Bra podcast

Sveriges 100 mest populära podcasts

Radiopsykologen

Radiopsykologen

Psykologen Lasse Övling möter lyssnare i ett terapeutiskt samtal. Ansvarig utgivare: Louise Welander

Prenumerera

iTunes / Overcast / RSS

Webbplats

sverigesradio.se/radiopsykologen

Avsnitt

Rakt in i hjärtat

Ninas liv består av starka känslor. Hon beskriver det som en ständig berg-och dalbana där allt som sker går rakt in i hjärtat. Men som ensamstående med två barn skulle hon behöva lite mer balans.

I säsongens sista Radiopsykologen hör du Nina, 35, som ända sen hon var barn fått återkommande depressioner. För ett par år sen fick hon diagnosen ADHD. Idag ganska medveten om sina egna behov men som förälder till två barn som också har ADHD blir vardagen lite för pressad för att också hinna ta hand om sig själv. - Jag skulle vilja lära mig att inte bli jättearg, jätteledsen eller jätteförhoppningsfull och sen besviken, säger Nina. Nina vet att om hon lyckas balansera sitt eget humör så klarar hon också bättre av utmaningen att hantera barnens. Men hur ska hon få tid till det?
2019-06-06
Länk till avsnitt

Aldrig stanna upp

Elin, 35, har allt men blir ändå aldrig nöjd. Så fort hon klarat av en sak, så kommer nästa utmaning som hon kastar sig över. Men att stanna upp och uppskatta det hon redan har, det gör hon aldrig.

- Jag har alltid känt det som att jag ligger ett steg efter, berättar Elin. Som om jag alltid kommer på andra plats. Elin växte upp med en tvillingsyster, som var en trygghet men också en ständig konkurrent. De hade en mamma som drack och en pappa som var kärleksfull och rättvis, men som dog för ett par år sen. Nu gnager frågan i Elin hur länge ska hon orka rusa?
2019-05-23
Länk till avsnitt

Under glaskupan

Amanda, 25, känner att hon inte riktigt hör hemma någonstans. Hon lever mer i sin inre värld än i verkligheten. Men nu vill hon ut ur glaskupan.

Redan som liten var Amanda ett högkänsligt barn. Hon grät ofta av trötthet hela vägen hem från förskolan. Hennes mamma hade svårt att hantera det och Amanda har ofta känt sig som en börda för sin omgivning. Amanda känner sig fortfarande oförmögen att tycka om sig själv. Hon har svårt att gå ut och möta människor eftersom hon tror att de ser på henne med kritisk blick. Därför blir hon kvar i sin glaskupa. - Det finns en barriär mellan mig och verkligheten. Jag skjuter ifrån mig den del av världen jag inte tycker om, berättar Amanda.
2019-05-16
Länk till avsnitt

Sviken av män

Under tre år befann sig Lisa i en relation där hon aldrig blev presenterad för sin pojkväns familj. Hon avslutade relationen men söker fortfarande efter svar.

Lisa hade både man och barn när den stora förälskelsen drabbade henne. Hon skilde sig och satsade allt på den nya kärleken. Men han släppte aldrig in henne på riktigt i sitt liv, varken med familj eller vänner. Lisa tänker fortfarande mycket på relationen och varför det blev som det blev. - Jag har nog ofta känt mig sviken av män som jag haft relationer med. Jag har haft förväntningar som aldrig har infriats, berättar hon. Vad är det som gör att hon har så svårt att stå upp för sig själv i kärleksrelationer?
2019-05-09
Länk till avsnitt

Jag saknar min mamma 

När Annika var 15 år hittade hon sin mamma död, i sängen. Då förändrades hennes liv. Från att ha varit en utagerande tonåring blev hon en som höll det mesta inom sig.

Idag kämpar Annika, 28, med sitt självförtroende. Med att få dagen att gå och vardagen att kännas meningsfull. Hon beskriver sig själv som en blyg person som behöver mycket stöd i livet. - Jag kan inte förstå att jag varit en tonåring som gapade och skrek, snodde cigaretter och pengar, säger hon.   När Annikas mamma dog förlorade hon den person som stod henne närmast. Nu har hon sin syster, som hon delar mycket med. Men sorgen finns där inuti henne, väl gömd. Hur ska hon våga släppa fram den och med vem?
2019-05-02
Länk till avsnitt

Sorgen efter övergreppen

Sylvia utsattes för övergrepp från båda sina föräldrar sen hon bara var två år gammal. Att hantera sorgen över en förlorad barndom har blivit ett livslångt arbete för henne.

- Vissa dagar går jättebra, andra dagar gråter jag bara, säger Sylvia. Under uppväxten hade hon ingen att prata med om det hon var med om och det dröjde till hon var femtio år innan hon berättade. I terapi har hon arbetat med att acceptera vad som hänt och att inte skuldbelägga sig själv. Ändå kan sorgen och ilskan fortfarande bli överväldigande.  Hur lever man vidare med ett så tungt bagage?
2019-04-25
Länk till avsnitt

Vill kunna älska mig själv

Marcus känner sig ofta oviktig och oälskad. Trots att han vet att han är en älskad son, pappa och partner finns ett hål i honom. Han blir aldrig riktigt övertygad om att han är bra nog.

Marcus har haft en bra uppväxt med föräldrar som älskat honom. Det är svårt att klandra någon i familjen för att ha försummat honom, tycker han. Samtidigt finns tydliga minnen av att sakna sin pappa. - Jag minns en gång när jag sprang ut på gården och grät för att pappa skulle åka till jobbet. Jag kände mig förtvivlad.  Han förstår att han måste ge sig själv den kärlek han söker hos andra. Men hur lär man sig älska sig själv?
2019-04-18
Länk till avsnitt

Måla den jag är

Tove är konstnär men känner sig hämmad när hon målar. Hon tror att en händelse i barndomen hindrar henne från att pensla ut den hon är inombords.

När Tove var nio blev hon inlagd på en barnpsykiatrisk avdelning i ett par månader. Hon förstod aldrig varför och ända sen dess har Tove följts av en känsla av att vara konstig. - Jag hade en massa saker inom mig som mamma inte ville veta av, säger Tove. Starka känslor, färger, kreativitet. Jag blev berövad min plats i världen. Fortfarande idag har Tove svårt att släppa fram sin spontanitet. Hon känner sig som en vinbergsnäcka. Hon sticker ut sina tentakler men så fort någon petar på dem drar hon sig tillbaka in i sitt skal.
2019-04-11
Länk till avsnitt

Det sitter i huvudet

Marie har haft anorexia sen hon var 13 år. Det är nästan halva hennes liv. Hon har försökt bli frisk, om och om igen, men aldrig fått hjälp med de känslor som finns djupast i henne.

- Jag vill kunna äta och känna att det faktiskt smakar gott, säger Marie, 30 år. Slippa alla ångesttankar som kommer så fort jag äter. Hon har flera gånger fått hjälp på ätstörningskliniker. Men så fort hon lyckas gå upp i vikt så ökar ångesten. Och när hon kommer hem igen fastnar hon återigen i samma beteende. - Det sitter ju i huvudet, säger Marie. Jag vet hur man gör för att gå upp i vikt, men inte hur jag ska bli av med tankarna och känslorna som finns under allting.
2019-04-04
Länk till avsnitt

Skydda sig själv

Rasmus lever ett tufft liv. Han har en sjukdom som kräver många svåra operationer varje år. Han skulle behöva allt stöd i världen men istället har han isolerat sig. För att slippa bli sviken, igen.

Rasmus har gjort sig av med sin bostad och har nästan inga nära vänner kvar. Kontakten med familjen är liten. Han tycker om att vara ute i naturen, fotografera - och skriva. Skrivandet har blivit hans sätt att bearbeta svåra känslor och tankar. - Det blir många tårar och många blöta papper, säger Rasmus. Men det funkar. Målet är att i framtiden kunna skapa nära relationer, som håller. Och att på vägen dit kunna leva ett så bra och rikt liv som möjligt.
2019-03-28
Länk till avsnitt

Jag bär mitt förflutna ensam

Inez barndom var fylld av våld och utsatthet. Sorgen över den har hon burit på ensam genom livet. Men nu berättar hon för första gången hur det var.

När Inez kommer hem från jobbet är det tomt. Hon har varken vänner eller partner. Men hon vill vara stark. Därför tar hon sig ut och tränar, går på bio och dansar då och då. Ibland kommer minnen från uppväxten ikapp henne. De hon aldrig berättat för någon. - Jag vill inte belasta andra med det här. Jag vill ju vara stark, säger Inez. När hon någon gång ändå berättat lite om sig själv har sorgen bara blivit ännu starkare. Kanske är det detta som gör henne ensam. Hur ska hon kunna öppna sig och känna tillit, när ingen nånsin varit att lita på?
2019-03-21
Länk till avsnitt

Som ett långsamt dragspel

Med två diagnoser är Tommys liv inte helt lätt. Han behöver mycket tid för att känna, lyssna in och ta det lugnt tid som inte alltid finns i vardagen.

Tommy har alltid varit impulsiv. När han var yngre var han ständigt på språng, sade ofta dumma saker och kunde aldrig slutföra något. Efter att han som trettioåring fick diagnoserna ADHD och Asperger började ett hårt arbete som gett Tommy ett bra liv med jobb och familj.  Men med två barn som också har diagnoser ställs en hel del krav på vardagen och Tommy har svårt att acceptera att han inte alltid får det lugn han behöver. Han jämför med ett långsamt dragspel. - Ett dragspel låter vacker och harmoniskt. Det påminner mig om att livet kan vara långsamt men bra, säger Tommy. Men hur ska han nå dit?
2019-03-14
Länk till avsnitt

Jag saknar min syster

Hade jag inte mina barn hade jag känt mig ensammast i hela världen, säger Valborg. För 30 år sen förlorade hon sin älskade tvillingsyster och det går inte en dag utan att Valborg tänker på henne.

Valborg växte upp i en familj med många syskon och föräldrarna  hade inte tid för dem alla. Men hon hade sin tvillingsyster, som hon delade allt med.  - Mitt liv tog slut när hon dog, säger Valborg. Systern lämnade en dotter efter sig som Valborg tog hand om. Och så hade hon ju egna barn. I hela sitt liv har Valborg satt andra människor i första rummet och nu undrar hon var tog jag själv vägen?
2019-03-07
Länk till avsnitt

Ensamt efter pensionen

Hasse har gått i pension och flyttat ut i en husvagn. Han känner sig trygg med det kravlösa livet. Men samtidigt är han ensam. Hur skapar man relationer när man har så svårt för krav?

Hasse blev misshandlad under uppväxten och har hela livet gått med känslan av att vara jagad. I yrkeslivet fick han mycket bekräftelse men privat har han aldrig lyckas bygga upp några nära relationer som varat länge. - Har man känt sig jagad som barn och haft mardrömmar om det så går det som en tråd genom hela livet, säger Hasse. Man har svårt att stanna upp. Hasse vänder sig till Radiopsykologen för att få hjälp att bryta den ensamhet som han levt i sen han blev pensionär.
2019-02-28
Länk till avsnitt

Jag var det osynliga barnet

Molly växte upp i skuggan av andra. Hon lärde sig tidigt att vara på sin vakt, att pejla av sin omgivning, att klara sig själv. Ingen hjälpte henne att bli vuxen och nu undrar hon hur gör man?

Idag har Molly ett på många sätt fungerande liv, med barn och jobb. Men det är mycket som hon känner att hon inte klarar av, saker som hon tycker ingår i vuxenlivet.  - Det fanns ingen som lärde mig om livet. Jag var det osynliga barnet som ingen såg. Alla oroade sig över min syster, som mådde väldigt dåligt. Det fanns ingen plats för mig, berättar Molly. Kan man lära sig bli vuxen, som vuxen?
2019-02-21
Länk till avsnitt

Tyngd av krav

Anna ställer omänskligt höga krav på sig själv. Och eftersom hon aldrig kan leva upp till kraven blir hela hennes liv en ständig jakt på bekräftelse.

Annas hösta önskan är att få arbeta med konst och att genom den bli i sedd av omvärlden. Samtidigt får detta henne att ständigt känna sig misslyckad eftersom hon aldrig lyckas nå upp till de höga krav hon ställer på sig själv. I vissa perioder har Anna inte orkat prestera. Då har hon istället lagt all sin kraft på att kontrollera sin kropp vilket lett till att hon blivit sjuk i anorexi.  - Anorexin blir som ett slags skydd, säger hon. När jag är sjuk behöver jag inte vara lika duktig. Men hur gör man sig fri från de inre kraven?
2019-02-14
Länk till avsnitt

Jag sover för att slippa känna

Det är som en ständig oro, berättar Emma, 21. Hon får hjärtklappning, kallsvettas och är fylld av katastroftankar. Det enda som funkar är att sova - och ändå är hon nästan alltid trött.

Emma lärde sig tidigt att stänga av sina känslor. Hemma hos henne fanns det i perioder ingen som lagade middag, som frågade hur skolan varit eller som sade godnatt på kvällen. Ofta var hon ensam flera dagar i sträck. - Jag berättade inte för någon hur jag hade det, säger Emma. Jag ville vara lojal mot mamma. Men det hade sitt pris. Idag övar sig Emma i det lilla. Genom att berätta för sin sambo att hon är ledsen, istället för att stänga in sig och sova. Men hur ska hon orka ta tag i de stora känslorna när redan de små stegen gör henne totalt utmattad?
2019-02-07
Länk till avsnitt

Hänga som en spratteldocka

För åtta år sen var Nina med om något som ställde livet på ända. Sen dess har hon kämpat för att få ordning på kaoset. Men hur länge kan man hålla tillbaka starka känslor?

- Jag har alltid varit en kämpe, berättar Nina, 49. Jag har kämpat för min bror, min mamma och min pappa. Men nästan aldrig för mig själv.  Nu har krafterna tagit slut. Nina säger att hon känner sig som en spratteldocka, där ingen håller i trådarna. - Egentligen är jag en människa med mycket känslor men jag har blivit mer och mer som ett rakt streck. Jag känner inget längre. Men när jag andas långsamt kommer känslorna tillbaka. Det är både härligt och skrämmande. Hör säsongens första Radiopsykologen, med nya radiopsykologen Lasse Övling!
2019-01-31
Länk till avsnitt

Om någon sett

Jag har aldrig haft någon jag kunnat lita på, säger Eva. Inte som barn, inte som vuxen. Eva bär på tunga minnen från barndomen. Går det att lära sig tillit som vuxen eller är hon ett hopplöst fall?

I Allan Linnérs sista program som radiopsykolog hör du Eva berätta om en uppväxt kantad av svek. Hon var barnet som ingen såg. Som gjorde allt för att vara alla till lags, men med skräcken vilande under ytan. Hennes mamma var psykiskt sjuk och styrde familjen med sitt humör. - Jag var väldigt rädd som barn men visade det inte för någon. Idag har jag svårt att bli arg och visa vad jag känner. Inga relationer blir djupa. Hur gör man för att bryta en livslång vana av att klara sig själv? Radiopsykologen gör nu ett uppehåll och återkommer med ny säsong den 31 januari, då med psykolog Lasse Övling vid mikrofonen.
2019-01-03
Länk till avsnitt

Någon vid min sida

Vem är jag och hur ska jag leva? Det är stora frågor som snurrar i 28-åriga Alexanders huvud. Ända sen han var barn har han känt sig konstig, som om någonting är fel. Men vad?

