vill stanna upp och avlyssna. Det är en tidning för reflektion och återhämtning, ett utslag av vanvett och vantrivsel, irritation, frustration, lekfullhet och inspiration. En anledning att gå till jobbet. Skrattet är en motor och drivkraft som är mer pålitlig än vilka effektiviseringsmodeller som helst. - Ur Ögonlögner och Halvfart Arbetsplatshumorn är livsviktig Både Andreas och Henrik tycker att humor är viktigt för att klara arbetet. De tror att humorn finns överallt och den vill de ta fasta på i sin tidskift. Humorn kan se olika ut men så finns ju också de där klassiska skämten riktade till vissa yrkesgrupper. Brevbäraren får höra att han kommer med räkningar och larminstallatören att det är hon som begår inbrotten för att sälja fler larm. Och på Systembolaget frågar kassörskan om kunden vill ha kvitto, varpå kunden svarar: "Det är ändå ingen återbäring". Ett gott skratt förlänger livet, heter det som bekant. Skådespelaren Siw Carlsson har berättat att hon är övertygad om att hon som revyartist hjälpt många människor - kanske till och med räddat livet på några - genom att underhålla på scen. Hasse och Tage lovade varandra att oavsett vad som hände så skulle de skratta sig genom livet.

Freke Räihä är poet och debuterade 2001 med Po-Etik. I höst är han aktuell med boken Illegalen där han skildrar flykt. Freke Räihäs släkt har en historia av flykt. Hans släktingar var arbetskraftsinvandrare från Finland. Berättelserna har kommit till uttryck i hans nya verk Illegalen. Boken handlar om en flykt, men det är inte hans släkts flykt som skildras, utan en fiktiv sådan. Sveriges längsta lockout 2015 utkom Freke Räihä med boken Baggböleri där han skildrar Sveriges längsta lockout, Lossmen?Ekträsk-konflikten. Konflikten ägde rum mellan 1924 och 1931 och inleddes till följd av att skogsbolagen ville hindra arbetarna att organisera sig. Baggböleri är ett uttryck för att olovligen avverka skog och myntades efter att Baggböle Sågverk anklagats för att göra just det i mitten på 1800-talet. Freke Räihäs skildring av konflikten är fylld av autentiska utdrag från dokument och tidningsartiklar. I arbetet med boken grävde han en hel del i arkiven. Boken nominerades till Norrlands litteraturpris 2016. I det här avsnittet samtalar jag och författaren Henrik Johansson (som är med på min Skåneturne) om Illegalen, Baggböleri och arbetarlitteraturens ställning idag. Vi diskuterar hur litteratur skrivs, om det är enklast att skriva dikt eller prosa under arbetstid och om poesin är på väg att bli lika populär som prosan. Freke Räihä - Verk Po-Etik, 2001 Konceptbeläggning: Sjokkok, 2010 Svenska Träd ? en konceptuell flora, 2010 Ur ett historiskt perspektiv har allting relevans;, 2011 Standardformulär för språkförbittring, 2011 Det enda som är gratis i Malmö är utsikten ut ur Malmö;, 2012 N O M O S , 2012 Standard Form for Language Resentment, 2012 Mänskliga exempel, 2013 Logos, 2015 Baggböleri, 2015 Verksamhetsberättelse, 2016 Illegalen, 2017 Hem för vård och boende, 2017 Foto: Torgny Karnstedt

I år är det 40 år sedan Torgny Karnstedt debuterade med boken Slamfarmen. En skakande skildring av det farliga arbetet på en kemisk industri. Torgny Karnstedt drömde aldrig om att bli författare. Att han blev det var följden av lyckliga omständigheter. För att överleva arbetet på Boliden Kemi började han skriva dagbok. En dagbok som sedan blev stulen och hamnade på bokförlagets Prismas kontor. Boken gavs ut och skakade om det litterära Sverige. En ny arbetarförfattare var född. Slamfarmen i nyutgivning Slamfarmen Slamfarmen handlar om en ung kille som flyttar till Helsingborg och tar jobb på fabriken Lidboholm. Ett fiktivt företag, men inspiration hämtade Torgny från sitt arbete på Boliden Kemi (numera Kemira). Boken recenserades i alla stora tidningar. Bland annat skrev Lars Gustafsson i Expressen: ?En blixtrande intelligent, djupt allvarlig, starkt analytisk roman". Torgny Lindgren skrev i Svenska Dagbladet att det var: "?en mycket rolig bok. Den är rolig i sin människoskildring och i skildringen av enstaka händelser och den är egendomligt nog obarmhärtigt rolig i de avsnitt där arbetsmiljön målas upp." Torgny Karnstedt om debutboken I år är det 40 år sedan boken gavs ut första gången och nu ges den ut på nytt. I det här avsnittet hör du Torgny Karnstedt prata om hur han ser på sin debutbok idag och hur samhället och arbetet förändrats sedan boken kom ut i slutet på 70-talet. Boken kan beställas via Torgnys hemsida.   Torgny Karnstedt utanför Kemira.

Cecilia Persson är författare och skrivpedagog. Hon är aktuell med dokumentärromanen Taggtråd i paradiset. Cecilia Persson är född 1967 i Karlstad men bor i Lund. För några år sedan fick hon stort genomslag med sitt ?skurhinksprojekt?. Med en kamera och skurhink gick hon ut på stan och ställde frågor till människor om städning. Projektet växte och blev en utställning, hon började skriva skurhinksrapporter i Kommunalarbetaren och hon gav ut boken ?Att bära sin kropp - en rapport?. Boken är en dialog mellan henne själv, arbetarförfattaren Maja Ekelöf och poeten Gunnar Ekelöf. Maja Ekelöf skrev en enda bok och den fick stort genomslag när den utkom 1970. Rapport från en skurhink har betytt mycket för Cecilia. Ett avsnitt med skrivtips Cecilia är också skrivpedagog och har undervisat i skrivande. När jag träffar Cecilia gör jag det tillsammans med författaren Henrik Johansson som också han håller kurser i skrivande. Det blir ett samtal med utgångspunkt i Cecilias senaste bok, men samtalet handlar lika mycket om själva skrivprocessen. Hur blir man författare? Vilka fallgropar ska man akta sig för? Och varför ska man skriva? Cecilia Persson skriver också i tidningen Opulens. Klicka här för att läsa! Cecilia Perssons verk En anständig fröken samtalar med Charles Bukowski (2003) Sveda (2007) Från nostalgisk kärleksdiktare till poet med orden som vapen, en antologi med den syriske poeten Nizar Oabhani. Tolkningar tillsammans med Bo Holmberg (2008) Tiden - en flod utan stränder (2009) Trampa på mitt hjärta, en antologi med den syriske poeten och dramatikern Muhammed al-Maghut. Tolkningar tillsammans med Bo Holmberg (2011) Att bära sin kropp - en rapport (2013) Symboliska fraktaler (2015) Självmotsägelser (2016) Taggtråd i Paradiset- en dokumentärroman (2017)

Elise Karlsson har kallats en förnyare av arbetarlitteraturen. Nu är hon aktuell med boken Klass - hennes egen skildring av förorten. Elise Karlsson gjorde stor succé för några år sedan med romanen Linjen. En skildring av det moderna arbetslivet, där vi får följa en kvinna som arbetar på ett förlag som ger ut självhjälpsböcker. Nu är Elise Karlsson aktuell med romanen Klass. En berättelse om Hélène som bor i Rinkeby och studerar litteraturvetenskap på Stockholms universitet. I de två världarna är hon både hemma och vilsen. När en lärare skriver en bok om förorten tycker Hélène att det är en falsk skildring, och bestämmer sig för att skriva en egen bok för att berätta sanningen. Egen förortsskildring Undermåliga skildringar av förorten i media och litteratur var också delvis det som fick Elise Karlsson att skriva en bok om Rinkeby, den plats där hon själv växte upp. Boken är delvis självbiografisk. Elise Karlsson = en arbetarförfattare? Elise säger att människor ofta inte föreställer sig att hon kan vara uppväxt i Rinkeby, vilket kan vara både en fördel och en nackdel. Hon är hedrad över att bli kallad arbetarförfattare, även om hon själv anser att hon inte är uppväxt i ett arbetarhem. Förutom att skriva romaner är Elise litteraturkritiker och arbetar för tillfället som redaktör på Norstedts. Foto: Sara Mac Key

