MetalGeezer?s Podcast

Vi startar ett nytt koncept i Metalgeezer's podcast. Att göra en rankning av bands olika plattor är i sig inget ovanligt, det görs på många olika håll. Men icke desto mindre är det premiär här, och vi startar med ett av de stora banden. AC/DC har släppt totalt 16 studioalbum. Liveskivor och samlingsalbum är inte medräknade i rankningen, och inte heller de två studioplattorna man släppte i Australien under tidigt sjuttiotal. Återstår att se om ni håller med i denna högst personliga lista över dessa giganters diskografi och dess inbördes rankning.

I serien om digitala blandband har vi nu kommit in i 2000-talet. Åren 2000-2009 uppvisar bitvis nyare och modernare hårdrock. Utvecklingen går framåt och influenserna blir flera. En inriktning är att det blir mer aggressiv och hårdare metal. Självfallet återfinns givetvis de gamla hjältarna även här, i ett par fall med bejublade återkomster. Välkomna till ett avsnitt där gammalt och nytt möts i en skön symbios.

Vi startar en ny serie i Metalgeezer. En djupdykning i klassiska hårdrocksalbum där vi går igenom plattan i detalj. Hur gick det till när man spelade in skivan, vad handlar låtarna om och hur togs den emot? Hur har den bestått under de år som gått sedan utgivningen? Först ut i serien är Def Leppards mästerverk Pyromania från 1983. I mitt tycke är detta bandets kreativa höjdpunkt, och därför blir det en naturlig start på detta segment.

Knappt hemkomna från Download Festival i Storbritannien så var det dags igen. Denna gång gick färden till vårt grannland i väster och dess huvudstad Oslo. Tons Of Rock stod på agendan för helgen. Tre dagar av festivalhäng med allt vad det innebär, och med massor av högoktanig metal. Men hur var det då? Följ med på en odyssé genom tre intensiva men väldigt givande dagar.

Download Festival är slut för denna gången. Ännu en fantastisk festival är till ända. Fyra dagar av härlig stämning, trevliga människor, minnesvärda upplevelser och förstås underbar musik. Vi gör en resumé av Storbritanniens största hårdrocksfestival, och minns tillbaka. Vad tar vi med oss, vilka konserter var de bästa? En personlig reflektion av fyra mäktiga dagar finner ni i dagens avsnitt.

Är hårdrock kultur? Ska hårdrock nämnas i de fina salongerna? Är det egentligen något hårdrocken önskar, att bli rumsren och accepterad? Mår man bäst av att vara en genre lite i utkanten av etablissemanget? Dessa frågor och funderingar tar jag upp i dagens avsnitt av MetalGeezer's podcast. Det finns kanske inga givna svar, men diskussionen är utan tvivelsutan ändå intressant.

Sommaren närmar sig, och därmed också festivalerna. Som sig bör finns ett antal festivalbesök inplanerade i kalendern, i ett antal olika länder. Resan går till England, Norge och Sverige för att avslutas i Danmark. Från de största evenemangen till de minsta, intensivt men oerhört givande förstås. Vi går igenom de olika festivalerna och vad vi förväntar oss. Följ med på en odyssé till festivalerna där det händer.

För ganska länge sedan släpptes ett avsnitt om hårdrockens trumfkort ballader. Många som inte i övrigt gillar de hårda riffens konstnärer uppskattar ofta ändå de ballader som de mejslar fram. Även vi som älskar denna genre håller också förstås balladerna högt. De är grädden på moset, om man så vill. Vi följer upp tidigare avsnitt med ytterligare exempel på grymma låtar med mjukare riff. Som bekant är det närmast en outsinlig källa att ösa ur, men vi gör ett försök att dyka under ytan och gå på djupet. 

Efter ett lite längre uppehåll  är vi tillbaka med ett nytt avsnitt. Denna gång tar vi tempen på några mindre kända akter inom hårdrocken. Det finns många band som når relativt begränsad framgång, men ändå har höga kvalitetsnivåer. Orsakerna kan vara många. Allt ifrån ren otur till egen förskyllan. Oavsett vilket är det dags att uppmärksamma några av dessa artister en gång för alla, vilket härmed sker i detta avsnitt av MetalGeezer's podcast.

