Landet där hoppet dog

Om Eritrea, som sågs som Afrikas stora hopp - idag kallas det kontinentens Nordkorea. Vad var det som gick fel? Hör röster från Sawa, Bagarmossen och Sveriges Riksdag om krossade drömmar, livslångt slavarbete och tortyrläger på vägen till frihet i Sverige.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Höstens båtolyckor utanför den italienska ön Lampedusa fick stor uppmärksamhet över hela världen. Men vad var det egentligen som drivit de afrikanska unga männen att riskera livet i livsfarliga båtar?

Majoriteten av de som dog i havet var från Eritrea, och de var en del av en allt större ström av eritreaner som flyr sitt hemland. Förra året sökte nästan 5000 eritreaner asyl i Sverige, dubbelt så många som 2012. Men trots att eritreaner med god marginal är den näst största gruppen asyslsökande efter Syrier, så är anledningen till att dom flyr mycket mindre känd än till exempel inbördeskriget i Syrien.

Ett viktigt skäl är den fruktade nationaltjänsten - en sorts kombinerad värnplikt och samhällstjänst som alla eritreaner måste göra och som oftast inte har någon bortre tidsgräns. Många gör denna nationaltjänst i årtionden och det är också förbjudet att lämna landet under tiden som man ska stå till statens förfogande.

Konflikts Linda Jensen Kidane träffade Filimon som lyckades rymma från det militärfängelse han satts och som idag lever i Sverige.

Men också sedan man lämnat Eritrea återstår många faror. En av de värsta är risken att kidnappas vid gränsen eller från något av de flyktingläger som många eritreaner hamnar i i grannlandet Sudan.

De kidnappade förs till tortyrläger i egyptiska Sinai där de plågas för att pressa anhöriga runt om i världen på pengar. Enligt människorättsaktivister uppskattas runt 30 000 eritreaner och sudaneser ha utsatts för övergreppen, en verksamhet som omsätter miljardbelopp.

Konflikts Linda Jensen Kidane träffade en ung man, som också heter Filimon, och som nästan helt miste sina händer under tortyren i Sinai. Idag bor han i Sverige.

Även om flyktingströmmen från Eritrea till Sverige blivit större på senare år så har eritreaner länge varit en del av det svenska samhället. Många tusen kom till Sverige på 80- och 90-talen,  på flykt undan det 30 år långa krig som till slut ledde fram till självständigheten 1991. Många, också barn till exileritreanerna, har fortsatt att engagera sig i landet de har rötter i.

Men bland exileritreanerna har det också vuxit fram helt olika tolkningar av hur landet utvecklats efter  självständigheten. Konflikts Kajsa Boglind har träffat tre stockholmare med rötter i Eritrea och som ser helt olika på läget i landet - socialdemokratiske riksdagsledamoten Arhe Hamednaca och Manna Yohannes och Fethawi Mehari som är engagerade i ett eritreanskt ungdomsförbund som sympatiserar med regimen.

Gäster i studion är frilansjournalisten Donald Boström med lång erfarenhet av att bevaka Eritrea och som flera gånger träffat och intervjuat landets president och Meron Estefanos, människorättsaktivist och journalist på radiokanalen Radio Erena.

Programledare: Ivar Ekman
Producent: Kajsa Boglind

Extramaterial:Intervju med Cedric Barnes, chef för tankesmedjan International Crisis Groups Afrikas Horn-projekt om läget i Eritrea: