Musikens Makt

Love är deppig men Robert åkallar Brian Wilsons livsvisdomar och så kör vi på. Vi värmer upp med Close Lobsters, Yellow Magic Orchestra och Devo, sedan tar vi oss an den motvilliga popikonen och jazzkattan Margo Guryan, med pit stops vid hennes skolkamrater och -lärare Bill Evans (Sverigekoppling 1), Max Roach och Ornette Coleman (Sverigekoppling 2). Men detta är egentligen bara ett preludium för det egentliga temat: "klassiska" lån i populärmusiken. Där hör vi Bach, Ranimaninoff (sic!), Holst, vår gamla bekant den liberianska kongressledamoten Malinda Jackson Parker, Gong, Renaissance, Mothers of Invention och Manfred Mann's Earth Band -- kort sagt: ett mycket Robertskt segment. Därpå följer ett litterärt inslag, som punkteras av Eskilstunas (enligt Robert) bästa band. Love bjuder på Howard Jones, Estelle (inte prinsessan) och Damien Youth, varpå inslaget "få Love att uppskatta extremmetal" gör en bejublad comeback; denna gång följer vi folk-spåret, där åtminstone Amorphis röner vissa framgångar. I Bisarra hörnan låter vi en fransos utnyttja alla möjligheter en musikstudio erbjuder år 1958 (d.v.s. inte det årtal som felaktigt anges i avsnittet), och därefter avslutar vi med en nyinspelad sång signerad Love själv.

Gilla, kommentera och recensera på The Facebook: https://facebook.com/musikensmaktpodcast/

Bidra till Loves fysiska överlevnad och få lite bonusmaterial: https://www.patreon.com/musikensmakt

Robert har vandrat till mörkrets hjärta, nått en mycket obehaglig insikt om sig själv och skurit av sig från allt socialt liv. Men han spelar också rytmiskt intressant Bollywoodmusik och imiterar Slavoj Žižek, så allt är inte bara mörker. Utöver detta ägnas större delen av avsnittet åt Loves genomgång av Wales stoltheter och John Cales favoritband - Gorky's Zygotic Mynci. Vi hör också Matching Mole, Beach Boys och deras svenska barockmotsvarighet, QK, Free Design och en indiekille som eventuellt är mexikan-arab-tysk. I Bisarra hörnan bjuds det på en känd författares bästa Gainsbourg-imitation samt en mycket ung, mycket anonym, mycket okänd och mycket ledsen svensk rappare.

ERRATA: Robert råkade påstå att John Cale var cellist, trots att han ju i själva verket är violast. Dubbelt snöpligt, då man ju inte gärna vill försitta en chans att på ett naturligt sätt få in ordet "violast" i ett samtal.

PS. Att vi flera gånger påstår att det "snart är april" låter kanske gåtfullt och spännande, men förklaringen är inte roligare än att Robert har varit förjävla seg med att klippa.

Gilla, kommentera och recensera på The Facebook: https://facebook.com/musikensmaktpodcast/

Bidra till Loves fysiska överlevnad och få lite bonusmaterial: https://www.patreon.com/musikensmakt

Love har flyttat till Frostensons och Dalles kvarter och lyssnat på Cirkus Miramar. Robert fortsätter den inofficiella följetongen "kända artister gör helt oväntade saker". Därefter högtidlighåller vi minnet av Phil Spector, SOPHIE och Chick Corea, interfolierat med några smakfulla inslag av GFOTY. Robert imiterar Tom Verlaine, Brita Borg skrattar, vi spelar upp några egenproducerade grejor från nu och då samt spisar lite Coil. Slutligen ett stycke barnförbjuden doo-wop.

Gilla, kommentera och recensera på The Facebook: https://facebook.com/musikensmaktpodcast/

Bidra till Loves fysiska överlevnad och få lite bonusmaterial: https://www.patreon.com/musikensmakt

Robert rantar om Big Techs makt över opinionen, påminner om att all politisk makt växer ur en gevärspipa och manar till att låta tusen blommor blomma. Love har av en slump upptäckt det japanska bandet Photo Jenny och tar oss på en tripp genom musikaliska barndomsminnen, kantad av Soundtrack of Our Lives, Kate Bush, de två bästa Kaleidoscope och The Tiny. Robert presenterar bandledaren, kompositören, electronica- och ambientpionjären samt galenpannan Raymond Scott och bjuder på underbart smörig och vit 30-talsschlager med superkosmopoliten Al Bowlly. Holy Modal Rounders gör ett återbesök, Magnus Ugglas heder upprättas igen, Alex Jones imiteras och vi får höra världens troligen första Moog-platta samt världens första sjungande talsyntes. Slutligen de så vitt omtalade DC-Pöbeln och ett stycke 80 år gammal propagandajazz.

Rättelse: "Soothing sounds for baby" gavs ut 1962 och inget annat. Ändå 16 år före "Music for airports"!

Gilla, kommentera och recensera på The Facebook: https://facebook.com/musikensmaktpodcast/

Bidra till Loves fysiska överlevnad och få lite bonusmaterial: https://www.patreon.com/musikensmakt

Den rafflande fortsättningen på avsnitt 38. Vi hör obsceniteter och trams med Rolling Stones, Van Morrison och Lucille Bogan, samt sunkadelica med Kenneth Staag. Ola sjunger om varför barn inte borde spela krigsspel, Love tutar i det egna hornet och Robert ställer Ola mot väggen för hans kulturella appropriering. Det råder delade meningar om Povel Ramel, men vi enas i en senkommen kärlek till det slicka och syntetiska 80-talet. Napalm Death hörs i exakt 1,316 sekunder. Ola avslutar på topp med en underbart fatalistisk svensk 30-talsschlager.

Gilla, kommentera och recensera på The Facebook: https://facebook.com/musikensmaktpodcast/

Bidra till Loves fysiska överlevnad och få lite bonusmaterial: https://www.patreon.com/musikensmakt

Denna gång gästas Kikki-studion av sångaren och humoristen Ola "topp 3 studior jag har varit i" Aurell! Det pratas Dylan, Morrissey i Bingolotto, Lasse Berghagen, Tom Lehrer, Gustav Fridolin, Unkel Runkel, Aron Flams fest och såklart den minifestival där alla tre medverkande uppträdde i somras. Love har lyssnat på de nyzeeländska new wave-hjältarna Toy Love, Robert har upptäckt en fenomenal operasångerska och Ola introducerar sin tyska motsvarighet Funny van Dannen.

Gilla, kommentera och recensera på The Facebook: https://facebook.com/musikensmaktpodcast/

Bidra till Loves fysiska överlevnad och få lite bonusmaterial: https://www.patreon.com/musikensmakt

Ryktet om poddens död är betydligt överdrivet! Hör bara hur vi, i gammal god stil, avhandlar sovjetisk new romantic, Komeda, Tindersticks, slowcore, en perverterad Al Stewart, Arvid Tuba och en allsångsfavorit av Lars Hollmer. Roberts fortsatta försök att få Love att digga extremmetal går sådär, trots starka insatser från Sigh och Ved buens ende, och detta verk kröner han dessutom med ett mycket förvirrat försök till betalning för gammal ost i form av Native Constructs komiskt överarbetade progmetal. Slutligen får vi höra några sanningens ord från självaste Gud och Jesus Kristus, i form av den köttsliga inkarnationen Dan Ashwander.

Gilla, kommentera och recensera på The Facebook: https://facebook.com/musikensmaktpodcast/

Bidra till Loves fysiska överlevnad och få lite bonusmaterial: https://www.patreon.com/musikensmakt

Med anledning av Silver Apples-Simeons frånfälle ägnas större delen av avsnittet åt en exkursion bland 60-talets elektroniska pionjärer. Förutom Silver Apples får vi höra Fifty Foot Hose, The United States of America, White Noise, Lothar & the Hand People, Spooky Tooth och Intersystems styra sina hembyggda oscillatorer med hjälp av telegrafnycklar och delar av gamla bombplan. (Nej, ingen Bruce Haack - han släppte nämligen vuxenpop först 1970, och vi är hårda men rättvisa.) Utöver det har Robert lyssnat på lite senare DIY-electronica med Solid Space, Human League och Oppenheimer Analysis, och Love introducerar artisten Skator, eller "neofolk möter Dungen möter Turid". Dessutom följer vi Debbie Harrys väg från Mama Cass-epigon via punkprinsessa till rapping-pionjär, Love spelar ännu en Cats on Fire-låt han aldrig har hört och så knyts säcken ihop med en incel-anthem från vår egen electronicapionjär, Hans Edler.