Hårdrock har alltid varit utsatt för moralpanik. Det kan handla om budskap i texter som man tror sig veta är av ondo och som uppviglar till hemska handlingar. Ibland gäller det de grafiska omslagen och deras signalvärde. Ofta bottnar det i brist på kunskap och insikt. Lika ofta handlar det om ointresse för att sätta sig in i det man problematiserar. Gjorde man det mer skulle många inse att förfäran är betydligt överdriven. Vi gör ett uppföljningsavsnitt på ett ämne som tidigare avhandlats i denna podcast.

Vi fortsätter serien med digitala blandband. Efter att ha avverkat sjuttio- och åttiotalet är vi nu inne i nittiotalet. Ett årtionde ofta - med rätta- betraktat som en ökenvandring. Åtminstone för de rättrogna metal-heads som skyr trender som grunge och nu-metal. Icke desto mindre finns guldkorn att vaska fram som inte berör dessa genrer. Följ med i en botanisering i den hårdrock som kom under detta årtionde och som håller än idag.

Hur många gånger kan man återanvända en ackordsföljd? Hur många textrader kan man använda flera gånger? Oundvikligen så blir det ofta ett gränsland mellan sådant som gjorts och musik som skapas på nytt. Oftast handlar det om tillfälligheter, ibland om medveten stöld. Vi försöker reda ut begreppen  och ger exempel från hårdrockens värld. Lyssna och bedöm själva.

Liveplattor är ett kapitel för sig. Ofta putsade i studion och ihopklippta av olika konserter för att ge den bästa audiella upplevelsen. De mest hängivna fansen tar ofta detta ett steg längre. Bootlegs, olagliga liveupptagningar från konserter, var ett fenomen som var som störst fram till nittiotalet då vinylens storhetstid tog slut. Med ett ofta risigt ljud och med väldigt höga priser fanns det ändå en stor underground-marknad för dessa ofta förvånansvärt avancerat sammanställda utgåvor. Vi  tar ett grepp på detta fenomen i dagens avsnitt.

I detta avsnitt tar vi ett grepp på en ny genre. Lite utanför hårdrockens ramar men ändå bitvis besläktat. Begreppet Skatepunk täcker måhända inte in alla band som omnämns här, men det visar ändå inriktningen. Snärtiga låtar med vassa refränger,  publikfriande shower och ofta ett politiskt budskap. Vi går igenom några stora namn i denna genre. Gemensam nämnare är närmast uteslutande artisternas lyrik som har ursprung i frustration mot sociala orättvisor och och uppror mot politisk elit.  

Vår trestegsraket går nu i mål. Efter att ha avhandlat musikåret och konsertåret 2033 blickar vi ny framåt. Vi ska försöka ta tempen på vad som väntar under det år som nu börjar. Kommer det en baksmälla på konsertfronten efter det intensiva år som just passerat? Vilka skivor kan vi hoppas på och finns det något genombrott att glädjas åt? Vi putsar kristallkulan och spår i kaffesump i detta avsnitt.

Vi fortsätter att summera det år som gått. Efter att ha avhandlat musikåret 2022 tar vi oss nu an konsertåret 2022. Det var ett högintensiv återkomst till turnéer för många band. Kombinationen av uppskjutna och nytillkomna konserter gjorde att utbudet blev extra stort. Utsvultna fans och artister förenades i glädjen att åter kunna dela konsertupplevelsen. Det blir både en allmän betraktelse och förstås en personlig vinkling i detta avsnitt.

År 2022 närmar sig sitt slut, och ett nytt år väntar. Som sig bör är det då dags att sammanfatta det år som gått och att blicka framåt mot 2023. Detta gör vi i tre separata delar. Detta första avsnitt är ett axplock av händelser och skivsläpp . Nästa sedan kommer att fokusera på konsertåret, medan det tredje spanar ut mot det år som väntar bakom hörnet. Häng med i denna trestegsraket där vi både sammanfattar och skärskådar.