- Jag har gjort allt de säger att man ska göra, säger Alexander. Läst böcker, gått till psykologer, jobbat med affirmationer, dejtat, försökt skaffa nya vänner. Men ingenting har hjälpt. Det är som om jag är instängd i ett psykologiskt fängelse. Jag vet vad jag borde göra men jag kommer inte ut. När Alexander föddes hade han en tvillingbror, som dog. Ibland tänker han att hans starka känsla av att ensamhet kom redan då. - Att ha någon så nära som plötsligt bara försvinner, det är klart det sätter spår. Alexander längtar efter att börja leva. Men hur vågar man ta första steget efter så lång tid av instängdhet?
2018-12-27
Länk till avsnitt

När världen bryter fram

Agneta har byggt en rustning runt sig. Därifrån bevakar hon sig själv och omvärlden. Där inne är hon trygg. Men när Agnetas vuxna son för en tid sen plötsligt flyttade hem förändrades allt.

- När jag ser min son må dåligt, då blir jag den lilla flicka jag en gång var, berättar Agneta, 60 år. Den som var utsatt och ensam. Agneta växte upp utan fungerande skyddsnät. Hon fick aldrig en kram eller höra ett snällt ord från sina föräldrar. Hon lärde sig klara sig själv och så har livet fortsatt. Hon har hittat ett sätt att njuta av livet och har det, som vuxen, ganska bra. Men nu mår hennes son dåligt och behöver hennes hjälp. Agneta vill så klart hjälpa honom men är samtidigt rädd att hennes egen rustning ska brista. Hur långt ska en förälder gå för att hjälpa sitt vuxna barn?
2018-12-20
Länk till avsnitt

Om pappa kunde se mig nu

Gertrud har svårt att hitta ett lugn. Hon byter jobb och bostad ofta men känner sig ändå inte tillfreds. Är det saknaden efter en pappa, som gick bort alldeles för tidigt, som jagar henne?

- Jag kan alltid göra lite bättre, tjäna lite mer pengar, göra något som är lite häftigare, säger Gertrud. Jag njuter aldrig av det jag har. Känslan har blivit värre sedan hennes pappa dog i cancer för åtta år sedan. De hade en nära relation och sorgen är fortfarande stark. - Kanske är jag rädd att nöja mig, som pappa gjorde. Han levde inte sin dröm yrkesmässigt och jag vill inte göra samma misstag som han. Gertrud längtar efter att vara nära sin pappa igen och få visa honom allt hon gjort med sitt liv sedan han dog. - Jag känner mig halv utan pappa. Det känns svårt att han inte fick se mig blir vuxen på riktigt.
2018-12-13
Länk till avsnitt

Min oregerliga hjärna

Varje gång Ylva hör om en katastrof i världen knyter det sig i magen. Hon kan inte värja sig mot känslorna. Hjärnan spelar upp scener som är värre än verkligheten. Hur ska hon kunna pausa?

- Jag har en oregerlig hjärna, säger Ylva. Den går inte att styra. Som ung kunde hon inte låta bli att ingripa när någon for illa. Då fick hennes ilska och empati henne att agera. Men efter att hon gått i terapi för ett trauma hon utsattes för som barn har hon blivit mindre arg och mera sorgsen. All grymhet hon ser på teve lagras i huvudet och spelas upp på nätterna. - Jag vet att jag inte kan bära allas olycka men hur hittar jag stoppknappen?
2018-12-06
Länk till avsnitt

Jag är som en levande död

Margit, 92, vill inte leva längre. Hon har inga anhöriga eller vänner kvar. Hon sitter i sin lägenhet, sex trappor upp, och ser livet pågå där nere. Hon vill inte dit, hon vill bort. Men hon kan inte.

  - Jag älskar att resa, säger Margit. Förut reste jag runt i hela världen, pratade sex olika språk och njöt av varje stund. Men idag ser jag ingen mening alls med att leva. För fem år sen var Margit med om en bilolycka. Benet krossades och det gör att hon har svårt att gå. Men framförallt tog olyckan livsgnistan ifrån henne. Nu önskar hon sig inget hellre än att få somna in och lämna den här världen. Hon är van att kunna styra över sitt liv, men döden rår man inte över
2018-11-22
Länk till avsnitt

Tårar som vill ut

Irene vill kunna gråta igen. Sedan hennes man gick bort har hon känt sig som en halv människa. Hon vet att hon skulle må bättre om hon släppte fram känslorna och tårarna. Men det tar stopp.

Irene är 77 år och har mycket i ryggsäcken. Mycket som skulle behöva släppas ut.  Under många år var det arbetet som var glädjen i livet. Men nu när hon också mist sin make är vardagen tung. - Förr var jag en riktig lipsill, säger Irene, jag grät i både sorg och glädje. Men nu hon har svårt att närma sig det som gör ont. Hon längtar efter de förlösande tårarna hur gör man för att lära sig gråta, igen?
2018-11-15
Länk till avsnitt

Livet här och nu

Sandra är 27 år och tycker att hon är för gammal. Hon är livrädd för att göra fel val tänker varje dag på hur hon bäst ska utnyttja tiden. Men stressen inombords äter nästan upp henne.

