Nisse presenterar: Världens bästa poplåt

Med Metallicas svarta blev hårdrocken mainstream i ett drygt decennium och Metallicas svarta hade inte fått det genomslag den fick om det inte varit för Guns N' Roses framgång med Appetite for Destruction som visade att det går att sälja hård hårdrock utan Desmond Child eller permanentade frisyrer. I centrum för båda bandens succéer stod två gitarriff som krävde uppmärksamhet och skivköp. Enter Sandman och Sweet Child O' Mine. Briljanta riff. Briljanta riff som får oss att betrakta Kirk Hammett och Slash som gudar bland män. Men tänk lever vi en lögn? Tänk så är vi utsatta för en Operation: Mindcrime som får oss att blunda för den verkliga verkligheten?

Världens bästa poplåt går till botten med saken. Metallica fyller fortfarande arenor. Guns N' Roses säljer fortfarande slut på biljetterna. Hårdrocken är fortfarande folklig. Men tänk så bygger deras och hårdrockens framgångar inte bara på deras egna hårda arbete utan också på en femtonårig flicka som vågade drömma om att spela progrock kombinerat med hårdrock i London 1976? Tänk så finns det en bortglömd hjältinna vi borde hylla och resa statyer över? Vem vet?

Kära jury, det är dags att öppna ytterligare ett cold case. Det är dags att skipa rättvisa.

Häng med.

Spoilers om vilka låtar som är med nedan:

.

.

.

.

.

.

.

.

(VARNING! SPOILERS!)

.

.

.

.

.

Enter Sandman, Metallica

Tapping into the Emotional Void, Excel

Sweet Child O' Mine, Guns N' Roses

Unpublished Critics, Australian Crawl

Butterfly Queen, Canis Major

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det finns ett speciellt släkte män som älskar sina ljudanläggningar mer än de älskar något annat. Homo Hifidelicus. De brukar samlas i stereobutiker för att lyssna på hur den nya högtalaren klarar av att spela Disturbed. Det är såklart ett brott mot mänskligheten att tvinga stackars butiksarbetare att höra samma eländiga låt hela tiden men det är sorgligt nog en naturlag. Det här avsnittet handlar om en pianoslinga som dyker upp på många olika skivor och i många olika sammanhang. De flesta som spelar det har snott det från Alice Cooper men även om Disturbed, David Guetta och John Grant TROR att de stulit det från Alice Cooper så är det inte så enkelt. För Alice Cooper hade också stulit det. Cooper stal det från en kille som redan varit jättedöd i 130 år när Cooper norpade hans slinga. Den första rockstjärnan. En man vars namn när han var som mest populär var synonymt med könssjukdom i Genua. Häng med!

SPOILERS KOMMER NEDAN: Låtarna som spelas i avsnittet.

.

.

.

.

.

.

.

Sa jag spoiler? Det blir spoiler...

.

.

.

.

.

One of these Days - Pink Floyd

The Sound of Silence - Disturbed

Dangerous - David Guetta ft. Sam Smith

Marz - John Grant

Steven - Alice Cooper

Paganini, Carpice Op 1 No. 2 - Itzhak Perlman

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Eftersom Hit or Kiss ändå bröt den kronologiska ordningen på genomlyssningen av Kiss skivor genom att lyssna på Paul Stanleys soloskiva från 1978 förra gängen så betar vi av alla soloskivorna när vi ändå är igång. Turen har kommit till Gene Simmons eftersom vi tar skivorna i den ordning Kiss syns på den affisch man kunde pussla ihop om man köpte alla fyra skivorna.

Året är alltså 1978. Kiss är fyra medlemmar och för att hålla sams och tjäna jättemycket pengar så gör de varsin soloskiva. Paul Stanleys visade sig vara mycket bättre än jag mindes den även om den inte med den bästa av viljor kan beskrivas som originell. Paul hade inga ambitioner att distansera sig från den roll han spelade i Kiss men Gene försökte visa andra sidor än demonen med omättlig sexualitet. Lyckas han?

