Bland gummor, cigarrer och skrynkliga äldre män etnoturistar Filip i Lilla Havanna i Miami och suger likt en mopp upp de exotiska inslagen. Och Fredrik försöker sig, mot bättre vetande, på en klassisk corporate-shaming genom att hänga ut hans nya gym för dess orimliga ekonomiska upplägg. Och så om alla kändisar som misslyckats med att bli profeter i sina egna hemstäder! 

Fredriks vedertagna anustourettes, Filips feministiska mancave och Bibeln som podcastformatets urmoder. Och så om den episkt sänkta ribban för vad bra pappaskap innebär.

Självhatet når rekordnivåer hos Fredrik när han About Schmittar sig själv, dvs blir varse om drag hos sig själv som han hatar. Och det må, i denna podd lite titt som tätt, kastas skit på diverse länder i Sydeuropa, så den här veckan förs det till protokollet att när det kommer till pissiga länder i världen så är inget lika pissigt som England, iaf ur ett historiskt perspektiv. Och så om PR-geniet Mohandas K Gandhi!

Hur det gick för Filip på thinktanken i Bad Gastein, att våga lita på den inneboende dramatiken i Texas Hold'Em och varför Jamie Olivers konkurs svider. 

Filip pulsar vidare som en vålnad genom Europas många hörn - via en albansk nattklubb, ett klassiskt hotell i Milan och ett fattigmans Davos i Bad Gastein - medan Fredrik ligger kvar på samma solstol i Frankrike och läser tre plus anekdoter om David Bowie. 

När det svenska low-key tänkandet firar triumfer, att vakta sin kritiska tunga som offentlig person i publika miljöer och så öppnar Fredrik äntligen upp med lite självförbrännande anekdoter. 

 Vi bad, ni frågade! Vad hände med rollen i ?Sharknado?? Sanningen om simturen över Engelska kanalen? Den första ecstasy-trippen! Så ser Filiip på moderna familjebildningar! Till sist förklarat: fäblessen för trekvartsbyxor!

Ett vobblande kokt och skalat ägg i en byrålåda på Aftonbladets nyhetsredaktion, en norsk restaurang-dricks på en halv miljon och Filips besvikelse över Sverrirs ljumna komplimang av Tårtgeneralen på Lollapalooza. 

Filip tillbringade midsommar i Berlin och läser biografin över Berghains ikonoklastiska ansiktstatuerade dörrvakt Sven Marquardt. Det gör inte Fredrik som tycker dörrvakten känns formulär 1A och att han borde kamma snebena och sätta på sig ett par chinos istället. Och så om det otittbara klippet på finansborgarrådet Anna König Jerlmyr som spontansjunger Dancing Queen under OS presentationen i Lausanne, och kanske var det som la grunden för Sveriges OS-misslyckande. Och så om det soliga ketaminunderbettet! 

Veckans stalltips är att skippa lägga de 30 lakanen det kostar att gå på Brilliant Minds konferensen i Stockholm för allt man kommer få är ändå bara USB-sticke-buzzwords. Och kanske är det ett tecken i tiden att när religionen i Sverige går på dekis behöver vi nya predikstolar, och är prästen inte intressant så blir kanske Alexander Pärleros eller John Kerry det istället. Och så om Magic Johnssons osannolika Borås sejour!

Det usla svenska beteendet i att hålla tal som bygger på att ?you had to be there?, hur Filips förmåga att lyckas vända på givna känslostunder skapar unika ögonblick och att källarna där det skissa på militant beteende är det som saknas för att klimatkrisen ska tas på allvar. 

Filips fria uppfostran innebär att han uppmuntrar barnen att inte skämmas för sina drömmar. Av världens alla varianter av toaletter som Filip och Fredrik upplevt är det albanska ?fria fallet? kanske det mest minnesvärda. En Annan Del Av Köpings folkbildande effekt på människors kunskap om funktionsvarierades sexvanor. Och så om ett rörande tinder-knull. 

