Nakban

Hassan Mohammed El Jabari, född 1935 i Iraq al-Manshiyya, Palestina: ”Israelerna körde i väg oss i sina lastbilar. Det var i april 1949. Militären sa att vi fick ta med oss alla våra tillhörigheter. Men eftersom vi hade varit belägrade i nästan nio månader hade vi inte mycket kvar att ta med. - Ni kan ta med er stenarna också, sa israelerna.” Faktaruta: Ockupationsdatum: 1 mars 1949 Palestinska invånare före 1949: 2 122 Efter 1949: 0 Judiska bosättare före 1949: 210 Efter 1949: 4 500 bosättare i Kiryat Gat och Sde Moshe Tolk: Abed Yusef Foto: Cato Lein Inspelat i flyktinglägret Arroub, på Västbanken

Nabil Saeed al Kurd riskerar att vräkas från sitt hem i Sheikh Jara i östra al-Quds (Jerusalem). I det här huset har han och hans familj bott sedan 1950-talet. - Jag kommer inte att lämna mitt hem, annat än till kyrkogården, säger 78-årige Nabil Saeed al Kurd. Foto: Cato Lein Tolk: Abed Yosef

- När vi kom till Ramallah var det natt. Där fanns redan folk som flytt från Lydda, från Ramle, från Jaffa. Folk låg och sov i lundarna, säger Mohammad Mousa Abu Leal. Han är född i Romema i al-Kuds (Jerusalem) 1938. Foto: Cato Lein

Claudette Habesh berättar: ”Vårt hem låg i Talpiot i Jerusalem, nära den brittiska arméns huvudkvarter. Vi hade en judisk student som hyresgäst. Haganah snappade upp att vår hyresgäst jobbade för Irgun, en konkurrent till Haganah. Haganah väckte britternas uppmärksamhet genom att spränga en bomb i vår trädgård. Britterna kom och undersökte saken och upptäckte att vår hyresgäst i själva verket var medlem i terrororganisationen Irgun. Det här var i slutet av 1947.” Ockupationsdatum: 1 maj 1948 (under brittiskt styre) Palestinska invånare före 1948: 40 000 Efter 1948: färre än 5 000. Judiska invånare före 1948: 60 000 Efter 1948: 100 000

”En morgon på väg till skolan såg jag judar som körde på Jaffa Road i sina bilar, bussar och lastbilar. De sjöng och firade något. Jag stannade och tittade. Mina äldre skolkamrater skrek åt judarna att hålla käft och kastade sten på fordonen. En av judarna stannade sin bil och började skjuta på oss. Det här var 1947.” Jamil Jalal Akl, född 1936 i Lifta, en by i utkanten av al.Quds (Jerusalem) Lifta ockuperades 1 januari 1948 Palestinsk befolkning före 1948: 2 958 Efter 1948: 0 Judiska bosättare före 1948: 0 Efter 1948: en del av västra Jerusalems förorter; Kiryat Belza, Kiryat Sanz Har Hotzvim, Sanhedria Murhevet, Ramot Ashkol, Givat HaMivtar och Ramot Alon Foto: Cato Lein Inspelat i al.Quds (Jerusalem)

”Min samling uppgår till 2 000 klänningar, föremål och silversmycken. Mina barn vill att jag ska sluta, men jag fortsätter att köpa klänningar i smyg. Senaste idag köpte jag två klänningar, en mycket enkel och en mycket utstuderad. Att bevara det palestinska kulturarvet är en politisk handling.” Foto: Shereen Na'nish Inspelat i Amman, Jordanien 2019

”Vi flydde till Jaffa, men där fick vi inte stanna. Vi skulle transporteras vidare med buss. På väg till bussen passerade jag en bank, som låg bredvid polishuset. Banken hade sprängts i bitar. Det låg sedlar spridda över allt på gatan. Men jag vågade inte stanna upp och ta några sedlar.” Nada Obied är född 1936 i At-Tayba. Tolk: Abed Yousuf Foto: Cato Lein Inspelat i Al-Tayba