- Jag skulle ju vilja kunna njuta av det liv jag lever, säger Sandra. Men istället tänker jag bara på alla val jag inte gjort. Det gör att jag aldrig slappnar av. Den där magkänslan, som många säger att man ska använda sig av i svåra valsituationer, den har Sandra aldrig känt. Hon tror själv att hennes största problem kanske är just det, att hon inte litar på vad hon själv känner. Hur gör man för att leva här och nu?
2018-11-08
Länk till avsnitt

Vardag utan glädje

Alice har svårt att känna glädje i vardagen. Den känns meningslös och tom. Hon både vaknar och somnar fylld av tankar på problem. Ofta känner hon sig ledsen. Varför känns vardagslycka så långt borta?

Alice har haft mycket roligt i livet. Fester, studier, resor, kompisar. Men nu är hon trettio och inget är lika spännande längre. Istället är det mest problem som ska lösas och hon känner sig aldrig riktigt glad och tillfreds. - Jag fastnar ofta i negativa tankar. Vilket stort bolån jag har, vad ska jag hitta på i livet, hur ska det gå för världen? säger Alice. Även som barn oroade sig Alice mycket för framtiden. Men samtidigt var livet roligt eftersom allt var nytt och outforskat.  - Jag har nog växt upp med för höga förväntningar på vad livet ska vara. Vardagslivet är så mycket tommare än jag föreställde mig när jag var yngre, säger Alice.
2018-11-01
Länk till avsnitt

Pappa och jag

När Marcus var nitton förlorade han sin pappa. Sorgen var inget man pratade om i familjen. Marcus bar allt inom sig men nu behöver han prata. Om kärleken, saknaden - och det dåliga samvetet.

Samma dag som Marcus tog studenten dog hans pappa i cancer. Strax innan hade han sagt till sin far i telefon att han inte hade tid att prata.    Vi får ta det i morgon, sa jag. Men då var det för sent, berättar Marcus. Ju äldre Marcus blir desto mer tänker han på sin pappa. På hur lika de var, på gott och ont.  Och på att han aldrig pratat med sin mamma och sina syskon om hur det var, när det hände. - Pappa finns liksom i min kropp, säger Marcus. Jag kommer inte vidare om jag inte får prata öppet om allt jag bär inom mig. Men hur ska han närma sig familjen? Går det att öppna de stängda dörrarna?
2018-10-25
Länk till avsnitt

Alltid så ensam

Stina förstår inte varför hon är så ensam. Hon har lätt för att prata med människor och följer gärna med sina kollegor när de hittar på något. Men sen blir det inget mer. Alla kontakter dör ut.

- De känns som om jag har misslyckats med att skaffa ett meningsfullt liv. Ett liv som ger ett djup, säger Stina. Hon har länge funderat på varför hon blivit så ensam men hittar inget riktigt svar. Och skammen över sin situation är stor. En skrämmande tanke som ofta återkommer hos Stina är hur det kommer att bli när hon blir pensionär. Hon ser sig själv sittandes framför teven med en läkare som enda kontakt. För att livet ska bli annorlunda måste hon göra något annorlunda, det förstår hon, men vad?
2018-10-18
Länk till avsnitt

Som om allt stod på spel

- Alla trodde att jag var så stark, att jag klarade allt, berättar Elsa. Men egentligen kände jag mig väldigt osäker. Fortfarande idag kämpar Elsa med att få ihop de två sidorna av sig själv.

Elsa lärde sig tidigt att vara andra tillags. När hon var snäll och glad kände hon sig omtyckt men var hon på dåligt humör var hon rädd att inte längre ha sina föräldrars kärlek. Det gjorde henne till ett barn som ständigt läste av sin omgivning, för att underlätta och skapa god stämning. - Det var som om allt stod på spel, säger Elsa. Fast det egentligen bara handlade om småsaker. Ett litet barn ska inte behöva ha det så. Hur ska Elsa göra för att som vuxen få tillgång till hela sig själv?
2018-10-11
Länk till avsnitt

Aldrig riktigt nära

Linda känner obehag när någon kommer för nära. Hon vet faktiskt inte om hon någonsin har haft en nära relation. Hur lär man sig att kliva fram istället för att backa undan?

- Det kommer inte naturligt för mig att vara nära någon och att visa djupa sidor av mig själv. Jag blir väldigt obekväm av det, säger Linda. Hon har en känsla av att hon inte är värd närhet eftersom hon tvivlar på att hon har tillräckligt att ge. En mening, som hon ofta fick höra som barn ekar i hennes huvud: du vill bara ha och ha men ger inget tillbaka. Som vuxen har Linda blivit bra på att ha distanserade relationer men känner en allt större sorg över att det aldrig blir mer. Så hur öppnar man sig för närhet?
2018-10-04
Länk till avsnitt

Ett sår som aldrig läker

När Isak var 9 månader gammal orkade hans mamma inte leva längre. Hon tog sitt liv. Ibland är sorgen extra stark och det känns som om hela livet rämnar. Men hur saknar man någon som man inte ens minns?

