Filip gör sig beredd, för att i teorin men inte i praktiken, köpa en rescuegris med saftigt underbet som husdjur för att ge tillbaka, i form av innehåll, till sina lyssnare. Och Malmöfans tvålar till sin förlorade hjälte genom att bygga en 10 cm högre Markus Rosenberg staty som ser ner på Zlatan statyn. Och så om Jessica Springsteens Horseshow-vinst; en ?avancerad traktor?

Fredrik fick en aha-upplevelse om danskar i ett kök i Danmark i veckan, och Filip drar igång ett namnuppror på internet under parollen: ?Alla vi som är rasister skriver under?. Filips nya vana att stiga upp i arla morgonstund får honom att känna sig lite sexig och så undrar förstås alla; fick Fredrik napp på sina tjat-sms till Winnerbäck på konserten i Karlstad?

Stanna kvar tills slutet i veckans extra köttiga avsnitt så får ni svaret!

Kommer Fredrik vakna upp efter torsdagens Lars Winnerbäck konsert i Karlstad med kemisk ångest och fragmentariska minnen av att ha tagit Lars gitarr i turnébussen och spelat Strawberry Fields Forever framför Lars musiker? Imorgon bitti får vi svaret. Och så om den stora paradoxen i Fredriks liv: att de artister han älskar mest av allt är de artister som hatar män som Fredrik.  

Den mentala resan från att känna sig som en göteborgare, dvs att allt är möjligt, till en person från låt säga Krakow, dvs allt är pissmörkt, är lika stor som det faktiska avståndet städerna emellan. Därför har nu mästerskapsfirande landslag, i en mercy-fuck anda, börjat resa till Götaplatsen i Göteborg istället för Kungsträdgården. Och så den gamla devisen att man kan aldrig lära en gammal kramhatare att kramas!

Efter 20 års äktenskap har Fredrik ännu inte noterat hans partners läsk preferens, och trots att han nu firat jul 46 gånger i sitt liv är det fortfarande något som skaver varje gång det lackar och det är det ingen jävla julfilmstrailer i världen som kan förändra. 

Filip, alltså mannen som kan tälja en uppdiktad anekdot av ingenting, har mage att gåshudifrågasätta Fredriks ganska starka och enligt honom själv historiskt korrekt anekdot om Sam Mendes provvisning av filmen American Beauty. Vad som skulle hända om Fredrik vickade för Steffo i NyMo och i öppningsdialogen med Jenny drog en ?Idag är det en sån dag då man har blod i avföringen? anekdot och att det som gör Per Lernström världsunik är det faktum att han inte gråtrunkar i duschen på morgonen. 

Filip undrar om man i Sverige ens kan säga att det är soligt i Los Angeles utan att bli hatad, däremot att rulla ner i en elbil längs en allé i en färgsymfoni av höstlöv för att sen få spåna fram ett par programideér i en slottsmiljö - det är det ingen som reagerar på!

Och skälen till varför Filip och Fredrik älskar att resa är inte paradisöar med kristallklart vatten, det är istället att man kan se människor klippa håret som om det vore världens mest naturliga sak kl 03.30

Preskriptionstiden för att skämta om Fluortanten har nu gått ut så det blir ett gott snack om just henne och om den gamle ondskefulle Stasi-chefen Erich Mielkes spartanska kontorsstil samt om männen som på lite otippade sätt bröt ny mark. 

Revolutionståget för att medier ska få bättre relationer med gnidiga kändisar är inget Fredrik hoppar på, däremot så hoppar man ALLTID på en partybuss med sina närmaste vänner om klockan är kvart över tre en fredagseftermiddag. Och så om Ebbot Lundbergs anekdot om Elvis Presleys fotsvett och en polare i Grums som turnerat med Johnny Cashs brorsa. Och om Simon Therns Rosa Park moment!

När Filip renommésnyltade på andra dagisföräldrars fruktkorg på förskolans öppna hus, porrfilmsbutiks kaffeapparaten som inbjöd till en god avslappnad vandring genom butiken och så om sötsugsskammen som aldrig ger sig. 

Det sägs ofta, inte minst i dokumentärer som ska Berätta om en specifik tid i svensk historia, att Sverige i grunden förändrades när Palme mördades. Men låt oss en gång för alla behandla Lill-Babs förnedring och Lasse Berghagens aningslösa hummande i kulisserna innan han leds in på scenen i Här är ditt liv och tillsammans konstatera att det är där som den riktiga skiljelinjen dras för när Sverige blev av med sin oskuldsfullhet. Har det kollektiva måendet hos en grupp kändisar någonsin varit bättre än när de får syn på Måns Herngren utklädd till flygvärdinna på planet ner till #micael60 festen?