Kombinationen hårda riff och skräck är vanlig. Faktum är att fenomenet har gamla anor. Redan på femtiotalet kom de första exemplen. Under de nästföljande årtiondena förfinades detta upplägg. Gradvis har man höjt ribban för vad som är tillåtet och hur långt man törs gå. Vi gör en djupdykning i hur man genom åren försökt skrämma och fascinera sin publik med ockultism och skräck.

Vi botaniserar vidare i passerade årtionden och hamnar denna gång i åttiotalet. Ett decennium fyllt av olika trender och stilar även inom hårda rocken. Det var då det stora genomslaget för den moderna varianten av hårdrock fullbordades. Ett digitalt blandband från detta årtionde är förstås närmast omöjligt att göra utan att vissa epos får stå åt sidan. Icke desto mindre är detta ett tvärsnitt av klassiska stycken från ett oförglömligt årtionde. Välkomna till ännu ett digitalt blandband.

1984 inträffade det som många hoppats men inte vågat tro på. Ett av världens största hårdrocksband återförenades. Deep Purple Mk II var tillbaka, och det med besked. En riktigt bra platta och en vital återföreningsturné gladde alla fans och lovade en ljus framtid. Gamla oförrätter kom dock snabbt i dagen och turbulensen ökade. Hör mer om hur ett av hårdrockens riktigt stora giganter kom tillbaka och vad som sedan hände. 

Kommer ni ihåg kassettbandet? När man satt framför musikprogrammen i radion eller hemma hos någon polare och skapade blandband. Den tiden är förstås förbi. Nu i streamingens tidevarv känns det som en evighet sedan man satt och klippte och arrangerade ihop sina favoritlåtar på en magnetremsa i ett plastfodral. Idén kan dock återanvändas, vilket vi gör här i flera avsnitt varav det första tar avstamp i sjuttiotalet. Tjugo omistliga låtar att lägga in i sin digitala lista. 

Ett bands utveckling är inte helt okontroversiell. Inte minst är artisternas fanbase ofta känslig för alltför stora förändringar. Samtidigt är det ofta oundvikligt att de musikaliska konstnärerna väljer andra vägar att beträda. Detta kan ibland skapa konflikter, eller ibland även förståelse och uppskattning. Inte minst gäller det fenomenet att sälja sig till marknaden som det innebär att få en radiohit. Vi dissekerar ämnet i detta avsnitt.

Hårdrocken har sin grund i sent sextiotal, tidigt sjuttiotal som bekant. Detta innebär förstås nu när vi skriver 2022 att flera generationer växt upp med och lever med den hårda rocken. Hur har det påverkat lyssnandet mellan generationer? Är det uppdelat på gammal och ny metal? Kan man lära gamla hundar sitta, respektive introducera fjuniga ynglingar till de tidiga gudfäderna? Dessa frågor tar vi ett grepp kring i detta avsnitt.

Musikaliska legosoldater har vi avhandlat. I samma avsnitt gick vi igenom lojala lagspelare. Nu tar vi ett nytt grepp inom samma konceptsfär. Det finns ett antal musikaliska genier som spelar parallellt i flera band. Man kan tycka att ett band kan räcka, men förvånansvärt många skapar musikaliska karriärer i flera konstellationer samtidigt. Vi går här igenom några exempel på dessa mångsysslare.

Rockvärldens bästa röst, en fenomenal låtskrivare, en fantastisk scenpersonlighet, en legend i den rätta bemärkelsen. Freddie Mercury lämnade ingen oberörd. Med sin obestridliga talang kombinerat med en total karisma på scenen var han på många sätt ett unikum. Tillsammans med de övriga i Queen skrev han rockhistoria. Hans alltför tidiga död lämnade ingen med en relation till bandet oberörd. Vi berättar här historien om Freddie Mercurys sista år och vad som skedde efter hans tragiska bortgång.

Avskedsturnéer är något som blivit mer frekvent i takt med att flera artister varit med i många år. Men hur man lägger upp sitt sista farväl till publiken kan vara väldigt olika. Allt ifrån ett faktiskt avslut till en parentes innan karriären oförtrutet går vidare. Ibland hinner man inte ens med en sista turné innan allt är över. Vi går igenom olika exempel på allt detta i detta avsnitt. Och lägger dessutom till några exempel på artister som nog borde ha gjort sin sista turné.