Fredriks importerade öststatsloppor, den påtänkta trekanten mellan Dylan-fantasterna Greil Marcus, Sigge Eklund och Fredrik på ett Dylankonvent i Tulsa Oklahoma och Filips katastrofmöte med hiphoplegenden tillika storentreprenören Will.I.Am.

?So bad its good? kulturen, algoritm-virvelvinden som drar igång efter en viss Wahlströms googlesökningar, den udda faktarutan i Björn Ranelids DN-intervju, Attenboroughs tårar när han inser alla Bettson kampanjer han teoretiskt sett hade kunnat göra och så Yoko Onos frånvarande hyllningar. 

Bubbelpoolens tilltalande effekt på människor, Fredriks oklädsamma smitning från bostadsrättsföreningens årsmöte och Mick Jaggers ständigt och oavbrutna jakt på "fitta".

Rysslands 25-åriga populärkulturella släp, Vellinges demensby som kanske blir Vellinge resurrection och Filips amerikanska vänners MDMA-fria kärlekshyllning till honom.

Filip realtidstvättar Bröderna Grimms berättelser när han läser godnattsagor så att hans barn inte ska få en föråldrad världsbild och Fredrik späker sig själv med en fasta. Filip ifrågasätter också det passivt aggressiva i hans mammas nyfunna entusiasm över Filips nya kroppshydda. 

Filip har drabbats av en väldigt annorlunda idé för att gjuta liv i sin skröplige fine far. Men kanske är det också en BRA idé? Jag får ett genant SMS. Zara Larsson har fått en ny telefon. Roger Pontare behöver man inte ömma för. Vi flyger helikopter till Falköping. Magnus Uggla låter sig inte imponeras.

Polariserade tider och Filip frågar sig hur många tankar folk kan hålla i sitt huvud samtidigt. Och vad hade hänt om Povel Ramel skrivit låten "Do you think i'm sexy"?

Filip surnar på männen som kidnappar de viktiga kvinnorörelserna som just nu blomstrar i metoo-spåren, och som ett led i detta så föreslår han att karismabomben Claire Wikholm, aka Sveriges Rosa Parks, borde få en bit av E4an mellan STO-GBG uppkallad efter sig. Och anledningen till att Sverige den senaste veckan känts lite pirrigt och lätt i stegen är såklart att vi nu finns med en original serie på Netflix.

Fredrik har aldrig känt sig så kuklös som när han blir tillrättavisad av en 25-årig gulvästbärande återvinningsvakt som ser att han är på väg att slänga en pytteliten matrest i plaståtervinningen. Och ett viralt klipp från Aftonbladet i veckan slår an samma sträng som Jon Skolmens karaktär Ole Bramserud gjorde i Sällskapsresan 1988, dvs att om man omfamnar det som är annorlunda så får man vara med om något som är mycket mycket större.

Filip noterar hur Fredriks pre-poddande-nässprays-snort är en blek variant av Jackson Brownes post-Cocaine-inspelnings-snort. Men vad gör man inte för att få lite extra krydda i livet. Alla kan inte, likt Filips gymkompis, ligga med neddragna byxor i sitt vardagsrum med sitt barns nässköljs-spruta i handen som är fylld med en paste baserad på Oxycontin som man strax ska skjuta upp i rumpan medans man väntar på att ens fru ska komma hem. 

Paketering är ju allt och när Filip därför i veckan erbjöds lite godis som kom från en "sleepy coastal town" så kunde han inte låta bli att moffa i sig de, precis som Fredrik gärna kastar sig över syltburkar med den lilla tygduken utan på locket. Och så driver Filip tesen att automatiseringen har gjort, eller iaf kommer göra, att en brevbärare har ett tuffare jobb än en bypass-kirurg. 

En förtroendekris har uppstått mellan Filip och Fredrik, i alla fall enligt Filip som känner att Fredrik inte längre litar på att han klarar av att leverera manus i programmet. Kanske är det Fredriks undermedvetna som spökar. 

