Fotbollsfabriken - om jakten på unga talanger

Höga förväntningar och spruckna drömmar. Kaliber - om fotbollsfabriken där jakten på talanger liknas vid barnhandel. Och där det finns stora pengar att tjäna på nästa stjärna.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

– Kom igen ett varv till. Hey, lite bättre tempo nu! Ni är ju tjugo meter efter alla andra. På uppvärmningen står man ju inte still, då rör man sig!

Leif Sjöqvist står i den kraftiga blåsten och skriker ut instruktioner till sina spelare. De är, eller ska fylla, tolv år i år, och spelar i göteborgsklubben Hisingsbacka FC. Det är ruggigt väder, och det är bara jag och ett par föräldrar som står vid sidan av planen och huttrar.

Efter träningen går spelarna in i klubbstugan, och sätter sig kring ett bord.

Jag är här för att höra hur de tänker om en framtida fotbollskarriär. Stämningen är fnittrig. Det är fredag, och en journalist är på besök. Men efter en stund blir en av spelarna, Kevin Alaiso, allvarlig.

– Du vet, man måste ändå ha lite kunskap också. Det är inte bara att träna. Du måste ha kunskap för att bli upptäckt. Om du vill gå till Chelsea kan du inte missa 100 bollar på träning. När det kommer till match och om en scout kollar då måste du verkligen ta 100 procent. Det är så man brukar tänka.

Vad skulle ni säga om Chelsea hörde av sig?

– Alltså, det spelar ingen roll vilket lag det är. Man vill bara komma härifrån.. eller… man vill komma upp till de högre nivåerna. Det spelar ingen roll vilket lag det är. Bara man kommer högre upp.

Kevin är tolv år. Han tänker redan på hur det skulle vara om en scout kom på besök.

Kaliber handlar idag om den intensiva jakten på talanger inom svensk ungdomsfotboll. Hur flera aktörer ser en chans att tjäna pengar på spelare som inte ens gått ut grundskolan. För jakten på talanger startar redan i tidig ålder. För några få går verkligen drömmen om en proffskarriär i uppfyllelse, men för de flesta blir det aldrig så.

– Vill du ha grönt te?

En av de som i tidig ålder satsat på en proffskarriär är Anjur Osmanovic. Året han skulle fylla 13 år tog sig hans lag Lärje/Angered till final i världens största ungdomsturnering Gothia Cup. Efter det fick utländska klubbar upp ögonen för Anjur och hans lagkamrater. Och en dag besökte en talangscout från den brittiska storklubben Chelsea Anjur Osmanovic:s lag.

– Och så fastnade han för oss. Ja han fastnade för oss.

Chelsea ville ha Anjur Osmanovic. Men det finns regler som förbjuder utländska klubbar inom EU att värva spelare under 16 år om inte föräldrarna följer med. Så trots att det var klart med en övergång till engelska Chelsea redan när Anjur Osmanovic var 15 år så spelade han kvar i sitt lag i Sverige. Det var en nervös tid, och han säger att han tvekade innan han flyttade. Då hade han redan hoppat av skolan, för att satsa allt på fotbollen.

– Det var väldigt spännande och längtansfullt såklart. Men ändå lite tufft också. Man tänkte att nu ska man lämna familjen. Så man blev lite fast i tankarna.

Men han valde att satsa på sin dröm. Och väl framme i Chelsea gick det bra för Anjur, till en början.

– Alltså allting bara gick spikrakt uppåt. Eftersom jag var så glad och känslan påverkar prestationen så klart. Så det kändes väldigt bra. Och det gick riktigt bra på försäsongen. Det gick riktigt bra.

Anjur kände att han utvecklades som fotbollsspelare. Men efter en tid vände det.

-– Jag tror det har mycket med politik att göra. Jag hade aldrig sett det så. Trodde alltid den bästa skulle spela. Det flöt på, det gick riktigt bra. Men de värvade in en brasilianare det året. Och han var värd mycket pengar, och han var från Brasilien och jag är från Sverige. Det är inte samma sak, du vet. Så jag typ bara försvann. Ja jag bara försvann typ.

Det började gå allt tyngre i Chelsea. Anjur som hade lämnat skolan och familjen i Sverige, var van vid att alltid få spela. Van vid att alltid vara bäst. Men nu satt han ofta på bänken, och började må allt sämre.

– Det är klart att det blev tungt. Den situationen hade jag aldrig haft förr… det chockade mig. Det förändrade allting. Jag kunde inte hantera den stressen eftersom jag var van vid att spela. Vara bland de bästa. Man blev chockad. Man tänkte att nu sitter man på bänken och får hoppa in några minuter. Det är inte som förut.