En arbetare i veckan dör på sitt jobb. Anneli Jordahl skildrar arbetardöden i sin nya bok Som hundarna i Lafayette Park. Anneli Jordahl, eller "Fru Klass" som hon skämtsamt kallar sig själv, är författare och litteraturkritiker. Hon debuterade 2009, vid 49 års ålder, med boken Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet). Men trots att hon gett ut flera skönlitterära böcker är det framförallt reportageboken Klass, är du fin nog? hon är känd för. I boken, som kom 2003, intervjuar hon "överklassförfattaren" David Lagercrantz, poeten Ragnar Thoursie och sin egen mamma. Då var hon relativt ensam om att prata med klass. Idag är det annorlunda, säger hon. Efter otaliga samtal om ämnet har hon blivit "Fru klass". Anneli Jordahl: "En arbetare i veckan dör på sitt jobb" Nu är Anneli Jordahl aktuell med Som hundarna i Lafayette park. Boken handlar om Jeanette, vars man omkommit i en arbetsplatsolycka. I vrede över att inte få någon upprättelse börjar Jeanette föra dödsbok över antalet omkomna arbetare. Samtliga fall i Jeanetts dödsbok är hämtade från verkligheten. Idéen till boken fick Anneli i samband med byggandet av Citybanan i Stockholm, som sedan byggstarten 2008 krävt 6 människors liv. Klass, kön och etnicitet Jag träffar Anneli i Bagarmossen utanför Stockholm. Vi pratar om klass, kön och etnicitet. Om att en arbetare i veckan omkommer på sitt arbete och medias bristande rapportering om den förskräckliga statistiken. Gillar du podcasten? Swisha gärna en summa till nummer 123 495 96 23 Fotograf: Sara Mac Key

Emil Boss debuterade 2011 med diktsamlingen ?Vad avlägsna vi ser ut man kan knappt tro att det är vi?. Nu är han aktuell med sin långdikt Acceleration som ges ut på kvittorulle. I långdikten skildrar han de moderna arbetsvillkoren; hur företag effektiviserar för att minska kostnaderna och hur det leder till otrygghet för de anställda. Emil Boss har ett stort fackligt engagemang. Engagemanget började när han arbetade på Systembolaget, ett jobb han haft i femton år. Han var med och startade en facklig driftklubb på sin arbetsplats och har genom det fackliga arbetet även engagerat sig i kampanjen Rättvis Vinhandel, som syftar till att uppmärksamma de sydafrikanska lantarbetarnas villkor. Genom sitt fackliga engagemang har han bott en tid i Sydafrika och praktiserat på det sydafrikanska lantarbetareförbundet. En långdikt om tid Långdikten Acceleration ges ut på kvittorulle. Det är en dikt om tid. Tid i det moderna arbetslivet, där den delas in i ställtider, gångtider och ledtider. Allt ska effektiviseras genom moderna analysmetoder för att komma till rätta med tidsspill. Bland annat genom spagettidiagram, där personalens rörelser analyseras. Men det är också en dikt om språk. jag skriver till dig här / i flödet av ögonblick som värderas och försvinner/ vägda mot varandra / som vore de isolerade / öppna för allt var ska dikten börja / när själva språket / känns så inkorporerat i ordningen / att det inte längre / har någon utsida? Acceleration är också en utställning som för tillfället kan ses på kulturhuset Cyklopen i Stockholm. Det är också där jag träffar Emil. Samtalet spelar vi in i en bil utanför eftersom de i kulturhuset vid tiden för vårt samtal ägnar sig åt att kapa stålbalkar. Vi pratar om det moderna arbetslivet, hans fackliga engagemang och vilken roll poesin har i det fackliga arbetet. Gillar du podcasten? Swisha gärna en summa till nummer 123 495 96 23

Mats Berggren är en av Sveriges främsta ungdomsboksförfattare. Nu är han aktuell med Din syster måste dö. En bok om hedersvåld där en bror får i uppdrag att döda sin syster. Boken är en fristående fortsättning på hans tidigare ungdomsbok Onsdag kväll strax före sju som tilldelades Svenska deckarakademins pris för årets bästa barn- och ungdomsdeckare. Mats Berggren inledde sin skrivarkarriär på Scanias verkstadsgolv. Sedan debuten med Orent ackord 1987 har han försörjt sig på sitt skrivande. Han har varit ledamot av Svenska barnboksakademien och suttit i juryn för Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne. Vi träffas i hans skrivarlya på Södermalm i Stockholm. Han bjuder på bulle och te och jag tar fram mitt anteckningsblock med frågor. Jag vill veta varför han valt att skildra hedersvåld och vilka utmaningarna var. Jag undrar också över vad som egentligen skiljer en ungdomsbok från en vuxenbok. Och så vill jag veta varför ungdomar inte lägger författarnamn på minnet. Jag minns de ungdomsböcker jag läst, men inte vem som skrivit dem. Foto: Peder Lingden

Maria Hamberg har av många kallats för en förnyare av arbetarlitteraturen. Nu är hon aktuell med boken ?Till min allra bästa vän? där hon skildrar vänskap mellan två kvinnor. 2010 utkom Maria Hamberg med romanen Drömfabriken som handlar om arbetet på en bilfabrik. För romanen tilldelades hon Ivar Lo-priset med motiveringen: "Maria Hamberg tillhör arbetarlitteraturens förnyare. Hon ger den moderna industrins arbetare gestalt och skildrar dem inifrån, konkret och med erfarenhet och delaktighet som bara det självupplevda kan uppnå. I romanen Drömfabriken ger hon en mer nyanserad och djupare bild av arbetet i bilindustrin än den som förmedlas i medias nyhetsrapporter om tillståndet i en för landet viktig näringsgren." Maria Hamberg - Till min allra bästa vän Nu är Maria Hamberg aktuell med boken Till min allra bästa vän. En berättelse om vänskap mellan två arbetarklasskvinnor. Boken handlar om Kristina från Ångermanland som åker till London för att arbeta som au pair i en fin familj. Där träffar hon Anabel, en jämngammal tjej från en walesisk gruvarbetarfamilj. De inleder en vänskap som kommer att pågå livet ut, men det är samtidigt en vänskap som ständigt utsätts för prövningar. Det är en bok om vänskap, klassamhälle och könsmaktsordningar. Allt snillrikt komponerat.

Vi besöker Statarmuseets referensbibliotek för att se hur statarna skildrats i litteraturen. Därefter fortsätter vi vår vandringen genom statarlängan och tar oss även ut på gården för att prata om djuren och arbetet. Del 1 hittar du här. I det här avsnittet besöker vi Asta och Tores lägenhet, så som den såg ut efter statarsystemets avskaffande kring mitten på 1900-talet. En tid då jordbruket moderniserades och traktorn och mjölkningsmaskinen gjorde entré. Vi pratar om arbetet på åkern i de olika årstiderna och vi tittar in i tvätteriet där man också bakade bröd. Böcker Boken vi pratar om inledningsvis: Karla en kvinna av tusen kvinnor. Utgiven av Statarmuseet. Statarmuseet Statarmuseet är inrymt i en gammal statarlänga från 1886, i Torup öster om Malmö. Är du intresserad av att veta mer och se hur statarna levde rekommenderar jag ett besök. Surfa in på statarmuseet.com och läs mer. Musik och bilder Intro: Jahzzar ? Lift off Foto: Statarmuseet Nästa vecka tar podcasten påskledigt, men är tillbaka igen den 26 april.

