Bra podcast

Sveriges 100 mest populära podcasts

Radiopsykologen

Radiopsykologen

Psykologen Lasse Övling möter lyssnare i ett terapeutiskt samtal. Ansvarig utgivare: Louise Welander

Prenumerera

iTunes / Overcast / RSS

Webbplats

sverigesradio.se/radiopsykologen

Avsnitt

Längtar efter en lugn kärleksrelation

Annie, 38, blir lätt osäker i relationer. Hon har svårt att lita på sin partner och är alltid rädd för att bli lämnad. Därför blir relationerna kaotiska och otrygga.

Annie växte upp med en annan pappa än sin biologiska och kände sig alltid annorlunda i familjen. Känslan av utanförskap har gjort att hon behöver mycket bekräftelse. Mer än hon fått.  - Jag vet att jag varit älskad men jag hade nog behövt höra det också, säger Annie. Nu söker hon verktyg för att bryta mönstret att inte våga fördjupa relationer. - Jag försöker ofta dra mig ur, för att testa om personen vill ha mig tillräckligt mycket. Om de kämpar eller ger upp, säger Annie.
2020-04-02
Länk till avsnitt

Oron släpper inte greppet om mig

När Linas son var två år fick han leukemi. Chocken var brutal men prognosen god. Idag är det oron som är det största problemet för Lina. Så fort sonen hostar är det som om allt rasas samman, igen.

Om ett halvår är sonens behandling klar och allt tyder på att den gått bra. Ändå upplever Lina att hennes oro bara växer. Hon har ett konstant stresspåslag och är rädd att inte kroppen ska orka. - Oron sätter sig i kroppen. Jag får svårt att andas och pulsen slår i 110, berättar Lina. Hur lär man sig hantera sin oro?
2020-03-26
Länk till avsnitt

Jag skäms över att livet stannat upp

För fyra år sen tog Sofias liv en drastisk vändning. Hon separerade, blev arbetslös och fick skulder som hon inte kunde betala. Livet stannade upp.

- Allting rämnade när det hände. Jag gick in i ett mörker, berättar Sofia. Sen dess har hon kämpat på i det tysta, för att få vardagen med barn och jobb att fungera. Hon klarar av att hantera barnen, men inuti henne är det kaotiskt och tungt. Utan pengar är det svårt att ta sig för nya saker och hon jämför sig ständigt med andra runtomkring. - Min skam och ångest har nästan tagit över livet helt och hållet, säger Sofia.
2020-03-19
Länk till avsnitt

Hur behåller man en vän?

Amanda, 30, tycker att det här med vänskap är svårt. Hon har själv lätt för att prata och ta plats men blir osäker när hon inte får bekräftelse av den andre. Och några nära vänner har hon inte.

- Jag har ofta fått höra att jag pratar för mycket och borde hålla mig tillbaka, säger Amanda. Det har gjort att jag dragit mig undan i vänskapsrelationer. Förutom sin pojkvän har Amanda idag nästan inga nära relationer. Hon saknar det, att bara kunna ringa en kompis och fråga om de ska gå ut och äta en kväll. Men hon tycker det är svårt att hitta balansen mellan att själv ta plats och att släppa in andra. Och att visa sina ledsna känslor och inte bara ilskan.
2020-03-12
Länk till avsnitt

Jag har gett upp hoppet om familj och barn

Sofie är 43 år och börjar inse att hon förmodligen inte kommer få en familj med egna barn. Nu är hon rädd att behöva leva livet ensam.

Sofie har nyligen separerat från en relation där de försökte få barn utan att lyckas. Hon önskar så att hon ska få ett bra liv även utan barn men har svårt att övertyga sig själv om det. - Det känns väldigt tomt, säger Sofie. Att inte få älska någon villkorslöst och få känna ett band till någon. Nu vill Sofie hitta ett sätt att kunna sörja det som inte blev utan att för den skull tappa hoppet om framtiden.
2020-03-05
Länk till avsnitt

Jag ogillar den jag var som barn

När Olivia tänker på sig själv som barn så känner hon förakt. Hon var egoistisk och elak, det är i alla fall så hon minns det idag. Men stämmer det verkligen?

När Olivia var liten var hon den som alltid ville stå i centrum och ha bekräftelse. I de vilda bråken med storebrorsan fick han ofta skulden, trots att de egentligen var lika delaktiga. Det dåliga samvetet följer Olivia som vuxen, speciellt i konflikter. - När jag tänker på hur andra kan uppfatta mig får jag en impuls att ringa och be om ursäkt till alla jag pratat med, säger Olivia. I samtalet med Lasse Övling får hon hjälp att undersöka om det också kan finnas andra känslor där, bortom skulden.
2020-02-27
Länk till avsnitt

Jag har aldrig haft en tjej

Henrik är snart 30 år och har aldrig haft en intim relation. Men längtan efter någon att dela livet med är stor. Nu börjar han ge upp. Kommer han någonsin kunna hitta kärleken?