Abdul Mannan Hassan Shbeita är född 1942 i Miska ”Jag kommer ihåg två saker om min far. Jag minns att jag red bakom honom på en åsna. Och jag minns när han låg död på en madrass. Då var jag tre år. Jag saknar mitt hemland, mer än min far.” Ockupationsdatum: 20 april 1948 Palestinska invånare i Miska före 1948: 880 Efter 1948: 0 Judiska bosättare i Miska före 1948: 0 Efter 1948: bosättningarna Ein ha-Choresh, Givat Chaim och Achituv Tolk: Abed Yousuf Foto: Cato Lein Inspelat i Tirah,2022

- Jag arbetade i fälten, med hjälp av sex kvinnliga arbetare. Någon kom och berättade att vi var tvungna att fly, folk höll redan på att lämna byn. Alla kvinnor och barn flydde österut, från Miski till Tirah, en sträcka på tre kilometer. Vi gick till fots. Det var den mörkaste dagen i mitt liv. Tolk: Rwaida Sbeita Foto: Cato Lein Inspelat i Tirah

#45 - Jag kallades till förhör många gånger av Shabak för att jag var aktiv i den palestinska motståndskampen i Gaza. Första gången jag fängslades var 14 december 1987, någon vecka efter den första intifadan. De hotade utvisa mig, att straffa min familj. Jag fick bara en bit bröd om dagen med svagt te. Jag placerades i en cell med kriminella. De skrämde mig. Jag kunde knappt sova på två veckor, säger Lubna Alian El Hissi. Foto: Malin Morell

Vem är ansvarig för den situation som du och din familj hamnat i? Vem bär ansvaret? - Först och främst Europa som efter kriget ville lösa sitt problem med judarna. Man kan inte lösa ett problem genom att skapa ett annat. Jag vill också lägga ansvaret på oss palestinier. Vi skulle aldrig, aldrig lämnat Palestina, säger Mahmoud El Hissi. Foto: Malin Morell

- Sabra- och Shatila-massakern 1982 inleddes med att israeliska plan bombade Beirut. Jag anmälde jag mig som frivillig till Haifa-sjukhuset i Bourj el-Barajneh-lägret, ett par kilometer bort från Sabra och Shatila. Sjukhusets utrustning hade flyttats i säkerhet ner till källaren, säger Helwe Iskandar. - Det kom in svårt skadade människor hela tiden. Det var fruktansvärt. En död flicka kom in som var illa bränd i ansiktet och på kroppen. Det visade sig att hon var en av mina elever. Jag kunde inte känna igen henne, säger Helwe Iskander. Foto: Bernt Hermele

”There were a golf course with 18 holes, between Talpiot, a jewish settlement and the Arab College, where I was staying. We always crossed that golf course to catch the bus from Jerusalem to Bethlehem. We saw girls and boys, women and men, in the forest at Talpiot. They were an army doing their drills. It was forboding what was going to happen. It was in the air. The animosity was already there. This is in 1941”, says Munther Al-Fahoum, born 1927 in Irbid, Jordan. Photo: Shereen Na'nish. Recorded in Amman, 2019.

- Den jordanska ockupationen av Jerusalem efter 1948 var inte heller mild. Israelerna och jordanierna var av samma korn. Som palestinier tvingades man att vakta gränsen mot Israel i sex timmar, varje kväll. Jag gjorde ofta té till pappa som jag gick upp med så att han skulle hålla dig vaken. Men från Jordaniens sida var det bara ett spel för gallerierna, säger Amin Aweidah, född i Abu Tor i Jerusalem, 1943.

- When the army broke into the village I was making bread, spreading it all over the house. The soldiers told us: ”It’s either you get out of your houses or we kill you where you are.” - We left the bread and got out of the house, running barefoot, says Nabeha Abou Jamous, born 1942, in Akka, in Palestine. - Here in the Shatila camp I wake up broken. I get tired even after sleeping. Back in Palestine everything felt holy, even the sand. If you touch the ground you are comforted. The smell of the cucumber in my home village used to break my heart. Palestine is my lover. Photo and interpreter: Mona Bibbi. Recorded in Shatila Camp, Lebanon, 2019.