Statere. Så kallas de lantarbetare som arbetade för slavlön. Statarna är förmodligen den grupp arbetare som skildrats mest i litteraturen. Ivar Lo-Johansson, Moa Martinson och Jan Fridegård bidrag genom sina böcker till statarsystemets avskaffande. Statare kallades de jordbruksarbetare som arbetade för jordägare och i huvudsak fick betalt i natura, alltså i form av mat och boende istället för pengar. Det innebar stora begränsningar i statarnas möjligheter att förändra sin tillvaro. Arbetsvillkoren var ofta usla; man arbetade hela dagar utan någon form av ledighet och när man slitit ut sin kropp var fattigstugan i många fall det enda alternativet. Vid nittonhundratalets början levde ungefär en kvarts miljon människor som statare. Statarskolan Arbetarlitteraturen skildrar ofta samhället realistiskt. Det har varit ett sätt att belysa människors villkor för att åstadkomma en politisk förändring. Den här podcasten handlar om litteraturen, men också om det litteraturen skildrar. Många arbetarförfattare har skildrat statarnas liv. 1933 utkom tre författare med varsitt verk om statarna. Författarna kom att kallas för "statarskolan". Det var Ivar Lo-Johansson, Moa Martinson och Jan Fridegård. Ivar Lo-Johansson skrev under 30- och 40-talet fyra statarromaner och ett stort antal statarnoveller. 1945 avskaffades statarsystemet i en överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter, men mycket tack vara böckerna som uppmärksammat statarnas villkor. Vilka var statarna, hur levde dem, och kan man göra paralleller till dagens arbetsmarknad där bemanningsföretagen växer sig allt starkare? Jag har träffat Petter Larsson, museipedagog på Statarmuseet. Petter Larsson, museipedagog på Statarmuseet Statarmuseet Statarmuseet är inrymt i en gammal statarlänga från 1886. Den ligger i Torup öster om Malmö. Är du intresserad av att veta mer och se hur statarna levde rekommenderar jag ett besök. Surfa in på statarmuseet.com och läs mer. Musik och bilder Intro: Jahzzar ? Lift off Musik: Jahzzar - The Wrong Way Foto: Nordiska Museet/Wikimedia

Jenny Wrangborg är en av våra mest lästa poeter. I det här avsnittet medverkar hon i ett samtal om poesin som politiskt redskap. Vi pratar också om muntlig poesi och så undrar jag när hon upptäckte klassamhället. Jenny Wrangborg debuterade 2010 med diktsamlingen Kallskänken som handlar om hennes arbete som kallskänka. Därefter har hon gett ut diktsamlingen Vad ska vi göra med varandra. Jenny reser ofta runt i landet för att läsa sin poesi högt, bland annat på fackföreningsmöten. Hon har tilldelats ett flertal priser, bland annat Stig Sjödinpriset, LO:s stora kulturpris och Gustaf Frödings stipendium. Jenny Wrangborg är född och uppvuxen i Kristianstad men bor numera i Stockholm. Jenny är också ordförande i föreningen Arbetarskrivare. En förening som bland annat ger ut tidningen Klass.

Bokcirkeln läser Maria Sandels novell Vid Svältgränsen. Medverkar gör Victor Eriksson från Stockholm som är journalist och lärare, samt Mikaela Månsson från Ängelholm som är psykolog. Det har blivit dags för vårt första bokcirkelsamtal. Tillsammans har vi läst Maria Sandels novell Vid Svältgränsen. Du måste inte ha läst novellen för att lysnna på avsnittet. Vi har försökt förklara och beskriva så att alla ska kunna hänga med. Vill du läsa novellen finns den fritt tillgänglig via Stockholmskällan. Novellen finns också i Maria Sandels första novellsamling Vid svältgränsen, och den finns i den textsamling som Maria Sandel-sällskapet nyligen gett ut som heter Två röda pennor. Ett bra tips är att först lyssna på avsnitt två av den här podcasten, som handlar om Maria Sandel och som ger en bakgrund till hennes liv och författarskap. Klicka här för att komma till avsnittet! Mikaela har en egen podcast som jag vill tipsa om. Läsa böcker heter den och finns på iTunes och Radio AF. Perfekt för dig som inte kan få nog av böcker! Delta gärna i diskussionen om novellen på podcastens Facebook-sida. Klicka här för att komma dit! Maria Sandels böcker: 1908 - Vid svältgränsen och andra berättelser 1909 - Familjen Vinge 1913 - Virveln 1919 - Hexdansen 1924 - Droppar i folkhavet 1927 - Mannen som reste sig