- Jag har ingen energi och livsglädje, säger Henrik. Kanske är det därför jag har svårt att hitta någon som vill vara med mig. Henriks gymnasietid var de värsta åren i hans liv. Han gick på internatskola och efter tre år av mobbing och kamratuppfostran var det inte mycket kvar av honom.  - För att ha varit en hyfsat normal person innan jag började så gick jag ut och kände mig helt förstörd, berättar han. Hur länge ska de tuffa minnena styra Henriks liv? Och hur ska han börja våga lita på att någon vill ha honom? Samtalet med Henrik har tidigare sänts i P3 Psykologen.
2020-02-20
Länk till avsnitt

Tänk om han lämnar mig

Så länge som Vera kan minnas har hon varit rädd att bli lämnad. Oron hanterar hon genom att vara så perfekt som möjligt. Men hon vill hellre vara sig själv.

Vera försöker vara en perfekt flickvän, perfekt kompis och perfekt på jobbet. Annars kommer ångesten. I nära relationer blir det extra svårt. - När jag inte får bekräftelse sätter känslorna igång. De som säger "han älskar inte mig, han kommer lämna mig", berättar Vera. Men en uppväxt där viktiga personer lämnat henne kan hon förstå sitt mönster, men hur ska hon bryta det som vuxen?
2020-02-13
Länk till avsnitt

Jag vill leva livet full ut

Eva har en livshistoria som tynger henne. Som äldre kvinna vill hon leva med lättare sinne. Men hur blir man fri från sina minnen?

Med en psykiskt instabil mamma fick Eva tidigt ta ett stort ansvar hemma. Hon tog hand om sin bror och klarade det väl, men levde utan den trygghet som ett barn ska ha. - Det gungar i kroppen när jag tänker på min barndom, berättar Eva. Jag har blivit nedvärderad i hela mitt liv och jag får inte bort den känslan. Hur ska hon bli fri från det som tynger henne så att hon kan leva livet fullt ut, undrar Eva. Nu är radiopsykologen Lasse Övling tillbaka i etern, med nya samtal om livet när det skaver.
2020-02-06
Länk till avsnitt

Så fort jag blir ensam mår jag dåligt

Therese, 41, växte upp i en familj utan ord. Stumheten har präglat henne hela livet och idag har hon svårt att skapa nära, fungerande relationer som ger kraft.

- Utifrån ser allt normalt ut, berättar Therese. Jag är framåt, glad, jobbar heltid och är aldrig sjukskriven. Men så fort jag kommer hem mår jag jättedåligt. Therese har känt av sin ångest ända sen hon var liten och försökt hitta vägar att hålla den borta. Först var det genom mat och hetsätning, men som vuxen har alkohol blivit hennes sätt att dämpa känslorna på. Det är inte hållbart i längden, det vet hon. Men vad ska hon göra istället? Detta är säsongens sista program. Vi tar jullov och återkommer i slutet av januari. Men fram tills dess - lyssna på alla tidigare avsnitt i Sveriges Radio Play.
2019-12-19
Länk till avsnitt

Ensamheten har följt mig hela livet

Vendela har alltid känt sig ensam. Hon har aldrig upplevt en fördjupad relation med en annan vuxen. Vad beror det på?

Hon har en dotter, ett roligt yrkesliv och lätt för att prata med människor. Ändå finns alltid ensamheten med. - I sociala sammanhang är jag ofta i mittpunkten, berättar Vendela. Men när dagen är slut är jag ensam i alla fall. Vendela funderar ofta över vilken betydelse det har att hon blev adopterad vid ett års ålder. Hon fick en väldigt bra uppväxt men redan då kände hon sig ensam. - Vissa dagar kan jag knappt andas, ensamheten känns så starkt i magen, säger hon.
2019-12-12
Länk till avsnitt

Att stå bredvid någon som mår dåligt

Mickes älskar sin fru men relationen är tuff. Hon har mycket ångest och behöver stöd. Micke stöttar men var finns platsen för hans egna känslor?

Micke och hans fru har flera gånger sökt hjälp av vården. Men under alla år har ingen frågat Micke vad han behöver. - Det finns mycket skam i det här. Över att min fru mår dåligt och jag söker hjälp för det. Att jag inte klarar det på egen hand, säger han. Micke beskriver sig som en borg. Något stabilt som andra människor kan söka skydd i men som aldrig rasar själv. - Jag måste städa ur den där borgen och ge mig själv mer plats, säger Micke.
2019-12-05
Länk till avsnitt

Det enda viktiga är att prestera

När prestationsångesten slår till blir Matilda, 28, helt paralyserad. Pulsen stiger, hon får svårt att andas. Det enda hon tänker på är att göra bra ifrån sig men istället blir det ofta tvärtom.