- Innan Nakban var det inga problem, vi levde tillsammans. Vi var barn, vi var vänner. Sen kom det judar utifrån Palestina. De började beskjuta oss i sina flygplan. Jag kommer ihåg det. När vi lämnade Tarshiha såg jag döda kroppar i trädgårdarna. Vi flydde till Libanon. Min farbrors familj gömde sig hos palestinska judar, deras grannar. Hans familj lever än idag i Tarshiha, säger Mohamad Abo Hashem. Född cirka 1941, i byn Tarshiha, nära Akka i Palestina.

- I had a tortured childhood. In the first attack the jews shot four men in our village, two of them were my uncles. I saw their bodies afterwards. My mother and me cried. She continued to cry until the day she died. The zionists are my enemies, not the jews, says Ismael Yacob Al-Saifi. He was born 1941 in Deir Al-Dubban, Palestine. Recorded 2019 in Amman, Jordan. Interpreter och photographer: Shereen Nanish.

Mariam Al-Saifi was born in al-Walaja in 1944. The Israelis started shooting at us. We heard a lot of shooting för several days, especially at night. One day people told us that the Israeli army was approaching from Beit Safafa. The shooting got louder and I was afraid. My mum and dad told us to get up and start preparing ourselves. My father carried his mother over his back. She was in her 80´s and panicked. She was afraid and weak. He also carried a small bag of flour. My oldest brother, Mustafa, carried some olive oil. My mother carried my little brother, 10 months old. And I grabbed my fathers hand. Photo and interpreter: Shereen Nanish Recorded in Amman, Jordan, 2019.

- Min farbror var 16 år när han dödades av judiska vakter till häst. De slog honom i huvudet och han dog dagen därpå. Min pappas chef, en sionist som hette Dubel, erbjöd pappa en väska som innehöll 10 000 pund i sedlar som kompensation för mordet på hans bror. Pappa tackade nej till pengarna, men tog fyra pund ur väskan och sa: För de här pengarna ska jag köpa ammunition. - En kort tid efter lyckades han och två släktingar gillra en fälla för Dubel och hans 16 livvakter ombord på hans båt som åkte genom en kanal omgiven av skog. Min pappa gömde sig i skogen och var bara några meter från Dubel när han sköt det dödande skottet. Britterna utfärdade en dödsdom mot min far, som tvingades gå under jorden. Ett par månader senare föddes jag, säger Zyad Hamid Maziad. Han är född 1936 i en liten by i Golan-området i Palestina på gränsen till Syrien. Inspelat i Kungälv, den 18 okt 2019 Fotograf: Cato Lein. Tolk: Ahmed Abdallah

”Känslan för din förlorade jord, försvinner inte den med åren?” ”Tvärt om, den finns kvar och vi ärver den känslan från föräldrar till barn och barnbarn.” ”Du, som jurist, vill du ha ersättning för din förlorade mark eller vill du ha tillbaka marken?” ”Jag vill ha marken, inte pengarna. Marken är människans liv. Jag är inte någon säljare. Jag säljer inget”, säger Kamel Alshekh Kasem, född 1937 i Tarshiha, Palestina. Foto: Cato Lein. Tolk: Mohammed Moaied Inspelat i Trelleborg den 29 oktober 2019.

- 1947 sköt sionisterna min morbror Ahmed och tre till framför alla byborna i Hittin. De var med i motståndsrörelsen. 1948 flydde hälften av mina släktingar till Syrien, min farbror flydde till Jordanien och vi flydde till Libanon till fots, säger Ali Saadi. Han är född 1944 i byn Hittin i Palestina. Foto: Cato Lein. Inspelat i oktober 2019 i Sollentuna.