När började ni fundera på att du skulle flytta tillbaka till Lärje?

– Det var inte planerat. Det bara hände, snabbt. Jag pallade inte trycket mer. Jag tänkte att nu ska jag inte vara kvar här, jag kommer göra något tokigt. Det var bättre att komma hem och vara med familjen. Men det var ett hastigt beslut också. Typ sista dagen, det var något akut och det blev Lärje.

Hur mådde du då den här förra säsongen?

– Jag mådde inte så bra. Jag var deprimerad, helt och hållet. Jag var instängd. Många ringde på luren. Jag stängde av den. Det var mörkt. Väldigt mörkt. Det var inte några underbara tider.

Riskerna med en tidig elitsatsning är kända. På Svenska fotbollförbundets hemsida skriver man bland annat att barnen sällan tillåts att vara barn och utvecklas i egen takt. Barnen är utsatta för stor psykologisk och fysiologisk påfrestning och stress. Barnen riskerar att missa adekvat utbildning och barnen kan bli så involverade i fotboll att de känner sig främmande i andra sammanhang och får svårt med situationer utanför idrotten.

Men Anjur Osmanovic är inte ensam om att tidigt bli kontaktad av utländska proffsklubbar som letar talanger i Sverige.

Förra året åkte en tolvårig spelare i IFK Göteborg över till den brittiska storklubben Manchester City för att träna med klubben och visa upp sig. Roger Gustafsson är ungdomsansvarig i IFK Göteborg och han tror att den tidiga jakten på talanger från utländska storklubbar riskerar att skada fotbollens anseende.

– Ja, fotbollen står på spel som en trovärdig idrott. Något man kan låta sina barn hålla på med. Men ändå viktigare är ungdomarna själva och skolutbildningen. De flesta som spelar fotboll går inte upp i klubbarnas A-lag. Det spelar ingen roll om det är division fyra i Sverige eller Manchester City. De flesta når inte A-laget. Om man då har missat skolan för att bli bra i fotboll är det ingen ljus framtid som samhället ser ut idag med svårt att få jobb och så vidare. En bra utbildning är suveränt viktig och det är ju det vi satsar på i Sverige. Att de ska få det då. Så det är största faran, att för många spelare tappar skolutbildning och var hamnar de då någonstans?

När det blev känt att en tolvåring visat upp sig för Manchester City beskrevs det som unikt i svensk fotboll, på grund av spelarens ålder. Men när Kaliber ringer till de 32 så kallade tipselitklubbarna på herrsidan som spelar i Sveriges två högsta divisioner, och som får extra pengar för att satsa på ungdomsutveckling, upptäcker vi att flera klubbar har liknande berättelser.

Sex klubbar berättar att 13-åringar kontaktats av utländska klubbar under de tre senaste åren. Och en klubb berättar om ytterligare en tolvårig spelare som har kontaktats. Men det slutar inte där. En klubb berättar att en tioårig spelare har kontaktats av en utländsk klubb. Och den yngsta spelaren vi får höra om är en nioårig spelare som kontaktats av en utländsk klubb.

Totalt berättar 20 av de 32 svenska tipselitföreningar vi pratar med att utländska klubbar under de tre senaste åren har kontaktat spelare som är under 16 år.

– Det är helt okej att behålla skorna på. Det är ganska kallt på golvet.

En av de som gjort samma resa som Anjur Osmanovic är Martin Bengtsson. Precis som många andra barn i Sverige drömde Martin om att en gång bli fotbollsproffs. 2004 flyttade han till Italien för att spela med det italienska laget Inters ungdomslag. Då var han 17 år gammal.

– Den första tiden i Italien var väldigt rolig och spännande. Jag hade drömt om när jag var liten att bli proffs i Milan. Jag hade posters och affischer på väggarna i mitt pojkrum. Och nu hamnade jag i Inter, men det var ändå bilden av att vara proffs i Italien som hade drivit mig. Väl där gick det väldigt bra i början, gjorde mål i min första match och det började skrivas om det. Men sedan fick jag en knäskada och blev borta under en tid. Då kom det in en massa andra tankar och känslor som handlade om vem jag är när jag inte spelade fotboll. Det var första gången jag haft ett brejk, jag hade bara kört på innan. Och då blev jag ganska ställd inför tankarna. Det är inga konstiga tankar för en tonåring, men plötsligt insåg jag att jag inte hade hängt med riktigt i vad som hade hänt.

Martin kände sig isolerad och kontrollerad, och sjönk längre och längre ner i en depression.