- Jag vill så gärna bli omtyckt, berättar Matilda. Det gör att jag alltid måste prestera på topp. Särskilt när någon förväntar sig något av mig, då vill jag inte göra den människan besviken. I familjen fick Matilda alltid höra att hon var för känslig. Hon fick mycket kärlek men var samtidigt osäker på hur mycket hon kunde visa av sig själv innan de andra tröttnade Nu vill hon bli av med spåren detta satt hos henne. Men hur?
2019-11-28
Länk till avsnitt

24 år och stroke

Beatrice var bara 24 år när hon drabbades av en stroke. På bara några timmar ställdes hela tillvaron på ända. Idag försöker hon förstå hur blir livet nu?

Att drabbas av stroke när man är så ung som Beatrice är ovanligt. Hon hade aldrig kunna föreställa sig att det skulle kunna hända henne, som ju just var på väg att ta sig ut i livet. - När jag fattade vad som hänt så blev jag först helt kall. Jag stängde av alla känslor och höll allt inom mig, berättar Beatrice. Men sen insåg jag att jag måste börja våga känna och då blev det lite för mycket som ville ut. Nu är hon mitt i sin rehabilitering men det är fortfarande mycket som hon inte klarar av. Hjärnan orkar bara en bråkdel av vad den tidigare orkade. Så hur gör man då, för att hänga med i livet?
2019-11-21
Länk till avsnitt

Varför var det ingen som trodde mig?

Anna blev som barn utsatt för övergrepp av en nära anhörig. När hon berättade blev hon inte trodd. Idag känns vardagen tung och ensam.

- Mamma sade att jag ljög och att såna som jag alltid kommer vara ensamma. De orden har verkligen fastnat i mig, berättar Anna. Idag lever hon med sina två tonårsbarn. Hon lägger all energi på dem och har inte hunnit med att bearbeta sitt eget trauma. Men att hålla tillbaka så många tunga känslor tar på krafterna. Hur länge ska hon orka?
2019-11-14
Länk till avsnitt

Kan jag förlåta mina föräldrar för att de slog mig?

Hasse, 59, har kämpat med återkommande depressioner genom livet. Som barn blev han utsatt för våld från båda sina föräldrar och känslan av otrygghet och rädsla har satt sina spår.

- Jag bär på så mycket ilska, säger Hasse. Men när jag var liten fick jag lära mig att man ska hålla känslorna inom sig. Att bli slagen gjorde så klart ont, rent fysiskt. Men det som varit svårast att bli av med är skammen, berättar Hasse. Nu har Hasse börjat gå i terapi långsamt lägger han ett pussel från sin barndom. Men att förlåta sina föräldrar, är han beredd till det?
2019-11-07
Länk till avsnitt

Försoning vid livets slut

Birgitta är 79 år och inte säker på att hon vill vara med till åttioårsdagen. Hon lever ett gott liv idag men bär på en sorg som hon skulle vilja komma tillrätta med innan hon dör.

Birgitta har levt ett händelserikt liv. Men åren då de tre barnen var små och hon var ensamstående var tuffa och hon har idag ingen fungerande relation med någon av dem. - Jag skulle gärna säga förlåt till mina barn men de svarar inte när jag kontaktar dem, säger Birgitta. Kan det räcka med att Birgitta förlåter sig själv för att hon ska få ro?
2019-10-31
Länk till avsnitt

Känna lite extra

Louise, 31, är bra på att hålla folk på gott humör. Hon löser andras problem och skapar rolig stämning. Men var tar hon själv vägen?

Louise är en känslig person som snabbt känner av stämningar och energier. Samtidigt som hon behöver sortera alla intryck fixar hon ständigt för att alla runtomkring ska må bra. Men det kostar på att vara den där sköna och härliga tjejen. Dels blir hon trött, dels tappar hon bort vem hon själv är bakom den glada ytan. - Som en gråsvart ånga. Så känns det i bröstet när det blir för mycket, säger Louise.
2019-10-24
Länk till avsnitt

Pappa, kom tillbaka!

Alex har ingen kontakt med sin pappa. Hon intalar sig att hon har accepterat det. Men är det verkligen så enkelt?

Alex levde med sin pappa till hon var elva år. Då flyttade hon utomlands med mamma och syskon. Pappan fanns med ett tag till men tillslut förlorade de kontakten. Alex tycker att hon idag lever ett bra liv utan sin pappa och har länge tänkt att det är så det ska förbli. Men samtidigt tänker hon ofta på honom och känner sig arg. - Jag tror att hans frånvaro i mitt liv påverkar mig mer än jag vill erkänna, säger Alex. Är det dags för Alex att ta kontakt?
2019-10-17
Länk till avsnitt

Jag vill visa vem jag är

Louise är kompisen som alltid lyssnar istället för att själv ta plats. Hon har svårt att tro att någon bryr sig om henne, på riktigt. Därför fördjupas inte hennes relationer.