Gilla, kommentera och recensera på The Facebook: https://facebook.com/musikensmaktpodcast/

Bidra till Loves fysiska överlevnad och få lite bonusmaterial: https://www.patreon.com/musikensmakt

Fortsättning på två inofficiella teman: Robert har, efter lyssnartips, lyssnat på musik på fornegyptiska och akkadiska, Love har lyssnat på brasiliansk musik om Hiroshima. Whitehouse tar oss in på mycket mörka territorier, tills vi landar i att Robert har den svaga genen. Försöket att få Love att digga extremmetal röner blygsamma framgångar via det progressiva spåret. Första försöket att få Robert att älska Kent - not so much. Bobby Beausoleil visar Varg Vikernes var fängelsemusikskåpet ska stå. Hitchcock-följetongen har kommit fram till Soft Boys återförening 2002. En annan gammal pophjälte har oväntat återuppfunnit sig i något mindre smickrande form. Love försöker spela en låt han aldrig har hört. Slutligen får Robert reparera den skada som uppstod, då han på en nyligen timad minifestival glömde spela DEN ULTIMATA MARXISTLÅTEN.

Gilla, kommentera och recensera på The Facebook: https://facebook.com/musikensmaktpodcast/

Bidra till Loves fysiska överlevnad och få lite bonusmaterial: https://www.patreon.com/musikensmakt

Love har lyssnat på förhistorisk twee av Marine Girls, vilket leder vidare till Television Personalities och Wire. Robert har lyssnat på HARD DRIVING ROCK och gör ett första försök att indoktrinera Love i extremmetal, denna gång via shoegaze-/postrock-spåret (spoiler: det går sådär). Vi får också höra om det parallella universum där Euronymous inte dog, hur George Clinton räddade Robert ur tonårsdepressionen samt hur Robert ställs mot väggen för sin 90-talssnobbism. Detta plus Robyn Hitchcock på svenska, en nutida fusion av Mothers och Gong, fjolårets märkliga möte mellan Peter Hammill och svenska Isildurs Bane samt ett stycke godmodig hippiehatarkåntry med sitar. Och så ett jäkla riff som driver oss halvvägs till vansinne för att vi inte kan komma på varifrån det kommer! Ska vi lyckas med det till slut? Den som lyssnar får höra.

Gilla, kommentera och recensera på The Facebook: https://facebook.com/musikensmaktpodcast/

Bidra till Loves fysiska överlevnad och få lite bonusmaterial: https://www.patreon.com/musikensmakt

Robert har lyssnat på musik på utdöda språk inom genrerna tysk folkrock, lettisk renässansprogg och Floridadöds. Love introducerar Shuggie Otis och premiärspelar även sin nya låt - klart godkänd enligt Robert. Robyn Hitchcock-följetongen har nått 1996. Till Bisarra hörnan har Love tagit med sig subgenren "fejkade svenskamerikaner som gärna sjunger jullåtar" och Robert delger oss polisens bild av händelserna kring demokraternas konvent i Chicago 1968 - för att sanningen väl, som vanligt, ligger någonstans mittemellan.

Gilla, kommentera och recensera på The Facebook: https://facebook.com/musikensmaktpodcast/

Bidra till Loves fysiska överlevnad och få lite bonusmaterial: https://www.patreon.com/musikensmakt

Vårt samkväm med Johan Johansson fortsätter med en exkursion i den svenska visscenen. Höglund, Sundström, Winnerbäck, Demian, Ola Aurell och Ellinor Brolin nämns, men även Lustans Lakejer, Rude Kids och XTC. Utöver detta fortsätter Loves Robyn Hitchcock-följetong med en mycket märklig sorgebearbetning. Johan spelar en finsk Beatles-cover och överraskar med att ha varit kollega med den store Åke Sandin.

