Systematiskt slarv med felmarginalen när tidningar rapporterar om partisympatier, en första inblick i Facebooks högsta domstol och så om den ädla konsten att formulera sig fram till exklusivt innehåll.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Opinionsundersökningar är idag en helt central del i väldigt mycket nyhetsrapportering. Och bland opinionsundersökningar är de som mäter hur partierna går i opinionen de som får mest uppmärksamhet.
Såhär har det varit under många år och idag har alla större mediehus egna återkommande undersökningar knutna till sig.
Centern går upp, Sossarna ner. Ebba Bush förtroende ökar, Per Bolunds dalar. Ja ni vet hur det låter, upp och ner sen sist och sen är det tvärtom.
Men hur noga är egentligen den här rapporteringen när det gäller den statistiska osäkerhet som kommer med resultaten?
Nyligen kom en avhandling som gått igenom det här på ett systematiskt sätt och resultatet är ingen rolig läsning för Sveriges politiska reportrar.
För oss journalister är det ju viktigt att vara först. Du känner säkert igen formuleringarna - “berättar för första gången”, “nu bryter han tystnaden” eller “i en exklusiv intervju med”... Ja, ni fattar.
Och det här kan man väl på ett sätt förstå. Det är ju själva nerven i journalistiken – att kunna berätta något ingen annan tidigare berättat.
Men ibland blir det helt klart krystat och komiskt. Vi har hittat flera exempel där redaktioner fått ta till en rejäl dos med kreativitet för att lyckas formulera sig som att det ska låta som om de är först.
En fråga ställs i alla fall ytterst sällan, eller ska vi kanske säga nu, för första gången. Spelar det här egentligen någon som helst roll för publiken?
För två veckor sen fattade Facebooks så kallade “högsta domstol”, tillsynsrådet, sina första beslut. Och i dagarna väntas nu ett avgörande i nästa fall, ett fall som kommer få storpolitiska konsekvenser oavsett utfall. För Facebook har nämligen bett rådet att ta ställning till Donald Trumps avstängning från plattformen.
De sociala mediernas självreglering pekas av en del ut som framtiden och lösningen på den diskussion som finns idag om det offentliga samtalets hälsa.
Så vad kan man då säga redan nu om var gränserna går? Vilken riktning pekas ut i de första besluten och vilka konsekvenser kan ett sådant här system få?