- När jag växte upp var frågan hemma vad har du tränat idag?, medan jag hellre velat att de undrat hur jag mådde, säger hon. Louise kämpade hela sin uppväxt med att försöka få sin pappa att tycka om henne. Hon försökte vara som han ville istället för att vara sig själv. Nu undrar Louise om det kan vara därför hon har så svårt att öppna sig i relationer. - Jag är expert på att lyssna och är en väldigt anpassningsbar person. Jag borde verkligen våga visa vem jag är och säga min åsikt istället, säger Louise.
2019-10-10
Länk till avsnitt

Rädd att känna

Charlotta, 29, har svårt att släppa kontrollen. Ända sen hon var liten har hon dämpat känslor med mat och annat. Nu vill hon ha hjälp att kunna stanna i sina känslor - både de bra och de dåliga.

- Jag har ett extremt kontrollbehov och tycker inte om okända saker, säger Charlotta. Då känner jag att jag måste dämpa det för att hålla känslorna under kontrollerade former. Nu börjar Charlotta inse att hon måste släppa på kontrollen och våga känna efter. För vad har hon egentligen att vara rädd för?
2019-10-03
Länk till avsnitt

Vill jag ha barn?

Johanna är 35 år och känner sig stressad. Vill hon ha barn eller inte? Hon skäms över sin osäkerhet och att hon inte har ett svar.

Johanna lever i en stabil relation och att få barn vore det naturliga steget, tycker många. Runt omkring henne har vännerna barn och undrar när det ska bli hennes tur. Men Johanna är noga med att det ska kännas rätt. - Jag vill inte ha några påtryckningar från andra, jag behöver få känna efter själv, säger Johanna. Johanna växte upp med skilda föräldrar och under en period som barn kände sig väldigt övergiven av dem. - Ibland tänker jag att det inte är en egen familj jag längtar efter, utan ett par föräldrar, säger hon.
2019-09-26
Länk till avsnitt

Jag skäms för mina bröst

När Ursula var ung opererade hon sina bröst. Men den förhöjda självkänslan hon hoppades på infann sig aldrig, bara skam. Idag är hon 60 och har fortfarande inte slutat skämmas för vad hon har gjort.

Ursula har ett bra liv och är lyckligt gift. Hon vet att brösten bara är yta och att hon borde sluta bry sig om dem. Ändå kan hon inte bli kvitt känslan av skam och gömmer sig i stora kläder för att dölja brösten. - Det känns som att andra dömer mig för att jag har gjort det här, säger Ursula. I samtalet med Radiopsykologen får Ursula chans att fundera över var skammen egentligen har sina rötter. Och hon hamnar någon helt annanstans än hon först trodde
2019-09-19
Länk till avsnitt

Arg på livet

Cecilia har en svår form av PMS som ger henne stark ångest upp till två veckor varje månad. Det är nästan halva livet. Hur ska hon orka ha det så här?

Cecilia känner sig uppgiven. Trots att hon har ett roligt jobb, en fin man och förmågan att vara kreativ så är perioderna med ångest det som överskuggar allt. - Jag tackar nej till bröllop, resor och middagar, säger Cecilia. Jag kan helt enkelt inte vara den person jag vill vara. Jag är arg på livet och ibland undrar jag hur jag ska stå ut. Men vilka av känslorna är egentligen kopplade till PMS och vilka har med uppväxten och livet att göra? Cecilia ringer till Radiopsykologen för att få hjälp att reda ut vad som är vad.
2019-09-12
Länk till avsnitt

Som en klippdocka

Åsa har alltid burit på en känsla av att vara dålig. Ofta låter hon andra trampa på henne istället för att säga ifrån. Som liten kände hon sig som en klippdocka som inte fick vara levande.

När Åsa växte upp var hon ständigt rädd för pappans oförutsägbara ilska. Hon drog sig undan på sitt rum och skämdes över att hon gjorde honom arg. - Det var som att mitt liv inte var ett riktigt liv, som att jag var en klippdocka. Jag levde förstelnat eftersom det var så viktigt att inte ställa till det och göra pappa arg, berättar Åsa. I vuxen ålder känner Åsa fortfarande mycket skam när hon får kritik. Istället för att stå upp för sig själv viker hon sig och drar sig undan. Hur ska hon klara att ta den plats hon är värd?
2019-09-05
Länk till avsnitt

Rakt in i hjärtat

Ninas liv består av starka känslor. Hon beskriver det som en ständig berg-och dalbana där allt som sker går rakt in i hjärtat. Men som ensamstående med två barn skulle hon behöva lite mer balans.

I säsongens sista Radiopsykologen hör du Nina, 35, som ända sen hon var barn fått återkommande depressioner. För ett par år sen fick hon diagnosen ADHD. Idag ganska medveten om sina egna behov men som förälder till två barn som också har ADHD blir vardagen lite för pressad för att också hinna ta hand om sig själv. - Jag skulle vilja lära mig att inte bli jättearg, jätteledsen eller jätteförhoppningsfull och sen besviken, säger Nina. Nina vet att om hon lyckas balansera sitt eget humör så klarar hon också bättre av utmaningen att hantera barnens. Men hur ska hon få tid till det?
2019-06-06
Länk till avsnitt

Aldrig stanna upp

Elin, 35, har allt men blir ändå aldrig nöjd. Så fort hon klarat av en sak, så kommer nästa utmaning som hon kastar sig över. Men att stanna upp och uppskatta det hon redan har, det gör hon aldrig.