Det går perioder utan att han tänker på sin mamma. Men så händer något som gör att alla känslor kommer upp till ytan. T ex när en kärleksrelation tog slut. Det blir som en dubbel sorg.  -Jag har så lätt att känna mig bortvald, övergiven och ensam, säger Isak. Jag vet inte om det är min mamma jag i botten saknar eller om det mer handlar om idén om en mamma.  Men han vet att han ibland vill krypa ihop till en liten boll och bli tröstad och struken över håret. Hur ska Isak kunna läka sitt sår?
2018-09-27
Länk till avsnitt

Fler nyanser av mig

- Mina egna behov tar kål på relationen, säger Linnea, 34, som beskriver sig som en aktiv och driven singel. Nu vill hon lära sig att vara mer öppen och sårbar, men hur gör man det?

På pappret har hon allt - bra jobb, utbildning och sociala sammanhang. Ändå är Linnea inte nöjd med det hon åstadkommit i livet. Två långa förhållanden har tagit slut och hon funderar mycket över varför. - Jag försöker vara glad och positiv, säger Linnea. Jag låtsas som om jag är utan bagage. För det är väl det folk vill att en partner ska vara?
2018-09-20
Länk till avsnitt

Sorgen bär jag varje dag

- Jag känner en enorm tomhet, säger Åsa, 64, som längtat efter barn i hela sitt liv. Hon fick aldrig några och sorgen över det finns med henne varje dag.

När halva livet gått och Åsa inte längre kunde bli gravid tänkte hon att den skulle släppa taget om henne, sorgen. Men då dök barnbarnen upp hos väninnorna runtomkring, det som brukar kallas livets efterrätt. Och plötsligt började alla samtal handla om dem och om hur ljuvligt det var att se barnbarnen växa upp.  - Jag känner mig så exkluderad, säger Åsa. Vad har jag egentligen för värde, som inte får ta del av livets efterrätt?
2018-09-13
Länk till avsnitt

Med ilskan som skydd

Liv blir ofta arg. Efteråt känner hon både skuld och skam. Men var kommer ilskan från och hur ska hon våga visa det som egentligen finns där, bakom det arga?

När Liv var liten var hon ett lugnt och lätthanterligt barn. Men i tonåren vällde ilskan fram. - När jag började ha pojkvänner blev jag vansinnigt förbannad, berättar Liv. När jag inte får det jag behöver i en relation händer det något med mig, då tänder jag till. Idag oroar sig Liv för hur ilskan påverkar hennes nära relationer, framförallt till sin ettåriga dotter och till sin man. - Varför säger jag inte istället som det är? Att det gör ont i mig när jag blir kränkt och känner mig oviktig.
2018-09-06
Länk till avsnitt

Borde jag gjort mer?

- Jag misslyckades med det allra viktigaste, att hjälpa mitt barn att vilja leva, säger Ann-Sofi vars vuxne son tog sitt liv för fem år sen. Sen dess är varje dag präglad av plågsamma tankar.

Sonen var 42 år när han gick bort. Han hade haft det besvärligt under lång tid och Ann-Sofie försökte hjälpa honom på bästa sätt. Men hur mycket hon skulle gå lägga sig i och hur mycket hon skulle lämna honom i fred var ett ständigt dilemma. Och nu sitter Ann-Sofi fast i känslan att hon borde ha lyssnat mer på sin oro och gjort mera. Hur ska hon få frid?
2018-08-30
Länk till avsnitt

Ett kallt hjärta

Åsas barndom har varit ovanligt tuff. Båda föräldrarna var sjuka och Åsa tog hand om en hela familjen. Hennes egna behov fick alltid stå tillbaka och så har det fortsatt även i vuxen ålder.

I säsongens första Radiopsykologen möter Allan Linnér Åsa, som med sin tuffa uppväxt kommit till en plats i livet där hon vill kunna lägga den bakom sig. Men det är svårt. Hon är uppväxt i en familj där ingen förklarade för barnen vad som hände. Åsa förstod därför aldrig riktigt vad som pågick runt omkring henne, vilket satt djupa spår av både rädsla och övergivenhet. - Jag blev hård av alla känslor som jag var tvungen att hålla tillbaka. Mitt hjärta känns kallt, säger Åsa. Hur ska hon försonas med sin bakgrund och se på sig själv med lite snällare ögon?
2018-08-23
Länk till avsnitt

Vad hände sen?

Minns du Jean, som satt i bilen och lyssnade på Radiopsykologen medan han injicerade droger? Eller Åsa, som var så nervös vid anställningsintervjuer att hon trodde hon skulle dö?

Ibland kan ett enda samtal vara förlösande. Det som får dig att ta steget du trodde var omöjligt. Och ibland händer ingenting. I säsongens sista Radiopsykologen ringer vi tillbaka till två av de som medverkat under året. Jean, som just blivit pappa då vi pratade med honom senast och kämpade med tunga minnen från sin egen barndom. Har han lyckats sluta droga? Åsa kände det som om hon skulle falla i en isvak varje gång hon var på anställningsintervju har hon lyckats ta sig vidare i livet?
2018-06-21
Länk till avsnitt

Lita på livet

Nils har nyligen fått veta att hans sambo vill avsluta relationen. Sen dess har hans liv varit upp och ner. Nu vill han ha hjälp att stanna upp och försöka förändra sig.