Ibland är det inte de människor som man tror som har påverkat en mest i livet. Tanken slog Filip i veckan när Luke Perry gick bort. Det är lätt att kasta ur sig namn som Dylan eller Springsteen när man pratar om livsvägledande, men kanske är det egentligen rebellen Dylan McKay, som fick Filip att drömma om coola vänner och Amerika, precis som artisten Kjell Höglund konstaterade att en stor stark är allt man behöver, inga ört-muddlade inneklubbs drinkar.

Veckans avsnitt är inget annat än ett rått men hjärtligt karaktärsmord på Bradley Cooper. Hans Jiro-vassa pungrakning, hans tiptappande ner i sin källare där han kliar fram Shallow-låten och framförallt han tro att Cindy Crawford stavas med s.  

Tydligen tycker Marianne Lindberg de Geer att Fredrik är ännu plattare än vad hon först trodde, Fredrik öppnar upp om sin handla-på-systembolaget-skam som han känner varje gång han är där och Filip testar smalltalk med föräldrarna på förskolan i Silverlake. 

Förlossningskurser med män som säger ?vi är gravida?, Elisabeth Höglunds hyperkarismatiska personlighet som Sverige inte förtjänar och ?På Spårets? fördummande effekt på svenskarna. 

Den ultimata hämta-på-dagis-mardrömmen, det mest miljövänliga sättet att torka skit på, amerikanska medie-och komikermäns unkna hånande av Monica Lewinsky, varför alla minns Harry Martinsson men ingen minns Eyvind Johnson

I veckans podd blir det fågelholkande irländska bönder och Johnny cigaretts! Noteras bör också att kravet på den obligatoriska närvaron på Guldbaggegalan hade inte nått fram till varken Filip eller Fredrik, men tacksamheten för alla er som röstade på Tårtgeneralen är fortfarande ohyggligt stor!

Den urbana myten om Richard Gere och hans kondomprydda hamster, bräcka andra föräldrar i att komma ihåg barnens skolas portkod och Apples självuppfyllande Fort Knox myt. Men allt började med en dator som lät som den hade en råtta platt som en ostskiva inuti sig.

Får jag be om största. Möjliga. Tyssssstnad. Och så glömmer ni INTE att rösta på Tårtgeneralen den här väggen till Guldbaggens publikpris!

Snuskiga män är veckans röda tråd. Torskar, pedofiler och så skådisarna som inte vågar tar sig an roller som är för mörka. 

Årets första avsnitt! Filip erbjuds köpa mark i Joshua Tree av Vincent Gallo på en svamposande fest i en kåta i öknen och Fredrik misstar en glasbit för Gladpack och skär upp fingret och lägger sig sju minuter efter midnatt. Så olika nyår man kan ha!

2018s sista avsnitt är extra matigt! Samtidens ängsliga behov av att vara rätt och god vänder nu spår Filip och Fredrik, nihilismen blir 2019s ledord. Ses på andra sidan!

Sista avsnittet innan jul behandlas med julshower och Luciafirande på olika sätt. Fredrik har också mött poddens lyssnare med den allra snabbaste reptilhjärnan och funderar på vad han lämnar efter sig. Allt medan Filip spejar efter kändisar på sina barns julshow med den fantastiska 50 tals musiken från 70 talet.

Ha en trevlig lyssning och God Jul!

Den här veckan handlar det om bristen på trevlig ton hos klimatkrigarna, makabra bilder på Saddam Hussein, Gustav Fridolin, Maud Nycander och Kristina Lindqvist och så självklart; en gråtande japansk VD.

Fredrik sitter i Vegas och tänker tillbaka på ett fantastiskt dagboksinlägg medan Filip går på premiär och känner sig lite bortkommen. Mitt i allt detta besöker Filip Med Men.

Fredrik har sett X&Y och känner sig som tjejen han stötte på i Sundsvall som kom ut ur biografen och trodde att Tinker Tailor Soldier Spy handlade om en läcka på en cirkus. Inget är begripligt. Och Filip undrar varför det är så jävla förbjudet att kritisera Anna Odell.