Gilla, kommentera och recensera på The Facebook: https://facebook.com/musikensmaktpodcast/

Bidra till Loves fysiska överlevnad och få lite bonusmaterial: https://www.patreon.com/musikensmakt

Vi har besök av ingen mindre än Johan Johansson, känd från Skärholmens Gymnasiums Punkensemble, KSMB, Strindbergs, John Lenin, KSM3 med mera. Iggy, New York Dolls, The Damned, Pophögern, Bagarmossens ungdomsgård och Tages nämns. Love har dykt ned i John Martyn-hålet, Johan tipsar om det oförtjänt bortglömda bandet Cotton Mather och Robert har lyssnat på tre tonsättningar av den turkiska poeten Nâzım Hikmets mest kända dikt. Fortsättning följer!

Gilla, kommentera och recensera på The Facebook: https://facebook.com/musikensmaktpodcast/

Bidra till Loves fysiska överlevnad och få lite bonusmaterial: https://www.patreon.com/musikensmakt

Ett avsnitt med det omedvetna temat "filmmusik/filmisk musik". Robert har lyssnat på ny finsk "post-progressiv" rock, som snarast för tankarna till svängig agentfilmsmusik komponerad av anonyma kontorsråttor med namn som Syd Dale och Keith Mansfield. Love har spisat musik från filmen "Coraline och spegelns hemlighet", vilket för tankarna till These New Puritans och Sparks, som händelsevis bägge har gjort chockerande lappkast (om man nu får säga så i det här jävla landet). Mike Pattons/Fantômas tolkningar av klassisk skräckfilmsmusik berörs också av någon orsak. Love gör ett tappert försök att återupprätta Enyas heder, varpå vi tvärt styr över till de 90-talsmoduler som flyktigt nämndes i Trampe-avsnitten; Robert har nämligen hittat den låt som beskyller honom för att vara Gudruns egen kommunist. I sagan om Robyn Hitchcock börjar vi komma in på 90-talet, och i Bisarra hörnan får vi höra både svensk kvinnohatarprogg och den låt som kanske eller kanske inte trollade den amerikanska "song poem"-industrin. Ted Nugent, The Monks och Shirley Collins förekommer också, liksom katten Mirin.

Gilla, kommentera och recensera på The Facebook! https://facebook.com/musikensmaktpodcast/

Bidra till Loves fysiska överlevnad och få lite bonusmaterial! https://www.patreon.com/musikensmakt

Samtalet med Fredrik af Trampe fortsätter, och lyckas denna gång styra in lite mera på det diffusa ämnet sunk/kult/psychotronic, där bl.a. Leif Andersson, Blomsterunge, sexiga Rut, Johnny Bode, Lena Junoff, Kapten Stofil och Thore Callmars orkester berörs. Dessutom hinner vi in på The Lemon Drops, Magnetic Fields, Trampes egen musik och en plötsligt högaktuell Oscar Danielson-låt från sent 90-tal. Love fortsätter följa Robyn Hitchcock genom livet och i Bisarra hörnan hör vi ännu en nutida kampsång.

Gilla, kommentera och recensera på The Facebook! https://facebook.com/musikensmaktpodcast/

Bidra till Loves fysiska överlevnad och få lite bonusmaterial! https://www.patreon.com/musikensmakt

Vi har besök av den välbekante poddkollegan Fredrik af Trampe, med vilken vi pratar om så många saker att det är svårt att sammanfatta. Men svensk kult-fandom, Cate Le Bon, Andy Votel, Weyes Blood, M A Numminen, Niklas Jönsson, The Triffids, Klubb Super 8, Robert Bridgemountain, Dungen, Svenne Rubins, Faust, Klubb Sunkit, Ardy Strüwer, Joe Sarno, Joakim Pirinen, Eilert Pilarm och The Go-Betweens berörs, plus att Trampe sjunger Afzelius.

Gilla, kommentera och recensera på The Facebook! https://facebook.com/musikensmaktpodcast/

Bidra till Loves fysiska överlevnad och få lite bonusmaterial! https://www.patreon.com/musikensmakt

Kikki-studion har ny utrustning och låter bättre än någonsin. Vi upptäcker Cardiacs och Clouds, återbesöker det tidiga 00-talets vedervärdiga garagerockvåg, fortsätter följa Robyn Hitchcocks liv och verk samt hör på thaiboxningsfunk, psykpop-covers av Buddy Holly och barn som sjunger Syd Barrett. Ett lokaltidningspekoral och en skildring av tidernas Manifestival i Umeå 1975 förekommer också.