- Jag har alltid känt det som att jag ligger ett steg efter, berättar Elin. Som om jag alltid kommer på andra plats. Elin växte upp med en tvillingsyster, som var en trygghet men också en ständig konkurrent. De hade en mamma som drack och en pappa som var kärleksfull och rättvis, men som dog för ett par år sen. Nu gnager frågan i Elin hur länge ska hon orka rusa?
2019-05-23
Länk till avsnitt

Under glaskupan

Amanda, 25, känner att hon inte riktigt hör hemma någonstans. Hon lever mer i sin inre värld än i verkligheten. Men nu vill hon ut ur glaskupan.

Redan som liten var Amanda ett högkänsligt barn. Hon grät ofta av trötthet hela vägen hem från förskolan. Hennes mamma hade svårt att hantera det och Amanda har ofta känt sig som en börda för sin omgivning. Amanda känner sig fortfarande oförmögen att tycka om sig själv. Hon har svårt att gå ut och möta människor eftersom hon tror att de ser på henne med kritisk blick. Därför blir hon kvar i sin glaskupa. - Det finns en barriär mellan mig och verkligheten. Jag skjuter ifrån mig den del av världen jag inte tycker om, berättar Amanda.
2019-05-16
Länk till avsnitt

Sviken av män

Under tre år befann sig Lisa i en relation där hon aldrig blev presenterad för sin pojkväns familj. Hon avslutade relationen men söker fortfarande efter svar.

Lisa hade både man och barn när den stora förälskelsen drabbade henne. Hon skilde sig och satsade allt på den nya kärleken. Men han släppte aldrig in henne på riktigt i sitt liv, varken med familj eller vänner. Lisa tänker fortfarande mycket på relationen och varför det blev som det blev. - Jag har nog ofta känt mig sviken av män som jag haft relationer med. Jag har haft förväntningar som aldrig har infriats, berättar hon. Vad är det som gör att hon har så svårt att stå upp för sig själv i kärleksrelationer?
2019-05-09
Länk till avsnitt

Jag saknar min mamma 

När Annika var 15 år hittade hon sin mamma död, i sängen. Då förändrades hennes liv. Från att ha varit en utagerande tonåring blev hon en som höll det mesta inom sig.

Idag kämpar Annika, 28, med sitt självförtroende. Med att få dagen att gå och vardagen att kännas meningsfull. Hon beskriver sig själv som en blyg person som behöver mycket stöd i livet. - Jag kan inte förstå att jag varit en tonåring som gapade och skrek, snodde cigaretter och pengar, säger hon.   När Annikas mamma dog förlorade hon den person som stod henne närmast. Nu har hon sin syster, som hon delar mycket med. Men sorgen finns där inuti henne, väl gömd. Hur ska hon våga släppa fram den och med vem?
2019-05-02
Länk till avsnitt

Sorgen efter övergreppen

Sylvia utsattes för övergrepp från båda sina föräldrar sen hon bara var två år gammal. Att hantera sorgen över en förlorad barndom har blivit ett livslångt arbete för henne.

- Vissa dagar går jättebra, andra dagar gråter jag bara, säger Sylvia. Under uppväxten hade hon ingen att prata med om det hon var med om och det dröjde till hon var femtio år innan hon berättade. I terapi har hon arbetat med att acceptera vad som hänt och att inte skuldbelägga sig själv. Ändå kan sorgen och ilskan fortfarande bli överväldigande.  Hur lever man vidare med ett så tungt bagage?
2019-04-25
Länk till avsnitt

Vill kunna älska mig själv

Marcus känner sig ofta oviktig och oälskad. Trots att han vet att han är en älskad son, pappa och partner finns ett hål i honom. Han blir aldrig riktigt övertygad om att han är bra nog.

Marcus har haft en bra uppväxt med föräldrar som älskat honom. Det är svårt att klandra någon i familjen för att ha försummat honom, tycker han. Samtidigt finns tydliga minnen av att sakna sin pappa. - Jag minns en gång när jag sprang ut på gården och grät för att pappa skulle åka till jobbet. Jag kände mig förtvivlad.  Han förstår att han måste ge sig själv den kärlek han söker hos andra. Men hur lär man sig älska sig själv?
2019-04-18
Länk till avsnitt

Måla den jag är

Tove är konstnär men känner sig hämmad när hon målar. Hon tror att en händelse i barndomen hindrar henne från att pensla ut den hon är inombords.