Fredrik ser tapas-måltider som en obehaglig metafor för allt som är fel med det västerländska konsumtionssamhället; när vi utsvultna tapasrafsar oss över rätterna är vi egentligen inte alls så hungriga som det där beteendet signalerar. En gammal Breaking News programledarkollega till Filip kom fram och hälsade glatt på honom i veckan och Filip, som vanligtvis är stolt över sitt ansiktsminne, kände inte igen honom. Denna brist menade han dock efteråt berodde på lika delar arrogans, demens OCH charm. Och så om 30 år av emanerande TV4s ljus som SVT ännu inte lyckats kopiera!

3000 revisorer vrålar ut sin glädje när E-Type äntrar scen på en kongresscen i Örebro, samma 3000 personer genomlider ett par minuter senare en 2 plus anekdot från Filip om hans barndomsminnen av hallon. Huruvida det faktisk var en anekdot eller inte tvistar de lärde fortfarande om för historien hade inget slut.

Och så om en av de mest gitarr-killiga stunderna i Fredriks liv; stunden då Fredrik hängde av Chris Kläfford hans gitarr för att visa att Fredrik själv kunde spela Beatles Blackbird.

Filip menar att vi lever i ett oproblematiserande tidevarv, ett exempel på det är hur svenska trailermakare använder Viktor Frisk för att skapa en ljus och positiv känsla för olika TV-program han medverkar i. Och hade människorna som menar att man måste leva som man lär och att Filip därför inte får brinna för att klimatkrisen ska diskuteras pga han flyger så mycket, hade de människorna fått bestämma hade två usla farsor inte kunnat skriva de två fantastiska barn-hyllnings-låtarna Turistens Klagan och Beautiful Boy. Och De Vet Dus senaste bandmedlem: Patti Smith!

Filip reflekterar på de omkring 32 timmar som han av sitt liv lagt på att hata Javier Bardems nöjdhet över sin pottfrisyr i filmen No country for old men, medan Fredrik konstaterar att han aldrig hävdat att han själv inte skulle vara lite störd. Och så om de soliga ja-sägande Los Angeles psykiatrikerna. 

Bland gummor, cigarrer och skrynkliga äldre män etnoturistar Filip i Lilla Havanna i Miami och suger likt en mopp upp de exotiska inslagen. Och Fredrik försöker sig, mot bättre vetande, på en klassisk corporate-shaming genom att hänga ut hans nya gym för dess orimliga ekonomiska upplägg. Och så om alla kändisar som misslyckats med att bli profeter i sina egna hemstäder! 

Fredriks vedertagna anustourettes, Filips feministiska mancave och Bibeln som podcastformatets urmoder. Och så om den episkt sänkta ribban för vad bra pappaskap innebär.

Självhatet når rekordnivåer hos Fredrik när han About Schmittar sig själv, dvs blir varse om drag hos sig själv som han hatar. Och det må, i denna podd lite titt som tätt, kastas skit på diverse länder i Sydeuropa, så den här veckan förs det till protokollet att när det kommer till pissiga länder i världen så är inget lika pissigt som England, iaf ur ett historiskt perspektiv. Och så om PR-geniet Mohandas K Gandhi!

Hur det gick för Filip på thinktanken i Bad Gastein, att våga lita på den inneboende dramatiken i Texas Hold'Em och varför Jamie Olivers konkurs svider. 

Filip pulsar vidare som en vålnad genom Europas många hörn - via en albansk nattklubb, ett klassiskt hotell i Milan och ett fattigmans Davos i Bad Gastein - medan Fredrik ligger kvar på samma solstol i Frankrike och läser tre plus anekdoter om David Bowie. 

När det svenska low-key tänkandet firar triumfer, att vakta sin kritiska tunga som offentlig person i publika miljöer och så öppnar Fredrik äntligen upp med lite självförbrännande anekdoter. 

 Vi bad, ni frågade! Vad hände med rollen i ?Sharknado?? Sanningen om simturen över Engelska kanalen? Den första ecstasy-trippen! Så ser Filiip på moderna familjebildningar! Till sist förklarat: fäblessen för trekvartsbyxor!