”Jag gick ut för att mjölka en get. Då såg jag tre flygplan över mitt huvud, som fällde bomber. Jag blev rädd och sprang tillbaka mot huset. Jag hade ont i axeln och efter ett tag upptäckte jag att jag blödde från axeln. Vid en brunn stod en man. Hans ben var avslitet”, säger Fayez Audeh, född 1939 i Dayr al-Qasi, Palestina. Foto: Cato Lein. Tolk: Mohamed Maued. Inspelat i Västra Frölunda den 17 okt 2019.

”De anföll oss bakifrån och sköt 24 personer på en gång. Jag såg det själv. Jag kan deras namn; Muhammad, Zaid, Ahmad var syskon. Ibrahim var från en annan familj. Deras anhöriga kom och hämtade kropparna. De kunde inte gräva några gravar utan la kropparna på rad i ett rum och stängde dörren”, säger Amneh Aydi, född 1933 i Lubya, Palestina. Foto: Cato Lein. Tolk: Tolk: Susan Nordberg, Inspelat i Uppsala, 6 september 2019.

”1948 anföll sionisterna vårt hus med flyg och vi tvingades fly mot havet. Vi fick bara med oss lite mat och vatten. Vid stranden fanns det inga hus, så där var det lite säkrare. Våra föräldrar tog med sig filtar från huset. När vi kom fram till stranden och skulle sova la de filtarna över oss barn. Sedan öste de sand över filtarna, så att inte flygplanen skulle upptäcka oss”, säger Fatima Abu Sultan, född ca 1940, i Hamama, Palestina. Foto: Cato Lein. Tolk: Amil Sarsour. Inspelat i Uppsala i oktober 2019.

”1947 blev en av mina judiska kompisar, Jochanan, påkörd och dödad av en brittisk militärjeep. Jag ville gå på hans begravning, men hade ingen kippa att täcka mitt huvud med. Jag stod vid ingången till begravningsplatsen och grät. Då kom en man fram till mig: - Är det din bror? - Nej, men har var som min bror. Då gav mannen mig en kippa med en davidsstjärna så att jag kunde gå fram till Jochanans grav”, säger Assad Ammya, född 1934 i Haifa, Palestina. Foto: Cato Lein. Tolk: Zuhair Ammy, Inspelat 28 augusti 2019.

The Nakba #27 ”We fled to Lebanon by foot. I brought my 84 sheep. I didn’t have a place to sleep so I had to sell them. Being a shepard was a therapy to the soul. To this day I sometimes cry over my sheep”, says Abdullah Taleb El Salhane, born 1923 in Bassa, Palestine. Photographer and interpreter: Mona Bibi Recorded in Bourj el Barajneh in Lebanon, 2019.

النكبة # 26
لجأنا إلى بعلبك في لبنان. كان علينا أن نعيش هناك في اسطبل. كان الشتاء بارداً كما في السويد. مات العديد من كبار السن من البرد. هناك أنجبت طفلي الأول، كانت بنت، لكنها لم تعش إلا يوماً واحداً فقط. في الصباح تحول لونها إلى الأزرق والأسود. تجمدت حتى الموت. بعد مرور عام، أنجبت طفلي الثاني، كانت أيضاً بنت. عاشت أربعة أشهر، ثم توفيت أيضاً. تقول صفية محمد علوي، من مواليد عام 1925 بلدة يازور في فلسطين.
تصوير: كاتو لين
المترجم: أمين عويضة، مقابلة مسجلة في لاندسكرونا، السويد العام 2019

”Vi flydde till Baalbek i Libanon. Där fick vi bo i ett dragit stall. Det var vinter, kallt som i Sverige. Många gamla dog av kylan. Där födde jag mitt första barn, en flicka, men hon klarade sig bara en dag. På morgonen hade hon blivit blå och svart. Hon frös ihjäl. Något år senare födde jag mitt andra barn, också det en flicka. Hon levde i fyra månader, sen dog också hon”, säger Safia Mohammad Alawis. Hon är född 1925 i Yajur, i Palestina. Foto: Cato Lein, Tolk: Amin Aweidah, inspelat i Landskrona, 2019.