Ivar Lo-Johansson är en av våra mest kända arbetarförfattare. Han var verksam under nästan ett helt sekel och hann skriva fler böcker än någon annan författare. Framförallt skildrade han statarna och bidrog till systemets avskaffande. Ivar och "Måna". Ivar Lo-Johanssons författarskap förknippas ofta med hans kamp för statarsystemets avskaffande. Statare var människor som arbetade åt jordägare och som fick betalt till störst del in natura. Det gjorde många statare livegna. Statarsystemet avskaffades först 1945, och Ivar Lo-Johansson brukar vara en av de arbetarförfattare som anses bidragit till systemets avskaffabde. Mellan 1933 och 1943 skrev han fyra så kallade statarromaner (Godnatt, jord, Kungsgatan, Bara en mor och Traktorn) samt två novellsamlingar vid namn Statarna som alla skildrade statare. Kom från statarmiljö Ivar Lo-Johansson föräldrar var ursprungligen statare, även om de under Ivar Los uppväxt hade flyttat till ett egnahem där de försörjde sig genom att driva ett småjordbruk. Redan tidigt har Ivar Lo-Johansson ett behov av att bryta upp från uppväxtmiljö och söka sig ut i världen. Han cyklar runt i landet och försörjer sig bland annat som gårdfarihandlare, expressbud, brevbärare, skogsarbetare, lantarbetare. Han vill bli författare och när han blir arbetslös 1925 beger han sig utan pengar till Frankrike för att arbeta och skriva om de franska arbetarna. Hans första skönlitterära roman utkommer 1932 under namnet Måna är död och handlar om en ung författare som måste överge kärleken för att lyckas skriva. Men det är nästa roman, Godnatt, Jord som han betraktar som sin egentliga debut. Ivar Lo-Johansson var en aktiv debattör och reste efter andra världskriget omkring i landet för att skriva om äldrevården. Ivar Lo-Johansson skrev flertalet självbiografiska böcker. Först i sin självbiografiska serie på 50-talet, och sedan i form av memoarerna under 80-talet. Vad ska jag läsa? Godnatt, jord, Kungsgatan och novellsamlingarna Statarna I och II finns fritt tillgängliga på litteraturbanken.se. Kungsgatan och Måna är död finns i pocket. Många av Ivar Lo-Johanssons böcker finns utgivna som e-bok. Research I min research har jag till stor del använt mig av Ragnar Oldbergs bok Ivar Lo-Johansson: en monografi. Den är från femtiotalet och täcker således enbart Ivar Los första levnadstid. Det saknas faktiskt en heltäckande biografi, vilket är väldigt märkligt, med tanke på att Ivar Lo är en av våra absolut mest välkända arbetarförfattare. Man får söka kunskap om honom på annat håll. Magnus Nilssons avhandling Den moderne Ivar Lo-Johansson ger en bra bild över statarromanerna. På Sveriges Radios hemsida finns två intressanta samtal med Ivar Lo, ett tillsammans med Gunnar Sträng. Dessutom erbjuder Ivar Lo-sällskapet rikligt med information på sin hemsida, inte minst om hans romaner. Jag har också haft tillgång till Ivar Lo-Johanssons texter i antologierna Ansikten (1932) och Avsikter (1945). Dessutom hade jag turen att få ett exemplar av tidningen Lantarbetarens specialnummer som utgavs 1990 vid Ivar Lo-Johanssons bortgång. Musik i avsnittet: Jahzzar ? Lift off Kevin MacLeod - Isolated