Ett vobblande kokt och skalat ägg i en byrålåda på Aftonbladets nyhetsredaktion, en norsk restaurang-dricks på en halv miljon och Filips besvikelse över Sverrirs ljumna komplimang av Tårtgeneralen på Lollapalooza. 

Filip tillbringade midsommar i Berlin och läser biografin över Berghains ikonoklastiska ansiktstatuerade dörrvakt Sven Marquardt. Det gör inte Fredrik som tycker dörrvakten känns formulär 1A och att han borde kamma snebena och sätta på sig ett par chinos istället. Och så om det otittbara klippet på finansborgarrådet Anna König Jerlmyr som spontansjunger Dancing Queen under OS presentationen i Lausanne, och kanske var det som la grunden för Sveriges OS-misslyckande. Och så om det soliga ketaminunderbettet! 

Veckans stalltips är att skippa lägga de 30 lakanen det kostar att gå på Brilliant Minds konferensen i Stockholm för allt man kommer få är ändå bara USB-sticke-buzzwords. Och kanske är det ett tecken i tiden att när religionen i Sverige går på dekis behöver vi nya predikstolar, och är prästen inte intressant så blir kanske Alexander Pärleros eller John Kerry det istället. Och så om Magic Johnssons osannolika Borås sejour!

Det usla svenska beteendet i att hålla tal som bygger på att ?you had to be there?, hur Filips förmåga att lyckas vända på givna känslostunder skapar unika ögonblick och att källarna där det skissa på militant beteende är det som saknas för att klimatkrisen ska tas på allvar. 

Filips fria uppfostran innebär att han uppmuntrar barnen att inte skämmas för sina drömmar. Av världens alla varianter av toaletter som Filip och Fredrik upplevt är det albanska ?fria fallet? kanske det mest minnesvärda. En Annan Del Av Köpings folkbildande effekt på människors kunskap om funktionsvarierades sexvanor. Och så om ett rörande tinder-knull. 

Fredriks importerade öststatsloppor, den påtänkta trekanten mellan Dylan-fantasterna Greil Marcus, Sigge Eklund och Fredrik på ett Dylankonvent i Tulsa Oklahoma och Filips katastrofmöte med hiphoplegenden tillika storentreprenören Will.I.Am.

?So bad its good? kulturen, algoritm-virvelvinden som drar igång efter en viss Wahlströms googlesökningar, den udda faktarutan i Björn Ranelids DN-intervju, Attenboroughs tårar när han inser alla Bettson kampanjer han teoretiskt sett hade kunnat göra och så Yoko Onos frånvarande hyllningar. 

Bubbelpoolens tilltalande effekt på människor, Fredriks oklädsamma smitning från bostadsrättsföreningens årsmöte och Mick Jaggers ständigt och oavbrutna jakt på "fitta".

Rysslands 25-åriga populärkulturella släp, Vellinges demensby som kanske blir Vellinge resurrection och Filips amerikanska vänners MDMA-fria kärlekshyllning till honom.

Filip realtidstvättar Bröderna Grimms berättelser när han läser godnattsagor så att hans barn inte ska få en föråldrad världsbild och Fredrik späker sig själv med en fasta. Filip ifrågasätter också det passivt aggressiva i hans mammas nyfunna entusiasm över Filips nya kroppshydda. 

Filip har drabbats av en väldigt annorlunda idé för att gjuta liv i sin skröplige fine far. Men kanske är det också en BRA idé? Jag får ett genant SMS. Zara Larsson har fått en ny telefon. Roger Pontare behöver man inte ömma för. Vi flyger helikopter till Falköping. Magnus Uggla låter sig inte imponeras.

Polariserade tider och Filip frågar sig hur många tankar folk kan hålla i sitt huvud samtidigt. Och vad hade hänt om Povel Ramel skrivit låten "Do you think i'm sexy"?

Filip surnar på männen som kidnappar de viktiga kvinnorörelserna som just nu blomstrar i metoo-spåren, och som ett led i detta så föreslår han att karismabomben Claire Wikholm, aka Sveriges Rosa Parks, borde få en bit av E4an mellan STO-GBG uppkallad efter sig. Och anledningen till att Sverige den senaste veckan känts lite pirrigt och lätt i stegen är såklart att vi nu finns med en original serie på Netflix.