Tyska Accept är nog det närmaste man kan komma New Wave Of British Heavy Metal utan att vara brittiska. De har varit sin formula trogna under alla år. Precis som många andra långlivade akter har man haft sina dalar och toppar. Dessutom har ett stort antal medlemsbyten skett genom åren. Wolf Hoffman är konstanten som hela tiden drivit bandet. På senare år har man dessutom gått en andra vår till mötes och är mer relevanta än på länge.

Visst finns det album som sticker ut över det vanliga. Plattor som med tiden blivit klassiker. Skivor som man alltid kan återkomma till och njuta av, oavsett vad. Vi listar fem sådana milstolpar i dagens avsnitt. Det lär bli fler avsnitt i detta ämne med olika inriktning, fokus denna gång ligger på åttiotalet.

I serien om rockartisters historia har vi nu kommit fram till en riktig legend. Både som sångare i Black Sabbath och som soloartist har Ozzy Osbourne betytt oerhört mycket för hårdrocken genom åren. Att han dessutom är en färgstark figur privat gör honom än mer intressant. Vi fokuserar i detta avsnitt primärt, men inte enbart, på hans solokarriär. Följ med på berättelsen om en av heavy metals titaner. En sann legend och stilbildare värd all respekt.

Nyss hemkommen från Download Festival i England och på väg till Tons Of Rock i Norge börjar tankarna på festivalers framtid åter göra sig påminda. Hur ser det ut om fem-tio år? Kommer samma band att fortsätta vara dragplåster eller kommer det några nya? Det är en stor utmaning för de olika festivalerna att förnya sig och ändå bibehålla intresset. Inte för att det är något fel på de band som är huvudakter idag, utan snarare för att tiden har sin gång. En tanke som väckts tidigare, och som är ständigt aktuell.

Vi startar upp en ny serie här på MetalGeezer. Fokus ligger på händelser som på något sätt har haft en inverkan på hårdrocken, dess utövare och fans. I första avsnittet tar vi upp den tragiska dödsolyckan i småländska Dörarp 27/9 1986. Cliff Burton, basist i det mot stjärnorna stigande Metallica, omkom i en busskrasch under en resa från Stockholm mot Köpenhamn på bandets Europaturné. Platsen är numera en historisk vallfärdsplats för fans från hela världen. Det är en både mäktig och gripande upplevelse att bevista den -  det kan jag personligen intyga.

När Deep Purple splittrades 1976 hade bandet sedan tidigare gett upphov till ett par högklassiga akter i form av Ian Gillan Band - senare Gillan - och Ritchie Blackmore's Rainbow. Nu tillkom även en ny konstellation skapad av sångaren David Coverdale. Efter ett par soloverk bildade han Whitesnake  Man har genomgått många medlemsbyten och musikaliska skepnader genom åren, vilket avhandlas i detta avsnitt. Följ med i historien om Whitesnake. Ett band som såväl hyllat sitt brittiska bluesarv som flirtat med amerikanska hitlistorna.

I serien om olika genrer inom metal har turen nu kommit till den neoklassiska hårdrocken. Att förtjänstfullt blanda klassiska tongångar med de hårda riffen är en konst i sig. Många är kallade, få är utvalda att verkligen lyckas. Men när det blir bra är det i sanning en konstform att beundrar och njuta av. Vi tar avstamp i de tidiga hjältarna, och jobbar oss framåt. Och ja, en viss super-shredder från Upplands Väsby är förstås med i detta avsnitt.

Min serie om band och artisters historia fortsätter. Denna gång tar jag mig an ett kaliforniskt gäng som rent musikaliskt betytt mycket för hårdrockens utveckling, men som drabbats av interna slitningar. Eddie Van Halens gitarrspel var både innovativt och banbrytande, och bandets musik kombinerat med deras image gjorde dem till världsartister. Medlemmarna drog dock inte alltid jämnt. Tillsammans med andra problem påverkade det gradvis  deras karriär. Inte desto mindre är Van Halen ett av de största namnen inom hårdrocken, och ett givet inslag i denna serie om artisters historia.