I det här avsnittet träffar vi serieskaparen Daria Bogdanska för ett samtal om hennes debutbok Wage Slaves, arbetsvillkor och självförtroende. I höstas släppte Daria Bogdanska sin debutbok Wage Slaves. Boken fick stor uppmärksamhet, nya upplagor fick tryckas och nu ska boken ges ut i bland annat Frankrike, Polen och Kanada. Vi hade ett intressant samtal om arbetsvillkoren för de mest utsatta, om hur det är att komma till ett nytt land och starta ett nytt liv, och om det dåliga självförtroendet som hindrar många från att berätta sina historier. Skildrar löneslaveri Wage Slaves är en självbiografisk skildring. Daria är född och uppvuxen i Warszawa och boken handlar om när hon kommer till Sverige för att gå en utbildning i serieskapande. Eftersom hon inte får något studiemedel måste hon arbeta vid sidan av studierna. Det visar sig vara besvärligare än hon väntat sig. Hon hamnar i ett moment tjugotvå när hon måste ha ett personnummer för att få ett jobb, och måste ha ett jobb för att få ett personnummer. Enda sättet att tjäna in pengarna hon behöver till hyran är att jobba svart. Hon får jobb på en restaurang i Malmö där ägaren betalar de anställda efter deras desperation. Daria från Polen tjänar mindre än svenska medborgare, men mer än arbetarna från Bangladesh. Alla tvingas de jobba långa pass utan villkor och med en lön på inte mer än femtio kronor timmen. Daria reagerar och med hjälp av facket och en journalist inleder hon en facklig kamp mot restaurangägaren. Det är också en skildring av en generation utan trygghet. Ungdomar som varken kan få fasta arbeten eller bostäder. Samtidigt är det en historia om vänskap, kärlek och om att komma till ett nytt land för att starta ett nytt liv.

Maria Sandel är en av våra tidigaste arbetarförfattare och en av få kvinnor ur arbetarklassen som vid nittonhundratalets början lyckades skriva och ge ut böcker. VI GER UT MARIA SANDELS BÖCKER. LÄS MER HÄR! Maria Sandel föddes 1870 i Stockholm som dotter till drängen Carl Gustav Sandell och trikårstickerskan Maria Charlotta Killander. Fadern avled tidigt och Maria Sandel växte upp med sin ensamstående mor. Maria Sandel hade tidigt litterära ambitioner. Hennes första dikter fick hon publicerade i tidningen Nordstjernan under sin vistelse i Amerika, där hon arbetade som hushållerska. När hon återkom till Sverige flyttade hon in hos sin mor och tillsammans drev de en liten mjölkbod. Utöver försäljningen från den försörjde de sig på stickning av trikåer och strumpor, samt genom att ta emot inackorderade. Under den här tiden skrev Maria Sandel kamplyrik i den socialistiska pressen. Hon går också med i Stockholms allmänna kvinnoklubb och brinner framförallt för kvinnans rättigheter inom den socialistiska rörelsen. Så småningom tvingades de lägga ner mjölkboden och flytta. Deras lägenhet hade dömts ut av hälsovårdsmyndigheten och de fick en nödbostad på Kungsholmen. Där bodde fattiga och frånskilda kvinnor med sina barn. Området kallades i folkmun för Skogshyddan och bestod av enkla baracker där både buller och kyla trängde igenom de tunna väggarna. Maria Sandels mor dog 1908 och därefter levde hon ensam. Det fanns en stor mytbildning kring hennes gestalt redan under tiden då hon levde. Hon sägs knappt ha setts utanför dörren. Barnen i området kallade henne "dövan" och hennes hem var ett "spökrum". Maria Sandel hade vid trettioårsåldern nämligen både nedsatt hörsel och syn, något som säkerligen bidrog till att göra det svårt för henne att umgås med andra människor. Sin första bok, Vid svältgränsen och andra berättelser, ger hon ut 1908. Därefter skriver hon ytterligare sex böcker i den lilla nödbostaden. I sina böcker skildrar hon fattiga förhållande på realistiskt vis, och hennes böcker handlar inte sällan om kärlek, moral och klasskamp. Bokcirkel - Två röda pennor I första delen av vår gemensamma bokcirkel ska vi läsa Maria Sandels texter i boken Två röda pennor som Maria Sandel-Sällskapet gett ut tillsammans med Karl Östman-sällskapet. Läs mer om bokcirkeln här. Boken köper du av Maria Sandel-Sällskapet genom att skriva till kassören Kjersti på [email protected] Vi ska läsa boken till den 22 mars, då några av er lyssnare kommer medverka i podcasten för att prata om boken. Bibliografi 1908 - Vid svältgränsen och andra berättelser 1909 - Familjen Vinge 1913 - Virveln 1919 - Hexdansen 1924 - Droppar i folkhavet 1927 - Mannen som reste sig Hennes böcker och några av hennes kortare texter finns på nätet via Litteraturbanken och Stockholmskällan. Research Som alltid är det svårare att finna forskning och biografier om de kvinnliga arbetarförfattarna. Till det här avsnittet har jag dock haft stor hjälp av antologin Vardagsslit och drömmas språk och kapitlet om Maria Sandel, författat av Tilda Maria Forselius. Dessutom har Lars Furuland skrivit en text som finns på Litteraturbanken. I tidningen Parnass (NR 3 2009) finns ett kapitel skrivet av Tilda Maria Forselius. Nordisk Kvinnolitteratur har ett kapitel om Maria Sandel. Maria Sandel-sällskapet har dessutom mycket information på sin hemsida, där de redogör för en mängd artiklar (som dock i många fall repeterar redan känd fakta). Musik i avsnittet Jahzzar ? Lift off Kevin MacLeod - Unanswered Questions Kevin MacLeod - Enchanted Journey