Vi lyssnar tillsammans och ser hur det går! Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

På grund av havererade hårddiskar och slampiga slutsteg gör förhandsversionen av Hit or Kiss ett hopp till vad som egentligen är det åttonde avsnittet av den genomgång av Kiss officiellt utgivna studioinspelningar jag och Sväva gör på grund av dårskap eller en ovilja att se det ofrånkomliga i att vi förr eller senare kommer fram till Hot in the Shade.

Jag har vid det här laget insett att Kiss är precis så magiskt faktiska som jag minns dem från när jag var mellan tio och fjorton. Inget kan krossa min återfunna kärlek till det hetaste bandet i världen. Eller? Eller tar det slut med soloskivorna från 1978? Det är med rädsla jag startar Paul Stanleys LP. Borde man kanske egentligen låtsas som att Kiss slutade spela in låtar efter fjärde sidan på Alive II och därför hade Rocket Ride som en av sina sista låtar och därför slutade på topp? Inte då! Paul Stanleys skiva kanske inte är originell eller ens bra om man använder ordet bra på ett sätt där det har någon sorts betydelse men rolig är den!

Sväva har en annan ingång. Hon är arg för att Stanley inte är Simmons och tycker att det är oförlåtligt. Men inte kan hon hålla i sin ilska genom hela skivan? Dessutom avslöjar hon den oanade kopplingen mellan Paul Stanley och Markoolio. Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det har länge varit uppenbart att Backstreet Boys Everybody (Backstreet's Back) och Eurythmics Sweet Dreams (Are Made of This) är samma låt men fram tills nu har exakt hur sambandet sett ut varit outforskat. Inte nu längre. Som första skjutjärnsjournalist i världen kan nu Världens bästa poplåts Nils Karlsson visa hur Eurythmics syntklassiker tog en omväg via Alice Cooper och Dr Alban innan den till slut hamnade i Backstreets händer. Vi kan också avslöja vilken som är världens bästa poplåt.

Ett avsnitt mestadels om ett magiskt riff men också om ett bortglömt mästerverk som borde lyftas fram som 1980-talets mest progressiva popskivor men som inte får den kärlek det förtjänar. Följ med in i trädgården. In i Annie Lennox och Dave Stewarts magiska trädgård. Häng med!

I det här avsnittet spelas de här låtarna så varning för SPOILERS om du vill bli överraskad av dem:

.

.

.

.

Är du säker? Som sagt, SPOILERS!!!!!

.

.

.

.

.

So Good to be Back Home Again, The Tourists

Everybody (Backstreet's Back), Backstreet Boys

Sweet Dreams, Swing featuring Dr. Alban

Spark in the Dark, Alice Cooper

Sweet Dreams (Are Made of This), Eurythmics

When Tomorrow Comes, Eurythmics

Belinda, Eurythmics

Caveman Head, Eurythmics

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Här i Världens bästa poplåt får vi förhandslyssna på vad som kommer bli en systerpodcast om poprocksgruppbandet Kiss och om deras musik verkligen verkligen är så bra som vi frälsta tyckte den var en gång i tiden. Gör mig och Sväva sällskap på en kronologisk genomlyssning av allt som spelats in i studio och som sålts med Kiss logotyp i skivhandeln. Det gäller både amerikanska och tyska loggan.

Vi tar det ett album i taget, i alla fall i början när skivorna är behagligt korta, och lyssnar tillsammans. När jag var tolv kunde jag lyssna på skivorna om och om igen, men det var så man gjorde när det var glest i skivbacken och pengarna inte räckte till mer än en LP i månaden. Nuförtiden kan man strömma all världens musik för betydligt mindre än vad en indexuppräknad LP kostade 1985 så kraven är större om ett album ska hålla ens uppmärksamhet fången från första tonen till den sista. Kan man lyssna på Kiss som vuxen om det finns alternativ? Kan en tonåring idag förstå vad det handlade om?