Vi startar en ny trend här i podden. Med hyfsat jämna mellanrum kommer det ett litet nyhetsflöde med aktuella händelser inom vårt favoritområde. Det händer mycket inom den hårda rockens sfär. Inte minst nu när vi efter två år av uppskjutna evenemang och skivsläpp förhoppningsvis kan börja återgå till något som liknar ett normalläge. Vi tar avstamp i den gångna senhösten och fram till nu, våren 2022. Välkomna till det första avsnittet i denna serie.

Skräckrock är en genre inom hårdrocken med många utövare. Fenomenet att kombinera skräck med hårda riff är inget som på något vis är ovanligt. Ingen är dock mer förknippad med detta än Alice Cooper. Epitetet som skräckrockens fader är sedan länge etablerat hos denna konstnär från Detroit. Kombinationen av teaterföreställning och rockkonsert är något han förfinat och utvecklat genom åren. Följ med i historien om en av de mer inflytelserika och tongivande artisterna inom den hårda rocken.

Det finns olika infallsvinklar när man lyssnar på sina favoritartister. För egen del är jag oftast mest intresserad av musiken. Texterna är sekundära, även om snygga titlar och eleganta textrader förstås alltid uppskattas. Men det finns förstås intressanta berättelser att ta del av. Hårdrocken är inget undantag. I detta avsnitt går vi igenom ett axplock av de låtar som berättar en historia. 

I serien om artisters historia tar vi oss denna gång an power metals gudfäder. Något annat kan man inte kalla de tyska titanerna Helloween. Genom sina banbrytande tvillingplattor om de sju nycklarnas väktare lade de på åttiotalet grunden för den genre som snabbt fylldes av otaliga band och artister och blev en maktfaktor under många år framåt. Helloween har blandat och gett genom åren, men ständigt studsat tillbaka. Nu, återförenade med Kai Hansen och Michael Kiske, går man en ny vår till mötes. Följ med i historien om ett av hårdrockens stora namn.

Vi har ju i olika avsnitt belyst diverse genrer och musikaliska inriktningar inom hårdrocken. Denna gång tar vi oss an de lite tyngre kapitlen. Här stavar vi med de hårda vokalerna, även om vi måhända utelämnar de mest extrema varianterna. Melodiös metalcore och aggressivare tongångar står på menyn i detta avsnitt. Vi avhandlar några av de stora namnen och beskriver lite hur denna genre en gång uppstod. Följ med på en resa långt bortom pudelfrillor och spandex, till ett landskap där mörka skuggor och ilskna riff samsas med förföriska melodier och minnesvärda arrangemang.

I vår serie om bands historia ger vi oss idag i kast med ett av de största namnen. Tillsammans med Black Sabbath och Led Zeppelin grundade Deep Purple hårdrocken som vi idag känner den. Där Black Sabbath stod för tyngden och Led Zeppelin för mångfacetteringen kombinerade Deep Purple sin tunga rock med klassiska influenser. De olika sättningarna av bandet skapade storverk och ikonisk musik. Ur bandet bildades sedan flera stora hårdrocks-akter. Följ med på historien om ett av de största namnen inom den hårda rocken.

Goth Metal. En genre som oftast kännetecknas av pampiga arrangemang och smäktande kvinnlig sång. Många band har liknande struktur och sound. Men det finns fler bottnar än så inom denna speciella gren inom hårdrocken. Vi går igenom genren och dess olika riktningar. Dessutom går vi lite mer på djupet med några utvalda akter.

När Ritchie Blackmore lämnade Deep Purple första gången 1973 hade han redan bildat bandet Ritchie Blackmores Rainbow. Stommen taget från bandet ELF innehöll bland annat Ronnie James Dio och soundet var tungt och majestätiskt. Redan på andra plattan hade man kortat ner namnet till Rainbow. Med åren, i takt med medlemsbyten och Ritchies ambition att slå i USA, blev man mer kommersiella och inriktade på hitlistorna. Först med Graham Bonnet och sedan Joe Lynn Turner och Doogie White på sång. Alla versioner av bandet har sina förtjänster, och vi går i detta avsnitt igenom hela historien. 