Arbetarlitteratur är vårt lands stora bidrag till världslitteraturen. Ingenstans är den arbetarlitterära traditionen så stark som här. Trots det har arbetarlitteraturen i många sammanhang inte fått den uppmärksamhet den förtjänar. Varför är det så? Magnus NilssonFoto: Malmö högskola Den frågan står i centrum när jag träffar Magnus Nilsson som är professor i litteraturvetenskap vid Malmö Högskola och forskar kring arbetarlitteratur. Han hjälper mig dessutom reda ut frågan; vad är arbetarlitteratur? En fråga som inte är så enkel att besvara som man kan tro, för det visar sig att arbetarlitteratur väldigt sällan handlar om arbete. Magnus menar att det finns en tydlig koppling mellan arbetarlitteratur och klass, och litteraturen är inte sällan politisk. Den uppstod som kamplyrik kring sekelskiftet nittonhundra i syfte att ge kraft åt arbetarklassen. Det här är första avsnittet i den här podcasten. Jag, Mattias Torstensson, har nyligen kommit i kontakt med arbetarlitteraturen och vill lära mig mer. Samtidigt hoppas jag kunna bidra till att fler upptäcker denna strömning inom litteraturen. Läs vidare Inför avsnittet förberedde jag mig framförallt genom att läsa Svensk Arbetarlitteratur av Lars Furuland och Johan Svedjedal. Boken ger en bra överblick över den svenska arbetarlitteraturens historia. Jag läste också delar av Magnus Nilssons avhandling Den moderne Ivar Lo-Johansson, samt hans bok Arbetarlitteratur som ger en bra introduktion. Litteraturlista I avsnittet nämns bland annat följande verk och författare: 11.05.05 - 14.10.17, Marie Norin Drömfabriken, Maria Hamberg Kallskänken, Jenny Wrangborg Wage Slaves, Daria Bogdanska Pigan, Hanna Petersson Yarden, Kristian Lundberg Godnatt, Jord, Ivar Lo-Johansson Pansarkryssaren, Molly Johnson Den föreställda mångkulturen: klass och etnicitet i svensk samtidsprosa, Magnus Nilsson Musik i avsnittet Jahzzar - Lift off Kevin MacLeod - I Knew a Guy