Gilla oss på The Facebook: https://facebook.com/musikensmaktpodcast/

Bidra till Loves fysiska överlevnad och få lite bonusmaterial: https://www.patreon.com/musikensmakt

"Läderlappens och Robins musikpodd" uppmärksammar de framlidna Little Richard och Florian Schneider. Apropos dessa kommer vi in på Sister Rosetta Tharpe, Afrika Bambaata och Eno. Love har spisat Motown och Robert Chick Corea. Robyn Hitchcock kommer tillbaka starkare än någonsin, med händer av glass och en glödlampa till huvud. Robert ställer sig frågan om det överpretentiösa i musiken verkligen dog med punken, och råkar tyvärr nämna Grateful Dead. Slutligen en låt om hippie-Jesus, som gradvis accelererar till fullskalig galenskap (låten alltså, inte Jesus).

På allmän begäran från Love försöker sig Robert på en ytlig genomgång av 70-talets glamrock -- eller "glitterbögpop", som vårt husorgan med samma namn uttryckte det. Det blir såklart T. Rex, Bowie, Mott, Roxy Music och Sparks, men även Cockney Rebel, Noël Coward, Jobriath och vår främsta (enda?) svenska representant. I övrigt hör vi 2 x Kaleidoscope (varav inget från Storbritannien), St Etienne, en efterlängtad afrikansk kongressledamot och del 2 av Loves Robyn Hitchcock-följetong. Plus en kungörelse från centralkommittén angående Jarvis Cocker-gate från förra avsnittet.

Stöd Loves fysiska överlevnad och få lite mulligt extramaterial på köpet: https://www.patreon.com/musikensmakt

Vi betar av Kate Bush, Yoko Onos live-katarsis, dagishumor och skräck med Scott Walker, Yanne Sundin, Arthurarna Lee OCH Brown, Ween, Dead Kennedys samt lite extra RÅ girl group-musik. Love påbörjar en Robyn Hitchcock-följetong, trä blir till en flöjt om det blir älskat, ett slag kan vara en kyss och Robert återupprättar Spike Jones heder. Plus en dödsruna över Matthew Seligman, Soft Boys-basist och coronaoffer.

RÄTTELSER: Vasas flora och faunas nya album heter "Möte med skogsgardisterna" och inget annat. Blur bildades först 1988 och den förste att använda termen "punk rock" var tydligen den käre Ed Sanders från The Fugs.

Vi är tillbaka! Rainer Landfermann leder oss in på Screaming Lord Sutch, vilket förstås leder vidare till Joe Meek. Holy Modal Rounders 1967 och Eurythmics 1981 låter bägge som indieband från 1998, och de förstnämnda för osökt våra tankar till Spike Jones, Yo La Tengo, Julian Cope och Buddy Holly. Robert blir lite geggigt privat och vi avnjuter outsider-gay-kåntry från 1974 och lite djupt obehaglig barnmusik. Slutligen en tådoppning i genren "mainstreamprog med härligt fjompiga syntar". Och JA, vi vet att vi flera gånger felnamnade och felrasifierade Arthur Brown som Arthur Lee.

Vi fortsätter vårt samtal med Bagarmossens stolthet Gus Loxbo från jazzkapellet Pombo. Vi söker det gemensamma i nyare svensk jazz via Elin Larsson Group, Esbjörn Svensson Trio och The Thing, men går även till rötterna med Louis Armstrongs bejublade intro till "West End Blues" och flummar iväg med Borbetomagus, Robyn Hitchcock och Philemon Arthur & the Dung. I det fasta inslag som ändå troligen kommer att få heta "Bisarra hörnan" - nu med improviserad jingel! - får vi bland annat höra hur musik av The Living ECK Master från den nyandliga rörelsen Eckankar låter. Hell Sugmad!