"كنت أنظر من نافذتي إلى تساقط الثلج . رأيت صبيا من روضة الأطفال في المخيم يلعب بالثلج. كان حافي القدمين وهذا ما أزعجني. بعد ثلاث خطوات انهار وبدأ في البكاء. شاهدت مأساة هذا الصبي الذي بلا مأوى.، لقد رأيت نفسي بهذا الطفل يقول خالد جميل سعيد مسمار ، من مواليد نابلس عام 1941 . المصور والمترجم: شيرين نعنيش مقابلة مسجلة في عمان ، 2019.

The Nakba #25 ”I was looking out my window at the snow outside. I saw a boy from the kindergarten in the camp playing with the snow. He was barefoot which shocked me. After three steps he crumbled and started to cry. It was a tragedy seeing this homeless boy. I saw myself in him”, says Khalid Jameel Saed Mosmar, born in Nablus, 1941. Photographer and interpreter: Shereen Na'nish Recorded in Amman, 2019.

"في عام 1947 رأيت مجموعة من عصابة (ستيرن) تطلق سراح أعضاء تابعين لها من سجن عكا. كانوا يرتدون ملابس مثل الضباط البريطانيين ويستخدمون المتفجرات. كانت تلك المرة الأولى التي أرى فيها يهوداً يحملون أسلحة. عندما رأيت ذلك، فهمت أن اليهود الآن يحكمون البلاد وأننا نحن أصحاب الأرض تحولوا لعبيدا عندهم" يقول محمود خليل عبد العاطي المولود عام 1930 في عكا بفلسطين. المصور والمترجم: منى بيبي مقابلة مسجلة العام 2019 في برج البراجنة، لبنان

"In 1947 I saw a group from the Stern-gang freeing some Stern-members in the Akka prison. They were dressed up lika British officers and used explosives. That was the first time I saw jews carrying guns. When I saw this I understood that the Jews now were ruling the country and that we, the people of the land, were their slaves", says Mahmoud Khalil Abdullati, born 1930 in Akka, Palestine. Photographer and interpreter: Mona Bibi Recorded in 2019 in Borj El Brajneh, Lebanon.

"The soldiers had weapons and kicked us out in the daytime. We left Jerusalem for Khalil. We had a car, but the rest of the people were on foot, even barefoot. I saw people fleeing, walking, running, men, women, children, dead people by the side of the street. Two months later we started fighting with the jews, but they were too strong." ”My father had funded the Egyptian army in Al-Faludja with food, with weapons, with every thing. The Egyptian army was besieged in Al-Faludja. After the war the Egyptian army returned to Egypt. A leader from the Egyptian army sent a letter to King Farouk telling him my father was funding and helping them. So if you leave him in Palestine he will have issues with the jews. So this military plane from the Egyptian air force came and they took us. We left the door to our house open so other people could move in. They covered my father with a blanket so no-one could recognize him. We were flown to Cairo”, says Hayat Dawod Mohamad Al-Qawasmi, born 1941 in Jerusalem, Palestine. Interpreter and photo: Shereen Nanish, Recorded in Amman, Jordan, 2019. Language: English /Arabic

”Especially the second Nakba, the one in 1967 when we were occupied and had to leave, was the worse. I can still taste the bitterness to this very day. They took every piece of our land”, says Hisen Farea Al-Sabour. She was born in Bisān, Palestine (”I don’t know what date I was born.”) Interpreter and photographer: Shereen Na'nish Recorded in Irbid Camp, Jordan, 2019