Fredrik har aldrig känt sig så kuklös som när han blir tillrättavisad av en 25-årig gulvästbärande återvinningsvakt som ser att han är på väg att slänga en pytteliten matrest i plaståtervinningen. Och ett viralt klipp från Aftonbladet i veckan slår an samma sträng som Jon Skolmens karaktär Ole Bramserud gjorde i Sällskapsresan 1988, dvs att om man omfamnar det som är annorlunda så får man vara med om något som är mycket mycket större.

Filip noterar hur Fredriks pre-poddande-nässprays-snort är en blek variant av Jackson Brownes post-Cocaine-inspelnings-snort. Men vad gör man inte för att få lite extra krydda i livet. Alla kan inte, likt Filips gymkompis, ligga med neddragna byxor i sitt vardagsrum med sitt barns nässköljs-spruta i handen som är fylld med en paste baserad på Oxycontin som man strax ska skjuta upp i rumpan medans man väntar på att ens fru ska komma hem. 

Paketering är ju allt och när Filip därför i veckan erbjöds lite godis som kom från en "sleepy coastal town" så kunde han inte låta bli att moffa i sig de, precis som Fredrik gärna kastar sig över syltburkar med den lilla tygduken utan på locket. Och så driver Filip tesen att automatiseringen har gjort, eller iaf kommer göra, att en brevbärare har ett tuffare jobb än en bypass-kirurg. 

En förtroendekris har uppstått mellan Filip och Fredrik, i alla fall enligt Filip som känner att Fredrik inte längre litar på att han klarar av att leverera manus i programmet. Kanske är det Fredriks undermedvetna som spökar. 

Ibland är det inte de människor som man tror som har påverkat en mest i livet. Tanken slog Filip i veckan när Luke Perry gick bort. Det är lätt att kasta ur sig namn som Dylan eller Springsteen när man pratar om livsvägledande, men kanske är det egentligen rebellen Dylan McKay, som fick Filip att drömma om coola vänner och Amerika, precis som artisten Kjell Höglund konstaterade att en stor stark är allt man behöver, inga ört-muddlade inneklubbs drinkar.

Veckans avsnitt är inget annat än ett rått men hjärtligt karaktärsmord på Bradley Cooper. Hans Jiro-vassa pungrakning, hans tiptappande ner i sin källare där han kliar fram Shallow-låten och framförallt han tro att Cindy Crawford stavas med s.  

Tydligen tycker Marianne Lindberg de Geer att Fredrik är ännu plattare än vad hon först trodde, Fredrik öppnar upp om sin handla-på-systembolaget-skam som han känner varje gång han är där och Filip testar smalltalk med föräldrarna på förskolan i Silverlake. 

Förlossningskurser med män som säger ?vi är gravida?, Elisabeth Höglunds hyperkarismatiska personlighet som Sverige inte förtjänar och ?På Spårets? fördummande effekt på svenskarna. 

Den ultimata hämta-på-dagis-mardrömmen, det mest miljövänliga sättet att torka skit på, amerikanska medie-och komikermäns unkna hånande av Monica Lewinsky, varför alla minns Harry Martinsson men ingen minns Eyvind Johnson

I veckans podd blir det fågelholkande irländska bönder och Johnny cigaretts! Noteras bör också att kravet på den obligatoriska närvaron på Guldbaggegalan hade inte nått fram till varken Filip eller Fredrik, men tacksamheten för alla er som röstade på Tårtgeneralen är fortfarande ohyggligt stor!

Den urbana myten om Richard Gere och hans kondomprydda hamster, bräcka andra föräldrar i att komma ihåg barnens skolas portkod och Apples självuppfyllande Fort Knox myt. Men allt började med en dator som lät som den hade en råtta platt som en ostskiva inuti sig.

Får jag be om största. Möjliga. Tyssssstnad. Och så glömmer ni INTE att rösta på Tårtgeneralen den här väggen till Guldbaggens publikpris!

Snuskiga män är veckans röda tråd. Torskar, pedofiler och så skådisarna som inte vågar tar sig an roller som är för mörka. 

Årets första avsnitt! Filip erbjuds köpa mark i Joshua Tree av Vincent Gallo på en svamposande fest i en kåta i öknen och Fredrik misstar en glasbit för Gladpack och skär upp fingret och lägger sig sju minuter efter midnatt. Så olika nyår man kan ha!

2018s sista avsnitt är extra matigt! Samtidens ängsliga behov av att vara rätt och god vänder nu spår Filip och Fredrik, nihilismen blir 2019s ledord. Ses på andra sidan!