Midvintermörkret är här. Tomten är inte snäll. Vi i Fruktan misstänker att du har varit stygg. Det belönar vi med att dela julens budskap med er från Fantastisk Podd.
Lyssna på Fantastisk Podd med Oskar Källner, Anders Björkelid och Fruktan-medlemmarna Boel Berman och Markus Sköld där de går vilse i vinternatten. Ett samtal om vad tomten och bocken är för varelser egentligen, vilka teman som skräms och vad som väntar där ute i midvintermörkret…
Hon ser framför sig hur Frej – med sina hornbågade glasögon och väloljade skägg – utvecklar en ödesapp. Med uppgraderingar och expansioner och high scores. Ett gulligt interface med en sötsliskig maskot som enligt marknadsundersökningar ska vara välkomnande.
De båda hade ramlat över två underliga män i färd med att släpa upp en bondflicka i en vagn. Männen hade varit klädda i vita särkar och varit utan ett enda hår på huvudet. Inte ens ögonbryn. Bleka och seniga som maskar.
Han låser inte ytterdörren bakom sig. Det har han inte gjort på år och dar. Om de vet var han bor finns det inte ett lås i världen som kan skydda honom.
Du är hennes mor, och du ska tillfredsställa hennes mest basala behov. Tro mig, det är en monumental uppgift. Du kommer att ägna all din vakna tid åt henne.
Vissa vaknar med solen, men jag vaknar straxt innan den går upp. Skuggor vilar fortfarande över staden. De färggranna husen tycks dämpade. Nedsmutsade av natten. Fönstren i kvarteret gapar som tomma ögonhålor.
Anja ser sin pappa sitta vid köksbordet. Han är rödögd och hon ser att han har gråtit. Han har tänt ett vitt smalt ljus som står i mitten av bordet. Det är nu ett år sedan hennes mamma dog.
Ända sedan jag blev medveten har jag aldrig gått för nära kanten. Alltid valt den säkraste stigen. Jag har undvikit höga höjder och djupa vatten. Mitt liv här på jorden har kretsat kring att inte utsätta mitt sinne för risker, för frestelserna som jag var ämnad för.
Borde inte ha tagit en svarttaxi, han borde ha vetat bättre. Men han hade så bråttom till mötet, bara slängde in bagaget i luckan utan att tänka sig för.
Jag har alltid ogillat rökare. Egocentriska människor som tar sig rätten att förpesta andras tillvaro med sin rök, med sina fimpar. Men det finns en rökare som jag avskyr mer än alla andra. Jag kallar honom för cigarettpappan…
Något krasar under fötterna. Han suckar. Det är chips överallt. Han minns inte att kvällen spårade ut så värst. Det måste ha skett efter att han gick och lade sig. Ibland låter han gästerna kvar ett tag till…
Det händer mycket i vår värld just nu. Bland annat så pågår det en Nobellfest just i denna stund. På en bar i Multiversum har man koll på festen, men vilka storheter är det som diskuterar livesändningen från Stadshuset?
Det är december, en tid för oväntade möten och… mustaschmätningar. Hur går det när den ansiktsbehåringens teutoniska titan möter en stråtrövare? Har han funnit sin överman?
Vid en bar i en källarklubb i Multiversum möts två bekanta figurer. Men vilka är dem?
Vintervrål är en del av Fruktans julkalender 2013, skriven av Andreas Rosell, uppläst av densamme.
Ristat i bokens pergament är en skrift som en vildranka. Ett språk som viskande ljuder i mitt huvud bildas när mina ögon spårar bläcklinjernas slingrande rotsystem som spridits sig över sidan. Jag hör början av en berättelse, början av alla berättelser. Den första krönikans öppning, skrivet i växtligheten själv.
Skuggorna de döljer är en ny novell av Martin Gunnesson. Den är en hyllning till (eller pastisch på, beroende på vem man frågar) H. P. Lovecraft. Framför allt till den mindre tentakelfyllda delen av hans produktion.
När vi har gått in smäller dörren igen bakom oss. Jag rycker till och prövar den. Men den är olåst, vi kan alltid gå tillbaka.
Rummet vi kommer ner till är stort och helt övergivet. Det finns små, delvis täckta fönster intill taket som släpper igenom det svaga morgonljuset utanför. Ett tjockt dammlager ligger över varje yta.
Det kliar på ryggen. Drar kroppen mot täcket. Jag håller på att bli galen. Vad är det som händer?
Fler och fler flugor på benet. Fönstret är rödprickigt där…