هل أنتِ تكرهي كل اليهود؟ - لا، أنا لا أحب من لا يريدون السلام ومن ويعيق السلام. أكره من تسبب بالنكبة. من المؤكد أن اليهود والمسلمين ممكن أن يعيشوا معا. هل أنتِ متفائلة؟ - نعم بالطبع. الأتراك بقوا في فلسطين لمدة 400 عام. متى كانت المرة الأولى التي واجهت فيها مشاكل بين الفلسطينيين والصهاينة؟ - نحن واليهود كنا جيران. عاشت عائلة يهودية في بنايتنا. خلال عيد الفصح اليهودي كانوا يقدمون لنا الماتزا. وعندما كنا نحتفل بأعيادنا كنا نقدم لهم أطباق من لحم الخاروف، كما كنا كأطفال نلعب مع أطفالهم. هل كنت تذهبين الى نفس المدرسة؟ - لا، كانت لديهم مدرستهم الخاصة، تقول فاطمة عبد الرحمن ستيتي، من مواليد 1937 في حيفا ، فلسطين. مسجلة في ستوكهولم، السويد ، 2019. ترجمة: محمود آغا الصورة: كاتو لين

”Vi fick återvända till Jaffa efter två år som flyktingar i Nehalim. Som fjortonåring började jag jobba som skomakare. Det ägdes av irakiska judar. De var kommunister. De diskuterade politik och jag lyssnade. Så fick jag min kommunistiska utbildning. När Nasser kom till makten i Egypten 1952 firade de irakiska judarna. Nasser var mot imperialismen. När Israel attackerade Nasser 1956 var de emot”, säger Lee Mahmoud Mosa. Han ör född 1943 i Jaffa, Palestina. Foto: Cato Lein

بواسطة المنظار، رأيت كيف أحرق الصهاينة خيام البدو في ضواحي طبريا. كان لدى أبي منظار استعرته منه. قتل عدد من البدو، والآخرون استطاعوا الفرار إلى طبريا، واختبأوا هناك. "في وقت لاحق ، بدأ إطلاق النار داخل طبريا ، الطلقات انهالت نحو شقتنا. هربنا من الشقة ولجأنا إلى مدرسة للبنات. هناك جلسنا في الفصل وتناولنا وجبات من البطاطا. سقطت رصاصة من خلال نافذة، لكن لم يُصب أحد لأننا كنا جالسين على الأرض. كان لدي كلب لكنه اختفى خلال الاضطرابات. كنت أبحث عنه في كل مكان. وأنا أبحث عن الكلب أطلق الصهاينة الرصاص على ثلاث مرات "، يقول كاظم الزعبي، من مواليد 1937 في طبريا، فلسطين. ترجمة: اميل صرصور. الصورة: كاتو لين. مكان التسجيل مدينة فاستيراس، السويد، 2019.

”Jag såg jag hur sionisterna brände ner beduinernas tält i Tabarias utkant. Pappa hade en kikare som jag lånade. En del dog, andra flydde in i Tabarias och gömde sig.” ”Senare började beskjutningen inne i Tabarias, bland annat mot vår lägenhet. Vi rymde från vår lägenhet och tog skydd i en flickskola. Där satte vi oss i ett klassrum och åt potatis. En kula kom in genom ett fönster, men ingen blev träffad tack vare att vi satt på golvet. Jag hade en hund men den försvann under oroligheterna. Jag letade efter hunden över allt. När jag var ute och letade blev jag beskjuten av sionisterna som sköt mot mig tre gångar”, säger Kazem Al Zoobi, född 1937 i Tabarias, Palestina. Tolk: Amil Sarsour. Foto: Cato Lein. Inspelad i Västerås, Sverige, 2019.