När Tove var nio blev hon inlagd på en barnpsykiatrisk avdelning i ett par månader. Hon förstod aldrig varför och ända sen dess har Tove följts av en känsla av att vara konstig. - Jag hade en massa saker inom mig som mamma inte ville veta av, säger Tove. Starka känslor, färger, kreativitet. Jag blev berövad min plats i världen. Fortfarande idag har Tove svårt att släppa fram sin spontanitet. Hon känner sig som en vinbergsnäcka. Hon sticker ut sina tentakler men så fort någon petar på dem drar hon sig tillbaka in i sitt skal.
2019-04-11
Länk till avsnitt

Det sitter i huvudet

Marie har haft anorexia sen hon var 13 år. Det är nästan halva hennes liv. Hon har försökt bli frisk, om och om igen, men aldrig fått hjälp med de känslor som finns djupast i henne.

- Jag vill kunna äta och känna att det faktiskt smakar gott, säger Marie, 30 år. Slippa alla ångesttankar som kommer så fort jag äter. Hon har flera gånger fått hjälp på ätstörningskliniker. Men så fort hon lyckas gå upp i vikt så ökar ångesten. Och när hon kommer hem igen fastnar hon återigen i samma beteende. - Det sitter ju i huvudet, säger Marie. Jag vet hur man gör för att gå upp i vikt, men inte hur jag ska bli av med tankarna och känslorna som finns under allting.
2019-04-04
Länk till avsnitt

Skydda sig själv

Rasmus lever ett tufft liv. Han har en sjukdom som kräver många svåra operationer varje år. Han skulle behöva allt stöd i världen men istället har han isolerat sig. För att slippa bli sviken, igen.

Rasmus har gjort sig av med sin bostad och har nästan inga nära vänner kvar. Kontakten med familjen är liten. Han tycker om att vara ute i naturen, fotografera - och skriva. Skrivandet har blivit hans sätt att bearbeta svåra känslor och tankar. - Det blir många tårar och många blöta papper, säger Rasmus. Men det funkar. Målet är att i framtiden kunna skapa nära relationer, som håller. Och att på vägen dit kunna leva ett så bra och rikt liv som möjligt.
2019-03-28
Länk till avsnitt

Jag bär mitt förflutna ensam

Inez barndom var fylld av våld och utsatthet. Sorgen över den har hon burit på ensam genom livet. Men nu berättar hon för första gången hur det var.

När Inez kommer hem från jobbet är det tomt. Hon har varken vänner eller partner. Men hon vill vara stark. Därför tar hon sig ut och tränar, går på bio och dansar då och då. Ibland kommer minnen från uppväxten ikapp henne. De hon aldrig berättat för någon. - Jag vill inte belasta andra med det här. Jag vill ju vara stark, säger Inez. När hon någon gång ändå berättat lite om sig själv har sorgen bara blivit ännu starkare. Kanske är det detta som gör henne ensam. Hur ska hon kunna öppna sig och känna tillit, när ingen nånsin varit att lita på?
2019-03-21
Länk till avsnitt

Som ett långsamt dragspel

Med två diagnoser är Tommys liv inte helt lätt. Han behöver mycket tid för att känna, lyssna in och ta det lugnt tid som inte alltid finns i vardagen.

Tommy har alltid varit impulsiv. När han var yngre var han ständigt på språng, sade ofta dumma saker och kunde aldrig slutföra något. Efter att han som trettioåring fick diagnoserna ADHD och Asperger började ett hårt arbete som gett Tommy ett bra liv med jobb och familj.  Men med två barn som också har diagnoser ställs en hel del krav på vardagen och Tommy har svårt att acceptera att han inte alltid får det lugn han behöver. Han jämför med ett långsamt dragspel. - Ett dragspel låter vacker och harmoniskt. Det påminner mig om att livet kan vara långsamt men bra, säger Tommy. Men hur ska han nå dit?
2019-03-14
Länk till avsnitt

Jag saknar min syster

Hade jag inte mina barn hade jag känt mig ensammast i hela världen, säger Valborg. För 30 år sen förlorade hon sin älskade tvillingsyster och det går inte en dag utan att Valborg tänker på henne.

Valborg växte upp i en familj med många syskon och föräldrarna  hade inte tid för dem alla. Men hon hade sin tvillingsyster, som hon delade allt med.  - Mitt liv tog slut när hon dog, säger Valborg. Systern lämnade en dotter efter sig som Valborg tog hand om. Och så hade hon ju egna barn. I hela sitt liv har Valborg satt andra människor i första rummet och nu undrar hon var tog jag själv vägen?
2019-03-07
Länk till avsnitt

Ensamt efter pensionen

Hasse har gått i pension och flyttat ut i en husvagn. Han känner sig trygg med det kravlösa livet. Men samtidigt är han ensam. Hur skapar man relationer när man har så svårt för krav?