– Det ledde till en depression som ledde till ett självmordsförsök på ett badrum på spelarboendet där jag skar mig i handlederna med rakblad. Sedan åkte jag hem till Sverige och bröt kontraktet med Inter. De ville att jag skulle komma tillbaka men jag klarade inte det eller ville inte det. Visste inte vad jag ville eller vart jag var på väg. Jag kände bara att jag inte kunde åka tillbaka.

Några år senare skrev han ner sina upplevelser i en bok. Idag är han författare och musiker, och föreläser om sin tid som ungdomsproffs. Sedan åren som ungdomsproffs har Martin Bengtsson funderat mycket över vad det egentligen var som hände. Han jämför jakten på talanger med aktiehandel, där vuxna spekulerar i barn.

– Det finns något problematiskt i att sätta ett pris på barn. Och pratar vi om fotbollen så lever den efter egna regler. Det skulle bli ett jäkla ramaskri om det skedde barnhandel inom något annat område. Men i fotbollen kan man sätta ett pris på en tolvåring och det sker de här affärerna, mer eller mindre synligt. Men det sker då inom den goda bubblan idrott. Det blir någon slags barnhandel i slutändan, ser jag det ändå som.  

Vår kartläggning visar alltså att 20 av 32 svenska föreningar som spelar i herrallsvenskan och superettan berättar att spelare under 16 år har kontaktats av utländska klubbar de tre senaste åren. Men varför är unga svenska spelare intressanta för utländska klubbar?

I våra samtal med ungdomsledare och representanter, både för i tipselitklubbarna och mindre föreningar där spelare kontaktats, får vi höra om hur utländska klubbar satsar stora pengar på sin ungdomsverksamhet. Och även om klubbarna inte får värva spelare under 16 år så vill klubbarna visa upp sin verksamhet för talangfulla spelare och skapa en relation. En ledare beskriver det som en huggsexa mellan de största klubbarna om talangerna.

Några pratar också om spelaragenter. Agenterna är licensierade av Svenska fotbollförbundet, och representerar spelaren i en övergång mellan två klubbar. En ledare vi pratar med upplever att agenterna tidigare skrev kontrakt med 15-åringar, men att det idag sker redan i 13-årsåldern. Och agenterna har ofta kontakter i utländska klubbar.

Både klubbar och agenter kan tjäna pengar på att tidigt hitta talanger. Klubbarna och agenterna är officiella. För de finns regler för hur kontakter med spelare och klubbar ska gå till.

Men vi hör talas om ytterligare en aktör som jagar talanger. Personer som säger att de har kontakter med utländska klubbar, och kan visa upp spelaren – utan att faktiskt ha en agentlicens. De kan gå under titlar som rådgivare eller ombud. De finns inte i det register som Svenska fotbollförbundet har över agenter. Därför är det svårt för klubbarna att kolla upp vilka de är. Och de har heller inte förbundit sig att följa agenternas yrkesregler.

Ninous Toma är ungdomsansvarig i Assyriska FF – en av klubbarna vi ringer. Han har tidigare arbetat som licensierad agent. Han berättar om en 13-årig spelare som var på väg till en utländsk klubb för provspel utan att föreningen visste någonting. Det var en så kallad rådgivare som inte hade någon agentlicens som ordnat provspelet.

– Plötsligt får vi veta att de har köpt biljetter och är på väg till England.  Jaha, tänker man, vad ska hända där? Även om han skulle vara överlägsen, vad innebär det att åka dit?  Så det är klart att det är svårt att bara stoppa dem. Så de åkte dit.

Vad tänkte ni om klubben som bjöd över honom?

– Den är oskyldig för de förstod inte vilken relation personen som hade tagit dem till klubben hade med oss. Han kanske drog en historia om att vi var med på racet. Men så är det inte.

Personen som tog dit den här spelaren då, vad sa ni till honom?

– Han har hållit sig undan. Han får inte vistas i närheten av våra spelare. Han har förstått själv att vi vet vem han är. Är du intresserad ta kontakt med oss på rätt sätt, men ta inte direktkontakt med spelare eller föräldrar.

Ninous Toma är inte den enda vi pratar med som tycker att det är ett problem med personer utan agentlicens som rycker i ungdomsspelare.

Benjamin Westman är tipselittränare i GAIS i Göteborg. Han berättar att ledarna ofta pratar om problemet med rådgivare och ombud som tar kontakt med unga spelare.

– Relativt ofta skulle jag säga. Det aktualiseras hela tiden med tanke på att vi knyter till oss talanger, spelarna blir bra fort i en tidig ålder hos oss och då kommer per automatik den här andra delen av fotbollen.