في عام 1948 كان عمري عامين. أخبرتني أمي وجدتي بما حدث خلال النكبة. تم نقلنا إلى الشاطئ، وتم فصل الرجال عن النساء والأطفال. الإسرائيليون أخذوا ملابسنا وذهبنا. أعدموا أبي في منزل على الشاطئ. كان عمره 50 عاماً، لقد قتلوا العدد الأكبر في تلك الليلة. انتهى المطاف بوالدي في مقبرة جماعية مع الآخرين. ـ هل لديك القوة لمواصلة قصتك؟ ـ لا، هذا يكفي. 
"ولدت يسرى شكر في الطنطورة في فلسطين عام 1946. تسجيل المقابلة في أوبسالا ـ السويد 2019 الصورة: كاتو لين ترجمة: ريم زارا

"كان لدينا في عكا أصدقاء يهود، منهم جوزيف وشلمو، كنا نقوم بزيارتهم في بعض الأحيان. خلال الحصاد كانوا يأتون إلينا لشراء المنتجات، كانوا يجلسون عندنا، ووالدتي تحضر لنا الطعام، كنا نشعر أننا قريبون جدا من بعضنا. هم ولدوا في فلسطين، وكانوا يهود وطنيين، وليسوا مثل اليهود القادمين من أوروبا، وليسوا مثل الهاغانا أيضا." في وقت لاحق عندما بدأ القتال أسرت عصابات الهاغانا أخي قاسم وابن عمي محمود وأبو عبدو. أرادوا إطلاق النار عليهم وإعدامهم بجوار إحدى الدبابات، لكن أصدقائهم اليهود، جوزيف وشلمو تدخلوا لإنقاذهم، وأكدوا لأفراد العصابات من الهاغانا بأنهم وآخرين كانوا معهم، ليس لديهم أي علاقة بالاشتباكات. وهكذا تم إنقاذهم، جوزيف وشلمو أشارا إليهم بالذهاب عبر منطقة شجرية، لكي لا يتم توقيفهم مرة أخرى، عندها شعروا أنهم ينطلقون مثل الطيور " كما يقول عبد الله شحادة، المولود عام 1938 في قرية كويكات القريبة من عكا.

بدأ اليهود بإطلاق النار صوبنا، والدي أخذنا إلى كهف جنوب صفد. يقول محمد حسن حوراني، كان هناك مبنى مرتفع في الأحياء اليهودية، من هناك كانوا يطلقون علينا، الطلقات من بندقية قناصة. كنت أنا وابن عمي مستلقيين على بطننا فوق الكهف. كنا على وشك الإصابة، وسمعت الرصاص ورأيت دخان الطلقات. ركضنا ولجأنا إلى الكهف. بعد ثلاثة أو أربعة أيام نزلنا إلى الخور. كنا خائفين وشعرنا أننا هربنا من الموت. كانت البلدة تهرب بأكملها. " ولد محمد حسن حوراني عام 1941 في صفد، فلسطين تصوير: كاتو لين ، مترجم: بطرس يعقوب ، التسجيل في هيلسنيوري، السويد ، 2019.

النكبة #١ أمينة حسن بنات، ولدت في عام ١٩٣١ في الدامون: "اليهود دخلوا قريتنا بدبابتين. وبدؤوا بحرق وتهديم البيوت في جميع أنحاء القرية. في ذات الوقت، بدؤوا بإطلاق النار على السكان، كلما سمعوا صوتا أطلقوا الرصاص". المصورة والمترجمة التتابعية: منى بيبي. مسجل في ٢٠١٩ في مخيم برج البراجنة في بيروت، لبنان.

صص من النكبة الفلسطينية.. أكرم محمد عياش من مواليد حيفا عام 1930. - ما هي آمالك للمستقبل ؟ لا يوجد مستقبل، عن أي شيء تتحدث؟ أملي الوحيد ان أعود الى فلسطين، فلسطين كالدم تجري في جسمي، حيفا كالهواء الذي اتنفسه. [ الرابط في البايو ] للمزيد من القصص @al_nakba

Fatima Abdurahman Steti, born 1937 in Haifa, Palestine. Hatar du alla judar? - Nej, jag hatar de som inte vill hitta en lösning, som hindrar freden. Jag hatar de som orsakade Nakban. Judar och muslimer kan leva tillsammans. Är du hoppfull? Ja, naturligtvis, turkarna var hos oss 400 år. När var första gången du upplevde problem mellan palestinier och sionister? - Vi och judarna var grannar. I vårt hus bodde en judisk familj. Vi hade en bra relation. På den judiska påsken skickade de matza till oss. När vi hade en högtid skickade vi lammkött till de. Vi lekte tillsammans. Gick ni i samma skola? - Nej, de hade sin egen skola. Recorded in Stockholm, Sweden, 2019. Interpreter: Mahmoud Agha Photo: Cato Lein