Hasse blev misshandlad under uppväxten och har hela livet gått med känslan av att vara jagad. I yrkeslivet fick han mycket bekräftelse men privat har han aldrig lyckas bygga upp några nära relationer som varat länge. - Har man känt sig jagad som barn och haft mardrömmar om det så går det som en tråd genom hela livet, säger Hasse. Man har svårt att stanna upp. Hasse vänder sig till Radiopsykologen för att få hjälp att bryta den ensamhet som han levt i sen han blev pensionär.
2019-02-28
Länk till avsnitt

Jag var det osynliga barnet

Molly växte upp i skuggan av andra. Hon lärde sig tidigt att vara på sin vakt, att pejla av sin omgivning, att klara sig själv. Ingen hjälpte henne att bli vuxen och nu undrar hon hur gör man?

Idag har Molly ett på många sätt fungerande liv, med barn och jobb. Men det är mycket som hon känner att hon inte klarar av, saker som hon tycker ingår i vuxenlivet.  - Det fanns ingen som lärde mig om livet. Jag var det osynliga barnet som ingen såg. Alla oroade sig över min syster, som mådde väldigt dåligt. Det fanns ingen plats för mig, berättar Molly. Kan man lära sig bli vuxen, som vuxen?
2019-02-21
Länk till avsnitt

Tyngd av krav

Anna ställer omänskligt höga krav på sig själv. Och eftersom hon aldrig kan leva upp till kraven blir hela hennes liv en ständig jakt på bekräftelse.

Annas hösta önskan är att få arbeta med konst och att genom den bli i sedd av omvärlden. Samtidigt får detta henne att ständigt känna sig misslyckad eftersom hon aldrig lyckas nå upp till de höga krav hon ställer på sig själv. I vissa perioder har Anna inte orkat prestera. Då har hon istället lagt all sin kraft på att kontrollera sin kropp vilket lett till att hon blivit sjuk i anorexi.  - Anorexin blir som ett slags skydd, säger hon. När jag är sjuk behöver jag inte vara lika duktig. Men hur gör man sig fri från de inre kraven?
2019-02-14
Länk till avsnitt

Jag sover för att slippa känna

Det är som en ständig oro, berättar Emma, 21. Hon får hjärtklappning, kallsvettas och är fylld av katastroftankar. Det enda som funkar är att sova - och ändå är hon nästan alltid trött.

Emma lärde sig tidigt att stänga av sina känslor. Hemma hos henne fanns det i perioder ingen som lagade middag, som frågade hur skolan varit eller som sade godnatt på kvällen. Ofta var hon ensam flera dagar i sträck. - Jag berättade inte för någon hur jag hade det, säger Emma. Jag ville vara lojal mot mamma. Men det hade sitt pris. Idag övar sig Emma i det lilla. Genom att berätta för sin sambo att hon är ledsen, istället för att stänga in sig och sova. Men hur ska hon orka ta tag i de stora känslorna när redan de små stegen gör henne totalt utmattad?
2019-02-07
Länk till avsnitt

Hänga som en spratteldocka

För åtta år sen var Nina med om något som ställde livet på ända. Sen dess har hon kämpat för att få ordning på kaoset. Men hur länge kan man hålla tillbaka starka känslor?

- Jag har alltid varit en kämpe, berättar Nina, 49. Jag har kämpat för min bror, min mamma och min pappa. Men nästan aldrig för mig själv.  Nu har krafterna tagit slut. Nina säger att hon känner sig som en spratteldocka, där ingen håller i trådarna. - Egentligen är jag en människa med mycket känslor men jag har blivit mer och mer som ett rakt streck. Jag känner inget längre. Men när jag andas långsamt kommer känslorna tillbaka. Det är både härligt och skrämmande. Hör säsongens första Radiopsykologen, med nya radiopsykologen Lasse Övling!
2019-01-31
Länk till avsnitt

Om någon sett

Jag har aldrig haft någon jag kunnat lita på, säger Eva. Inte som barn, inte som vuxen. Eva bär på tunga minnen från barndomen. Går det att lära sig tillit som vuxen eller är hon ett hopplöst fall?

I Allan Linnérs sista program som radiopsykolog hör du Eva berätta om en uppväxt kantad av svek. Hon var barnet som ingen såg. Som gjorde allt för att vara alla till lags, men med skräcken vilande under ytan. Hennes mamma var psykiskt sjuk och styrde familjen med sitt humör. - Jag var väldigt rädd som barn men visade det inte för någon. Idag har jag svårt att bli arg och visa vad jag känner. Inga relationer blir djupa. Hur gör man för att bryta en livslång vana av att klara sig själv? Radiopsykologen gör nu ett uppehåll och återkommer med ny säsong den 31 januari, då med psykolog Lasse Övling vid mikrofonen.
2019-01-03
Länk till avsnitt

Någon vid min sida

Vem är jag och hur ska jag leva? Det är stora frågor som snurrar i 28-åriga Alexanders huvud. Ända sen han var barn har han känt sig konstig, som om någonting är fel. Men vad?