Vi pratar med den Bagisbaserade jazzmusikern och musikläraren Gus Loxbo från det svårplacerade bandet Pombo, och tillsammans försöker vi värka fram några gemensamma drag och ursprung för den nutida svenska jazzen. Det blir Archimedes Badkar, Elin Larsson Group, Esbjörn Svensson Trio, The Thing, Arbete & Fritid och så Pombo såklart. Men även Stravinskij, Ivor Cutler, Belle & Sebastian, Dungen och Twin Peaks. Och så spelas det på såg!

Vi biter tag i de stora, djupa frågorna. Finns en millennial-motsvarighet till 90-talets djupt kända förakt för allt som är "så jävla åtti"? Ägnade sig Prefab Sprout och Orup åt medvetet ironiska stilövningar? Är melodin på väg att dö? Är känslan av att "det var bättre förr" bara ett resultat av musikalisk darwinism? Vi tar även svängar förbi dagispsykedelia (ordet approprierat från David Nessle) och Harry Nilsson samt presenterar det nya fasta inslag som, i brist på bättre, nu heter "bisarra hörnan". Och Robert ägnar sig åt effektsökeri i ordets allra mest bokstavliga bemärkelse.

ERRATA: Den obegripliga refrängen lyder "hot dog, jumping frog, Albuquerque" och Lennons "Walls and bridges" släpptes 1974, oavsett vad som råkade sägas i programmet.

Robert har lyssnat på den bra nu-metallen och undrar varför rapmetal nästan alltid suger kopiöst. Detta föranleder en tådoppning i denna genres historia, krönt av Clawfingers gamla topplistehit vars titel man idag knappt kan nämna i möblerade rum. Love har lyssnat på ett av de mindre kända Elephant 6-banden och introducerar även Robert för black metal-influerad post-hardcore. Ola Magnells bortgång uppmärksammas. Pugh och Sunforest avlyssnas. Slutligen blottar vi bägge struparna med några ordentligt pinsamma axplock ur vårt musikaliska förflutna; en övning i självkritik, då detta numera är en maoistisk podd.

Vi pratar med Erik Hjulström, känd från subkulturen/sekten/Facebookgruppen Parkliv men även från det 20 år gamla, våldsironiska hiphopbandet De 6 apornas armé. Det blir såklart mycket hiphop, med visst (men inte exklusivt) fokus på det nördiga, vita spåret, men även Pavement, Incredible String Band, Wayne Shorter och Dean Elliott hinns med. Åtminstone hälften av programledarskaran blir positivt överraskad av att nutida hiphop inte bara består av mummel och autotune-haveri.

Knarkblues, kopunk, svenskt alternativdragspel gånger tre och löjligt eklektisk pakistansk filmmusik (även den med dragspel). Plus den nervkittlande upplösningen på säsong 1 av följetongen om Den ariske mannens skor! Och kanske det sista vi får höra av Loves en gång så lovande hiphopkarriär? Orimligt mycket folkbildande nöje med andra ord.

Errata: The Original Dixieland Jazz Bands första skiva spelades in 1917 och inget annat. Tagelskjortan på för Robert.

Äntligen får Robert inviga lyssnarna i bandet Magmas värld! Denna stilbildande evighetsmaskin av Orff, Coltrane, science fiction, mystik, rit och extas. Detta leder oss över till Iris Viljanen, Dave Brubeck, Koenji Hyakkei, Modrý Efekt, Loves habila försök till mathrock med mera. Vidare hör vi Teleman (bandet, inte kompositören), St. Vincent, fortsättningen på följetongen om Den ariske mannens skor och -- kanske bäst av allt -- mer av Loves gamla hiphopgäng Kapellen!

Musikens Makt plus Katrine Kolström spelar pop på Söderkällaren lördag 1/2! Var där.

Vi traderar musikläraranekdoter samt spisar Winnerbäck, The Free Design, The Unspoken Word, katastrofkåntry från 20-talet med mera. Men framför allt får vi höra Loves hiphopgrupp från högstadiet och den gastkramande fortsättningen på följetongen om den ariske mannens skor.

I brist på midvinterblotmusik får ni hålla till godo med jul-dito. Det blir julsurfrock, julpop, julindie, julkraut, julfunk, julsunkadelica med mera. Dessutom debunkar vi "Baby it's cold outside"-kontroversen och imiterar Sven Wollter.