Dunderbakis men fortfarande euforiska från visningen av Tårtgeneralen i Hollywood ger vi er denna veckas avsnitt.

Trots att det gått 10 år sen det där mötet då Filip och Fredrik flögs in till London och ett av de hippaste produktionsbolagen då för att sälja in The Boston Tea Party konceptet, är Fredriks skamsköljning total när Filip påminner honom om i vilket skick de anlände till mötet. 

Fredrik blev i veckan mind blown när han på ett cafe i Grebbestad insåg att de inte bara spelar Beatles i högtalaren utan de spelar Fredrik Wikingssons Beatles-spellista från Spotify. Filip tycker detta, som högst, förtjänar en axelryckning. Men sån är dynamiken i podden! Filip å sin sida blev mind blown när har på en födelsedagsfest fick höra en milt sagt pikant anekdot om en mans förehavande med prostituerade i Mexico. ¯\_(?)_/¯

När Filip och Fredrik växte upp så var den heligaste av stunder den i soffan på söndagar med pappa, långkalsonger på, varm chkolad framdukad och femmilen framför sig på TVn. Och häromdagen, i nån sorts modern tappning av att med familjen samlas framför TVn, satt Filip tillsammans med sin pappa och mamma och även sina barn en lördag kväll och tittade på när MMA fighters slog sig blodiga under den stora MMA-galan i Vegas. Är det rimligt undrar han? Eller har han skadat sina barn? Hör av dig om du vet svaret: podcast@podff.com

Filip fick känna på regissörslivsglamouren när han i helgen besökte filmfestivalen i Valladolid. Och även om inte Pedro Almodovar var där i person så var hans sk ?team? där och det räckte för att Filip skulle få uppleva en Almodovarsk fläkt. Och när Plura ringer så svarar man. Ett samtal som ledde till att Fredrik en dag stod och soundchecka inför ett frågande rårakeätande turisthav på en innekrog i Stockholm. 

I en brusig bil på väg till Arlanda spelades veckans försenade avsnitt in. Det var Per Hagman, det var Hultsfred backstage 95, det var en eldriven markis på Marstrand, det var patient zero, det var en taxi chaufför som fick agera drake i Draknästet osv.

Tänk om det är så att vässandet av anekdoter är en ren fysisk ansträngning och när ålderns höst kryper sig på så försvinner orken och kraften för att hitta de där utsmyckade detaljerna som är anekdotens essens? Lars Hammar, en av de finaste och mest värdefulla anekdotister vi har i detta land, har börjat tappa den kraften.

?

När August Strindberg i Hemsöborna 1887 skrev raden ?Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen? höjde han ribban för vad en karismatisk entré kan vara. Höganäskrusentrén är än idag omatchad i sin vivör.

Nästa år kommer vi vakna upp till larmrapporter om att kändisars #cheatdays livsstil egentligen är livsfarliga. Bulemiska självspäkelse projekt som leder till psykisk och fysisk ohälsa och kanske till och med förtidig död? Looking att you The Rock. Och Fredrik var ju i New York i helgen med sin bromance Sigge Eklund och fick inte bara sett sitt livs stora idols sista konsert utan också

Comic con har i och med sin bokning av Mads Mikkelsen för en gångs skulle lyckats attrahera en kändis vars bäst före datumen inte passerades ca 1987. Eller? Kan det vara så att Mad Mikkelsen faktiskt har peakat? Och Filip och Fredrik är bara helt ovetandes om det? I veckan fick Filip för första gången känna på den djupt primala instinkten att försvara sitt barn när det utsätts för fara av främling på djurpark. 

SVT had one job i söndags och det var att producera Sveriges i absolut särklass bästa valvaka. De misslyckades nått så monumentalt enligt Filip. Den pösiga och analoga Sören Holmberg framstod som en frisk fläkt jämfört med hur långsamt kontrollrummet funkade. För övrigt var det enda som stack ut på valvakorna det bultande skrevet på Ulf Kristersson när han översköljdes av tanken på att han kan bli Sveriges nästa statsminister.