- Jag har gjort allt de säger att man ska göra, säger Alexander. Läst böcker, gått till psykologer, jobbat med affirmationer, dejtat, försökt skaffa nya vänner. Men ingenting har hjälpt. Det är som om jag är instängd i ett psykologiskt fängelse. Jag vet vad jag borde göra men jag kommer inte ut. När Alexander föddes hade han en tvillingbror, som dog. Ibland tänker han att hans starka känsla av att ensamhet kom redan då. - Att ha någon så nära som plötsligt bara försvinner, det är klart det sätter spår. Alexander längtar efter att börja leva. Men hur vågar man ta första steget efter så lång tid av instängdhet?
2018-12-27
Länk till avsnitt

När världen bryter fram

Agneta har byggt en rustning runt sig. Därifrån bevakar hon sig själv och omvärlden. Där inne är hon trygg. Men när Agnetas vuxna son för en tid sen plötsligt flyttade hem förändrades allt.

- När jag ser min son må dåligt, då blir jag den lilla flicka jag en gång var, berättar Agneta, 60 år. Den som var utsatt och ensam. Agneta växte upp utan fungerande skyddsnät. Hon fick aldrig en kram eller höra ett snällt ord från sina föräldrar. Hon lärde sig klara sig själv och så har livet fortsatt. Hon har hittat ett sätt att njuta av livet och har det, som vuxen, ganska bra. Men nu mår hennes son dåligt och behöver hennes hjälp. Agneta vill så klart hjälpa honom men är samtidigt rädd att hennes egen rustning ska brista. Hur långt ska en förälder gå för att hjälpa sitt vuxna barn?
2018-12-20
Länk till avsnitt

Om pappa kunde se mig nu

Gertrud har svårt att hitta ett lugn. Hon byter jobb och bostad ofta men känner sig ändå inte tillfreds. Är det saknaden efter en pappa, som gick bort alldeles för tidigt, som jagar henne?

- Jag kan alltid göra lite bättre, tjäna lite mer pengar, göra något som är lite häftigare, säger Gertrud. Jag njuter aldrig av det jag har. Känslan har blivit värre sedan hennes pappa dog i cancer för åtta år sedan. De hade en nära relation och sorgen är fortfarande stark. - Kanske är jag rädd att nöja mig, som pappa gjorde. Han levde inte sin dröm yrkesmässigt och jag vill inte göra samma misstag som han. Gertrud längtar efter att vara nära sin pappa igen och få visa honom allt hon gjort med sitt liv sedan han dog. - Jag känner mig halv utan pappa. Det känns svårt att han inte fick se mig blir vuxen på riktigt.
2018-12-13
Länk till avsnitt

Min oregerliga hjärna

Varje gång Ylva hör om en katastrof i världen knyter det sig i magen. Hon kan inte värja sig mot känslorna. Hjärnan spelar upp scener som är värre än verkligheten. Hur ska hon kunna pausa?

- Jag har en oregerlig hjärna, säger Ylva. Den går inte att styra. Som ung kunde hon inte låta bli att ingripa när någon for illa. Då fick hennes ilska och empati henne att agera. Men efter att hon gått i terapi för ett trauma hon utsattes för som barn har hon blivit mindre arg och mera sorgsen. All grymhet hon ser på teve lagras i huvudet och spelas upp på nätterna. - Jag vet att jag inte kan bära allas olycka men hur hittar jag stoppknappen?
2018-12-06
Länk till avsnitt

Jag är som en levande död

Margit, 92, vill inte leva längre. Hon har inga anhöriga eller vänner kvar. Hon sitter i sin lägenhet, sex trappor upp, och ser livet pågå där nere. Hon vill inte dit, hon vill bort. Men hon kan inte.

  - Jag älskar att resa, säger Margit. Förut reste jag runt i hela världen, pratade sex olika språk och njöt av varje stund. Men idag ser jag ingen mening alls med att leva. För fem år sen var Margit med om en bilolycka. Benet krossades och det gör att hon har svårt att gå. Men framförallt tog olyckan livsgnistan ifrån henne. Nu önskar hon sig inget hellre än att få somna in och lämna den här världen. Hon är van att kunna styra över sitt liv, men döden rår man inte över
2018-11-22
Länk till avsnitt

Tårar som vill ut

Irene vill kunna gråta igen. Sedan hennes man gick bort har hon känt sig som en halv människa. Hon vet att hon skulle må bättre om hon släppte fram känslorna och tårarna. Men det tar stopp.

Irene är 77 år och har mycket i ryggsäcken. Mycket som skulle behöva släppas ut.  Under många år var det arbetet som var glädjen i livet. Men nu när hon också mist sin make är vardagen tung. - Förr var jag en riktig lipsill, säger Irene, jag grät i både sorg och glädje. Men nu hon har svårt att närma sig det som gör ont. Hon längtar efter de förlösande tårarna hur gör man för att lära sig gråta, igen?
2018-11-15
Länk till avsnitt
En liten tjänst av I'm With Friends. Finns även på engelska.
Uppdateras med hjälp från iTunes.