Nils har ett högt tempo i livet, med mycket energi och många känslor som vill ut. Han vill hela tiden utvecklas och komma framåt på alla plan. Den här intensiteten har ställt till det i relationen. - Jag vill ständigt ha bekräftelse på att det är bra mellan oss. Jag blir orolig när min sambo är borta eller när hon vill vara ensam. Det är som ett slags beroende av henne. Nils förstår att både han själv och hans relationer skulle må bra av att han stannar upp och hittar en trygghet i sig själv, istället för i bekräftelse utifrån. - Jag vill hjälpa mig själv att lita på livet. Att våga tro att det blir bra, oavsett hur det går. Den grundtryggheten saknar jag idag, säger Nils.
2018-06-14
Länk till avsnitt

13 år och bortgift

När Miranda var 13 år blev hon bortgift. Som sjuttonåring blev hon mamma. Såren från det påtvingade äktenskapet är djupa och smärtsamma. Hur tar man tillbaka man en förlorad tonårstid?

- Jag var ett glatt barn som älskade att dansa, berättar Miranda. Den som ledde festerna, den som aldrig satt still. Men i den kultur jag växte upp var det farligt att vara en sån tjej, så familjen satte stopp för det. Miranda var förtvivlad och rädd och försökte protestera. Men hon hade ingen chans att slippa undan äktenskapet. Det tog henne 18 år att bygga upp så mycket kraft att hon kunde lämna sin man. Då hade hon två döttrar. - Jag såg att de for illa och det var det som tillslut fick mig att ta oss därifrån. Idag har Miranda ett bra och helt annorlunda liv. Och hon har börjat skriva om sitt gamla. Men hur blir man fri från minnena?
2018-06-07
Länk till avsnitt

När bekräftelsen ebbat ut

Det börjar alltid med ett gott självförtroende och känslan av att hon är fantastisk. Men efter ett tag i relationen kommer katastroftankar. Malin tror att partnern ska göra slut. Och gör slut själv.

  När Malin inte får lika mycket bekräftelse som i början av relationen får hon dålig självkänsla och börjar ifrågasätta sin partner. Hon blir anklagande och överdrivet misstänksam. - Jag kastar in handduken. Jag liksom gräver min egen grav, säger Malin. Hon önskar att hon istället vågade fråga sin partner vad han känner, men obehaget inför att visa sig behövande hindrar henne. Nu vill Malin hitta ett sätt att våga blotta sin rädsla för att bli övergiven utan att samtidigt känna sig svag.
2018-05-31
Länk till avsnitt

Svartsjuk i hela kroppen

- Det gör ont i hjärtat, jag blir skakig och mår illa. Så beskriver Lena svartsjukan. Kan man bli av med svartsjuka eller kommer den att förstöra relationen till mannen hon älskar?

Lena är 56 år och träffade sin nuvarande man för några år sen. Så fort hon ser något misstänkt eller känner av några spänningar går den igång, den hemska svartsjukan. Innerst inne litar hon på sin partner och oftast har de det bra tillsammans. Men hon har så lätt för att jämföra sig med andra kvinnor och känna sig underlägsen. - Jag tänker ibland att jag kanske inte klarar av att ha en relation, säger Lena. Ändå vill hon inte ge upp hoppet om att det går att träna bort sin svartsjuka. Men hur då?
2018-05-24
Länk till avsnitt

När färgerna bleknat

Gunnel är 80 år och har känt sig deprimerad hela livet. Hon har nära till skratt men det är som om ingen glädje fastnar. Finns det något sätt att behålla den lilla gnista som då och då tänds?

- Jag har alltid älskat fart, berättar Gunnel. Att känna hur det rör på sig. Jag har ägt båtar och motorcyklar men aldrig vågat använda dem. Istället har jag blivit sittande på bryggan med båten guppande framför fötterna.  Var allt det svarta och tunga kommer ifrån har hon svårt att förstå. Men att känslan funnits med ända sen hon var barn, det vet hon. Varje dag får Gunnel besök av hemtjänsten. De sitter och pratar eller tar en tur med permobilen. Det är den ljusaste stunden på dygnet, då någon är där och lyssnar. Men hur hon ska få känslan av liv att stanna kvar?
2018-05-17
Länk till avsnitt

Våga släppa in

Karl är 40 och har panik för att han inte lever som han tänkt sig. Han är singel och börjar känna sig gammal. Alla vänner har familj men inte han. Varför är det så?

För några år sen separerade Karl efter ett långt förhållande. Separationen var jobbig och hans tillvaro ställdes på ända. Sen dess har han flytt in i jobb, träning och aktiviteter. Han har träffat tjejer men det har aldrig känts riktigt rätt. Varje gång en relation tar slut känner han sig lättad. Och samtidigt rädd. - Ensamheten skrämmer mig, säger Karl. Tänk om jag blir den där ensamma personen som aldrig hittar fram till tvåsamheten. Karl vet att han behöver kärlek, trygghet och närhet.  Men hur gör man för att våga släppa in? Programmet sänds endast kl 20.03. Kl 11 sänds en gudstjänst eftersom det är Kristi Himmelsfärd dag.
2018-05-10
Länk till avsnitt

En spricka i tilliten

Helena litar inte på någon. Inte ens pojkvännen har hennes fulla tillit trots att det är den tryggaste relation hon någonsin haft.