När man börjar titta på hur olika bands konstellationer ser ut kan man ibland skönja vissa mönster. Oftast är det ett kompisgäng som startar upp projekt. Ibland kan det vara duktiga musiker som vill skapa något tillsammans. I vissa fall är det även syskon som kamperar ihop inom ett bands ramar. Vid en närmare undersökning finner man att det inte alls är något ovanligt. Vi går igenom ett antal exempel på syskonkärlek - och i något fall även infekterad sådan.

Det finns artister som är typiska för det land de kommer ifrån. I Storbritannien finns det framför allt tre hårdrocksakter som extra stolt bär sitt hemlands fana. Iron Maiden och Saxon är de två första, och Judas Priest det tredje exemplet. Alla tre banden har också betytt mycket för hårdrocken som vi känner den idag. Birminghams stora söner må vara Black Sabbath, men Judas Priest är också ett av stadens allra största namn. Vi berättar historien om det band som, förutom odödlig musik, också var de som grundade hårdrockens image med läder och nitar.

Många album som släpps fokuserar främst på musiken. Andra artister lägger mer krut på lyriken utan att minska fokus på det musikaliska. Ytterligare andra vill förmedla ett budskap och fäster mer vikt vid text än musik. Sedan har vi de som skapar rena konceptalbum, något som framförallt är vanligt hos progressiva akter. Icke desto mindre finns detta fenomen även inom hårdrockens olika genrer, något vi också berör här. Följ med på en resa in i komplexa världar och intrikata berättelser.

Vi botaniserar vidare i vår serie där vi fördjupar oss i bands historia. Denna gång tar vi oss an en kvartett från New York som väckt många känslor genom åren. Ett band som blandat och gett, presterat höjder liksom dalar. Genom en väl uträknad strategi och ett unikt driv nådde man under en period till slut den högsta nivån på näringskedjan. Onekligen en av hårdrocksvärldens mest framträdande och kända akter. Välkomna till historien om KISS.

De flesta band har karismatiska frontfigurer. Stjärnor som stjäl rampljuset. Men de skulle ofta inte kunna nå sina framgångar utan de lojala lagspelarna som låter stjärnorna ta syret i rummet. I dagens avsnitt hyllar vi dessa antihjältar, liksom vi lyfter fram de skickliga musiker som ofta används i olika sammanhang. Likt legosoldater i kulturen och musikens tjänst utför de de sitt uppdrag på olika fronter, och skapar sig ett rykte. Beundransvärda musiker som också förtjänar sin plats i rampljuset.

I vår serie om band och artisters historia har vi nu kommit fram till svenska Arch Enemy. Ett band som genom åren gått från klarhet till klarhet. Med sin blandning av aggressivitet och melodier har man skapat ett unikt sound.  Sedan starten på sena nittiotalet har man hela tiden förfinat sitt hantverk, Frontade av en karismatisk frontkvinna - först Angela Gossow, nu Alissa White-Gluz - har Arch Enemy ett på många vis unikt vapen. Följ med i berättelsen om ett av de mest intressanta banden för närvarande, dessutom synnerligen aktivt med alldeles färska låtar släppta nyligen.

Om 2020 var det inställda året måste nog 2021 summeras som det uppskjutna året. Biljetter till konserter som flyttades från 2020 till 2021 fick än en gång arkiveras i väntan på framtida datum. Vi som fans fick tröstlöst vänta medan artister frustrerat blev kvar på hemmaplan. Men visst innehöll året också ljuspunkter, och självfallet ska även dessa uppmärksammas. Vi summerar året som gått, och ser fram emot det nya som väntar. Följ med på Metalgeezers årskrönika. 

I vår serie om band och deras historia beger vi oss nu till andra sidan jorden. AC/DC är tvivelsutan Australiens mest kända och största rockexport. Icke desto mindre föddes bröderna Young i Skottland, något som måhända är mindre känt. Detta och en hel del andra mer eller mindre kända fakta avhandlas i den här episoden. Ett av hårdrockens stora namn ska förstås ha ett eget avsnitt i denna serie, även om de själva inte anser sig vara ett hårdrocksband. Oavsett vilket så är AC/DC ett av den hårda rockens absoluta giganter och deras inflytande på och arv till genren är odiskutabelt.