نشهد تزايدا في الاهتمام بالبودكاست في العالم العربي، وذلك بفضل منصات مختلفة مثل (عين على فلسطين) وغيرها. شيرين النعنيش جاءت بفكرة ممتازة، وهي تحرير المقابلات لتصبح باللغة العربية بشكل كامل، أي قص الأجزاء باللغة السويدية والإنجليزية. استمعوا لشهادات حية من أشخاص عايشوا النكبة! "عندي وثيقة إسرائيلية بس بكره اتطلع عليها، تضايقت كتير بس شفت كلمة "اسرائيل" على بطاقتي" تقول حياة القواسمي.

Fayza Abed Bayrakji, born 1941, in Kuwaykat, Palestine. Recorded in Bourj el Barajneh, 2019. Photo and interpreter: Mona Bibi

#16 Sara Aydi by Hermele

Fawzeeyya Mustafa, born 1941 in Kuwaykat, Palestine. Recoreded in Bourj el Barajneh Camp, Beirut, 2019. Photo and interpreter: Mona Bibi

Dunia Hameed, born 1940 in Ein al-Zeitun, Palestine. Photo: Cato Lein. Recorded in Stockholm 2019.

Hassan Ahmed Jaber, born 1929 in Tayasir, Palestine. Recorded in Amman, 2019. Photo and interpreter: Shereen Na'nish.

#12 Mofeed Alsadek by Hermele

Ghalia Thahir Al-Harbishi is born 1925 in Gzaza, Palestine. Recorded in Bakaa Camp, 2019. Photo and interpreter: Shereen Na’nish. (Interview in Englidh/Arabic)

Mohamad Zaara, born 1941 in Tantura, Palestine. Recorded din Uppsala, Sweden, 2019. Interpreter: Reem Zarra, (Interview in Swedish/Arabic.) Poto: Cato Lein

Abdullah Shehade, born 1938 In Kuwaykat, a village near Akka, Palestine. Recorded in Bourj el Barajneh Camp, 2019. Photo and interpreter: Mona Bibi. (Interview in Arabic/English.)

Adnan Abu Odeh is born 1933, in Nablus, Palestine. Recorded in Amman, 2019. Photo and interpreter: Shereen Na'nish

Rachid Alhaje is born 1946 in Safad, Palestine. Recorded in Uppsala, Sweden, 2019. Photo: Cato Lein

Mousa Ghourab is born 1944 in Ashkelon, Palestine. Recorded in Helsingborg, Sweden, 2019. Mousa Gjourab är född 1977 i Ashkelon, Palestina. Inspelat i Helsingborg, 2019. Photo: Cato Lein

Fatemeh Yanes är född 1935 i Beit Dagan, Palestina. Inspelat i Sollentuna, 2019. Fatemeh Yanes is born 1935 in Beit Dagan, Palestine. Recorded in Sollentuna, Sweden, 2019 Photo: Cato Lein Interpreter: Ziad Yanes

Yosra Shokur is born 1946 in Tantura, Palestine. Recorded in Uppsala, Sweden, 2019. Photo: Cato Lein Interpreter: Reem Jaar

Recorded in Amman, 2019. Photo and interpreter: Shereen Nanish

Mohammed Hassan Hourani is born 1941 in Safad, Palestine. Recorded in Helsingborg, Sweden, 2019. Photo: Cato Lein Interpreter: Outros Jacob

Amman Hassan Banat, born 1931 in Sheikh Damun, Akka, Palestine. Recorded in Bourj el-Barajneh Camp, Beirut, 2019. Photo and interpreter: Mona Bibi