Vad är det man som spelare riskerar om man får en sådan här kontakt?

– Det första är att man kan bli lurad givetvis, om det inte är av rätt eller goda anledningar som man får den här så kallade extra hjälpen.

Och det är inte bara elitklubbarna som berättar om hur obehöriga personer tar kontakt med föreningens ungdomsspelare. Också Leif Sjöqvist i Hisingsbacka FC, vars seniorlag spelar i division fyra, har varit med om liknande händelser.

– Vi brukar hålla de kort kan jag säga.

Det har hänt?

– Ja, det har hänt. Vi hade någon stjärna här som ville bjuda med spelarna till Dubai i fjorton dagar. Jag pratade med pappan i fråga som det handlade om och vi var överrens om att det inte var seriöst. Och sedan har det hänt att de har ringt och sagt att de vill ta över spelare. Men jag har hållit på så länge så jag har ganska bra koll på vem som är seriös och vem som inte är det.

Och enligt Leif Sjöqvist så är en mindre förening i det läget i princip maktlös.

– Vi kan prata med föräldrar, vi kan berätta vad vi vet. Det här är troligt. Men vi kan inte säga nej för då säger spelaren naturligtvis att då byter jag klubb. Vi har inga kontrakt. Då är det bara för honom att gå vidare till nästa klubb. Så vi har inga maktmedel överhuvudtaget. Det är ett problem för om vi säger att det inte ens är seriös och vi säger nej, så kommer klubben bara säga att de ska gå till en annan klubb. Och de hittar alltid en annan klubb. Det är ett problem som är gemensamt för flera klubbar. Alla måste ha en gemensam linje om det ska fungera, om man ska sätta ner skorna någonstans. En klubb kan inte göra det, det är helt meningslöst.

Flera vi pratar med tycker att den tidiga jakten på talanger är ett problem. Både för spelarna och klubbarna. Men alla håller inte med.

– Jag tycker det är en normal del av fotbollen som har blivit.

Nikola Majdandzic var förra säsongen tränare för Lärje/Angereds 12- och 13-åringar – ett lag som förra säsongen hade besök av en scout från en utländsk storklubb som ville titta på spelarna.

Nu är han tränare för Angered FCs 13- och 14-åringar, ett lag där två spelare redan fått komma utomlands på provspel. Han säger att så länge man som ledare och vuxen gör klart för spelarna hur hård tillvaron som ungdomsproffs är och vad det är man offrar, så behöver det inte vara ett problem att utländska scouter tittar på 12-13-åringar i svenska klubbar.

– Vi säger bara det svåra. Att man lämnar sin familj, man lämnar allt. Och att det är väldigt svårt att lyckas, och det poängterar vi för killarna. Fördelarna fattar de själva, men vi poängterar hur svårt det är att bli ungdomsproffs. Men vi bor i ett område där en sådan här möjlighet.... Det är bara att ställa frågan – skulle du stoppa en ung spelare från att åka från Hjällbo där det åker polishelikoptrar just nu? Skulle du stoppa de här spelarna? Möjligheten de får där genom att bli uppmärksammade kan man inte tacka nej till och vi sätter inte stopp. Men vi förklarar alltid hur svårt det är.

Och förre ungdomsproffset Martins Bengtssons kritik som handlar om att jakten på talanger gränsar till barnhandel håller Nikola Majdandzic inte med om, och hänvisar till reglerna som säger att spelare ändå inte får flytta utan föräldrar till en utländsk klubb förrän spelaren är 16 år.

– Det är ju den regeln som gäller i EU, och det är inget konstigt med det tycker jag. Så jag skulle absolut inte kalla det för barnhandel. Aldrig.

Men när vi står och pratar på fotbollsplanen i Angered händer något överraskande.

– Det här är ganska komiskt. Bjarne som står där uppe, det var scouten som arbetade för Chelsea. Han kanske ska kolla på träningen. Han brukar kolla på våra träningar och matcher då och då.

Plötsligt vandrar Bjarne Hansen, talangscout för den tyska storklubben Hamburg, ner mot fotbollsplanen i Angered. För några år sedan letade han unga spelare för Chelseas räkning. Och det var Bjarne Hansen som scoutade Anjur Osmanovic. Och nu är han här för att titta på när Angered FC:s 13- och 14-åringar tränar. Och det visar sig att det inte är någon tillfällighet. Han besöker laget två gånger i månaden för att följa spelarnas utveckling, berättar han.

– 00-laget var i Danmark. De slog alla de bästa danska lagen. Så självklart kommer jag hit två gånger i månaden för att ha koll på dem.

Du kommer så ofta?