En specifik händelse när Helena var liten har gjort att hon resten av livet känt att hon inte kunnat vara sig själv fullt ut. Och när hon inte kan vara sig själv, vem ska då kunna ta emot henne på riktigt? - Jag vill vara mig själv men jag vet inte hur, säger hon. Under uppväxten har Helena varit med om hur stabiliteten plötsligt kastas omkull och hon har lärt sig hur hon ska klara att leva i kaos. Nu har hon för första gången en partner som ger henne trygghet och låter henne vara sig själv. Men hon har svårt att vila i den där tryggheten. - Jag vill bara vara en vanlig person som kan ge och ta emot kärlek men jag har så mycket spärrar, säger Helena.
2018-05-03
Länk till avsnitt

Pappa med känslor

Jocke är van vid starka känslor. Att vara glad, ledsen, arg det mesta kan han hantera. Men i relation till barnen kan det ibland bli svårt. Hur lär man sig kontrollera sitt känsloliv?

- Det känns som om jag är mer en känslovarelse än en fysisk köttvarelse, säger Jocke.   Jocke jobbar som snickare och runt omkring honom är de flesta ganska kontrollerade och visar inte vad de känner. Så vill han inte alls ha det, han gillar sitt starka känsloliv. Men på senaste tiden har det också ställt till en del problem. - Jag bytte jobb för ett tag sen och drabbades av en plötslig svacka. Jag blev väldigt rädd och hade svårt att hitta tillbaka till stabiliteten. Krisen gjorde att han också hade svårare att hantera sin irritation och frustration gentemot sina barn.  Nu vill Jocke ha hjälp att lära sig hantera de snabba svängningarna i humöret. Men hur?
2018-04-26
Länk till avsnitt

Med masken på

Adam spelar alltid en roll. En roll som inte är han själv. Han hade en tung uppväxt i sitt hemland, med mycket hat och våld. Nu är han 26 år och vill kunna börja ta sig själv och sitt liv på allvar.

Adam kom till Sverige som tonåring. Hans mamma hade lämnat hemlandet långt tidigare och hans pappa stack från familjen när Adam bara var ett par veckor gammal. Adam och hans syskon växte upp hos släktingar, men de kände sig aldrig välkomna utan fick skulden för allt som hänt familjen och släkten. - Det kändes som om de hatade mig, trots att jag bara var ett oskyldigt barn, berättar Adam. Det var ju mamma och pappa som gjorde valen som gjorde att familjen gick sönder. Inte jag. Han mötte hat och kritik och kände aldrig att han var tillräckligt smart eller stark. Känslan av att inte räcka till fortsatte också när han kom till Sverige. Adams strategi blev att aldrig släppa in en annan människa i sitt innersta. Att behålla masken på. Men nu vill han för första gången berätta vad han bär på.
2018-04-19
Länk till avsnitt

Hålla minnet vid liv

Samma dag som Therese fick veta att hon var gravid fick hon veta att hennes mamma bara hade en kort tid kvar att leva. Nu undrar Therese hur hon ska hjälpa barnen att hålla minnet av mormor levande?

-Jag vill att de ska fortsätta känna att deras mormor älskar dem, även det barn som aldrig har träffat henne, säger Therese. Samtidigt bär hon på dåligt samvete för att hon själv inte kunnat vara mer i sina känslor av sorg och saknad. En vardag med graviditet och småbarn har gjort att hon inte haft ro att känna efter hur det verkligen känns att hennes så  älskade mamma inte längre finns. Kan man skjuta upp sorg och ta den längre fram, eller kan det vara försent då?
2018-04-12
Länk till avsnitt

Duga som jag är

Pia vill få tillbaka tron på sig själv, på att hon duger som hon är. Hon känner sig ratad efter en jobbig skilsmässa och har blivit osäker i relationer. Nu vill hon ta kommandot över sitt eget liv.

Skilsmässan för några år sen var utdragen och uppslitande. Pia tappade fotfästet. -Jag kände mig hemlös, berättar Pia. Jag ville inte vara kvar i min egen kropp. Det var så hopplöst att vara jag. Trots att Pia har både vänner och vuxna barn har hon svårt att tro på att andra tycker om henne. Och hon undrar hur hon ska våga träffa en ny partner. -Förut var min identitet så självklar, jag var fru och mamma. Men nu vet jag inte vem jag är längre.
2018-04-05
Länk till avsnitt

Stå på tå

Sorg, ensamhet och skam. Det är de tre känslor som Oscar, 22, är väldigt bekant med. Han säger att han aldrig känt att någon verkligen tyckt om honom. Men hur vet man egentligen om känslan är sann?

- Ensamheten är nog det värsta, säger Oscar. Och alla skamkänslor jag har över att inte vara attraktiv nog. Ibland går det så långt att Oscar undrar över vad det är för poäng med att kämpa vidare, om det aldrig blir bättre. Andra dagar är livet helt okej, han träffar bekanta och håller ensamhetskänslan på avstånd. Men i bakhuvudet finns hela tiden tanken: duger jag? Hur kan jag bli bättre? Som om han hela tiden står på tå.
2018-03-29
Länk till avsnitt
En liten tjänst av I'm With Friends. Finns även på engelska.
Uppdateras med hjälp från iTunes.