Vi följer associativa banor förbi Tindersticks, bakåtsträvande och mörk fransk musik, Sveriges bästa och sämsta outlaw-kåntry med mera. Dessutom läser vi donerad tantsnusk och har skilda åsikter om ASMR.

Ett duoavsnitt i vilket vi bland annat lyssnar på Shirley Collins, Art Garfunkel och William Shatner samt drömmer om ett möte mellan Anna von Hausswolff och Myrkur. PS: Skövla Hammarby-"skogen".

Uppfyllda av Lord Calverts skändliga ande associerar vi fritt kring Scott Walkers fishumor, Of Montreal, Gryphon, Meatloaf och ännu mer ur genren "ny elektronisk pop som på ytan låter som en medelålderskris". Dessutom spelar vi äntligen upp vårt första recensionsexemplar -- ett kassettband av Wentworth Detention Centre -- och introducerar det nya fasta inslaget "Robert spelar banjo".

I vårt fortsatta samtal med Mattias Björkas, of Vasas flora och fauna fame, kryssar vi mellan indiepop, "quiet is the new loud", det finlandssvenska med mera. Stanna kvar till slutet för storyn om ett konstverk som provocerade även Robert.

Vi fortsätter prata med Uje Brandelius om Doktor Kosmos, Lee Dorsey, Pugh Rogefeldt, Kjell Höglund, tidskriften Benno, Bob Hund, Belle & Sebastian, Le Tigre med mera. Ber åter om ursäkt för smärre missljud.

Vi bänkar oss i Uje Brandelius lokal och samtalar med honom om Doktor Kosmos, The Roches, turkisk darkwave, Violent Femmes, n-ordet och Magnus Uggla. Ber om ursäkt för lite missljud här och var.

Ett duoavsnitt. Bara Love, Robert, Kikki-studion och adekvata mängder alkohol. Roy Harper, Kate Bush, Harvey Danger, Scott Walker, flagpole sitting,  Sunn O))), Animal Collective, Television Personalities, Svullo och Damien Youth avhandlas.

Vi pratar med kulturjournalisten Aylin Ünal om turkadelica, d.v.s. vågen av spännande turkisk rockmusik som kom på 60- och 70-talet. Barış Manço, Cem Karaca, Selda Bağcan och Okay Temiz spelas såklart, men även nutida representanter från andra generationens turkadelica. I det fasta inslaget "lyssnat på sen sist" har Love snöat in på gull-absurdisterna Deerhoof och Robert på något som låter förvillande likt en 40-årskris.

Robert fortsätter prata med Uffe Cederlund om dödsmetall i allmänhet och Entombed i synnerhet, med avstickare till Dinosaur Jr med flera. Och så en exklusiv förhandslyssning på en ännu osläppt låt med ett av Uffes nuvarande band, Haystack!

Vi (eller mest Robert) pratar med Uffe Cederlund, mest känd som gitarrist i Entombed. Pelle "Dead" Ohlin avhandlas och diverse primitiv dödsmetall avnjutes.

Vi fortsätter prata med den multitalangfulle David Liljemark om enmansband i allmänhet och Smog/Bill Callahan i synnerhet. Varsitt eget enmansalster spelas, Bathory avhandlas och vi får höra populärmusikens antagligen första enmansinspelning via multitracking (Sidney Bechet, 1941).

Vi pratar med den multitalangfulle David Liljemark om enmansband i allmänhet och Smog/Bill Callahan i synnerhet. Robert får sin smak för progmetal hånad. Lou Reed och John Cale kommer ständigt på tal. Bandet Fint Tillsammans avslöjas som ett musikaliskt Dr Jekyll och Mr Hyde.

Spelad musik:

• Esquivel - Lazy Bones
• Haken - A Cell Divides
• The Shins - Turn a Square
• John Cale - Dying on the Vine
• Fint Tillsammans - En världsomsegling
• Smog - Your New Friend
• Smog - Prince Alone in the Studio

Vi trevar oss fram och söker formen.

Spelad musik:

• Yes - Perpetual Change (live)
• Dear Nora - Where the Wind Blows
• Darkthrone - En vind av sorg
• Dødheimsgard - Aphelion Void
• Ulver - So Falls the World