– Ja,för att se hur de utvecklas.

Inte heller Bjarne Hansen ser något märkligt med att scoutingen sker i unga åldrar.

– Det är ju inte speciellt för fotbollen. Det finns inom all sport, all musik och all teater. Att man försöker att hitta talangerna så tidigt som möjligt. Det är X-factor på tv där de blir yngre och yngre. Det handlar ju om att se talangerna så tidigt som möjligt. Nu arbetar jag för Hamburg men alla mina kollegor, vi arbetar ju med att hitta talangerna så tidigt som möjligt. Så vi kommer till sådana här ställen och tittar.

Jag passar på att fråga honom vad han tänker om Anjurs situation. Det var först efter det att Bjarne Hansen lämnat Chelsea som Anjur började må dåligt och Bjarne Hansen berättar att han faktiskt försökt hjälpa Anjur Osmanovic med att hitta en ny klubb.

– Jag har varit mycket ledsen å Anjurs vägnar och har försökt hjälpa honom. I somras hade jag honom på provspel i Nordsjaelland i Danmark. Vi har försökt i Silkeborg och Bröndby. Flera olika klubbar i Danmark. Jag tycker det är mitt ansvar för jag fick honom att åka utomlands och vill gärna hjälpa honom till en ny klubb.

Det finns de som lyckas. Som verkligen blir proffs, antingen i Sverige eller utomlands. Hur många som lyckas efter att i tidig ålder visat upp sig utomlands hittar vi inga siffror på.

Det är Svenska fotbollförbundet som reglerar och organiserar de svenska fotbollsklubbarna.

Claes Eriksson är utbildningsansvarig på Svenska fotbollförbundet. Och han tror inte att det på lång sikt gynnar en proffskarriär att åka iväg till utländska klubbar i tidig ålder.

– Den bästa vägen är väl att spela något år i Sveriges högsta liga, för att sedan ge sig ut på nya utmaningar utomlands.

Och Claes Eriksson känner igen bilden av att många vill förmedla unga spelare.

– Jag tror det handlar väldigt mycket om pengar såklart. Det finns mycket pengar i fotbollen och de vill många komma över.

Claes Eriksson säger att det är problematiskt att man letar spelare i så unga åldrar, men att Svenska fotbollförbundet har svårt att göra något åt det.

– Vi har riktlinjer där vi är tydliga med hur vi tycker att barn ska bedriva sin utbildning och hur ledarna ska agera. Men den som bestämmer över sitt barn är ytterst föräldern, det är inte Svenska fotbollförbundet som gör det, och den som bestämmer över sin förening är föreningsledningen. Alla föreningar är unika att bedriva sin verksamhet.

Men samtidigt som Svenska fotbollförbundet i sitt utbildningsmaterial skriver att barn- och ungdomsspelare ska idrotta på sina egna villkor och göra satsningar i en socialt trygg miljö, så hittar vi en artikel i Dagens Nyheter från 2011 där Claes Eriksson själv jämför talangutveckling med biltillverkning, och att man ska se talangutveckling som produktutveckling där ”produkten kan användas i Allsvenskan eller säljas.”

– Det handlar först och främst... kanske ett lösryckt citat, men det handlar först och främst om den elitförberedande verksamheten. Det handlar inte om all ungdomsverksamhet utan om den elitförberedande verksamheten. Den man kommer in i kanske vid 12-13 års ålder. Kan i vissa föreningar vara ännu tidigare. Men någonstans runt den åldern.

Så från 12-13 års ålder ska man se det som en produktutveckling där produkten kan användas i Allsvenskan eller säljas?

– Ja det skulle man kunna säga, eller som en utbildning skulle jag snarare säga än produktutveckling.

Men du sa produktutveckling då. (DN 2011 Red. anm.)

– Ja, det kanske jag sa. Kalla det produktutveckling om du vill, men jag skulle hellre se det som en utbildningsinsats.

Anjur Osmanovic är nu 19 år. Han har ingen gymnasieutbildning, har inget jobb och bor hemma hos sin familj. I höstas, när han mådde som sämst, funderade han på att sluta med fotbollen. Men han mår bättre nu och under våren spelar han med Lärje/Angereds A-lag i division två. Trots slutet i Chelsea hoppas han till sommaren kunna hitta en ny klubb utomlands. Och han ångrar, trots allt, inte att han åkte.

– Jag säger alltid att den som säger nej till utlandet är rädd. Det är en utmaning, man ska ta den. Det som händer det händer. Allt är redan nedskrivet så det är inget du behöver oroa dig över.

Reporter: Morris Wikström [email protected]
Producent: Sofia Boo [email protected]