Hotter than Hell. Kiss andra skiva. Känd som mörkare och tyngre än debuten. Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det är dags att bli detektiver! Likt tre deckare i Alfred Hitchcock och Tre Deckare ska vi gräva där ingen borde gräva och avslöja när låtskrivare låter sig inspireras VÄLDIGT mycket av varandra och skriver samma låt som någon annan redan skrivit en gång. Att stjäla en låt behöver inte göra den sämre och det är kanske inte lika tabu som när komiker stjäl skämt så det finns ingen anledning att moralisera. Världens bästa poplåt tänker inte sätta fast några förbrytare. Nej, snarare handlar det om att söka och finna musikaliska släktskap och kanske upptäcka att två olika låtar kan vara världens bästa eftersom de är samma låt trots att de låter helt olika.

Det här avsnittet handlar om att Vangelis Chariots of Fire och Olle Ljungströms Jag och min far är samma låt. Och den låten är en låt av en grekisk smörsångare som var Medelhavets största artist under 1970-talet. Hur hänger detta ihop? Vad har Bruce Springsteens religiösa funderingar med detta att göra? Visst finns det en progrockare som gillar att skriva sångtexter om topografiska oceaner och deliriums portar någonstans i den här berättelsen också?

Hur bra blir det här? Det blir SÅ mycket bättre. Synthar! Jesus Kristus! Strandnära fastigheter! Ni vet vad som gäller. Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Slade. Slade är bandet som nästan blivit ett av de allra största men som aldrig nått hela vägen. En gång gjorde det en perfekt låt men de gjorde den för sent och eftersom den missade det lilla fönster den kunde ha haft så ligger den nu bortglömd och gråter. Inte nu längre. För nu är det dags att ge Hey Ho Wish You Well den kärlek den förtjänar och se den för vad den är. En låt som försöker vara identisk med en annan låt men misslyckas genom att helt enkelt vara bättre.

Det här är ett avsnitt om musikalisk tid. Musikalisk tid är inte som fysisk tid. I musikalisk tid kan ett år vara en evighet och fyrtio år nästan ingenting. Numera är det inte så stor skillnad på 1983, 1984 och 1985. Men då var det hur stor skillnad som helst. Och Slade var bandet som helt och hållet misslyckades med att förstå det.

Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Smygpremiär för den här poddens syskon: podcasten Hit or Kiss där vi lutar oss tillbaka och lyssnar på Kiss alla studioskivor tillsammans och delar den ångest och glädje det kan innebära. Gäströst är Sväva Glistrup. Hon är 18 och hennes favorit är Dynasty. Märkligt, men det är hårda tider. Det här avsnittet handlar om Kiss legendariska debutskiva. Det blir som på den gamla vinyltiden och inget trams som att hoppa över låtar efter tio sekunder. Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Peter Gabriel är 73 år gammal men det är inte för ungt för att göra världens bästa poplåt! Gabriels I/O släpptes i sin helhet mot slutet av 2023 och den är något så ovanligt som en skiva proppfull med världens bästa poplåt utan att låtarna har behövt ligga till sig i tio tjugo år för att se om de håller måttet. Gabriel levererar direkt och eftersom det kommer dröja trettio år till nästa skiva om han fortsätter hålla den logaritmiska frekvens han gjort sedan 1992 så är det ett lysande tillfälle att titta på, och lyssna på, hans fantastiska konstskatt.

Jag hade kunnat slumpa fram vilket låt från I/O som är världens bästa, utom möjligen just I/O för den håller inte riktigt samma klass som de andra låtarna på skivan men eftersom det här avsnittet, till skillnad från Gabriel, blickar bakåt så väljer jag Playing for Time. En avskalad låt, i alla fall tills det närmast ezrinska slutet, om tiden där Gabriel väver in små musikaliska trådar från sin tidigare karriär och skapar något nytt av dem och utan att det blir billig fan service.

Det blir ett långt avsnitt. Det är Gabriel värd. Vi också. Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Som ett komplement till ordinarie program, och till min femtioårskris, kommer jag och min ena avkomma att lyssna på alla Kiss studioskivor - inklusive soloskivorna från 1978 - för att se om de är lika bra som jag tyckte att de var när jag var mellan tio och arton år gammal och Kiss var tuffast och hårdast och en tonsatt dröm om en värld utan dumma lärare, utan läxor och utan synthare. Kiss är ett band jag ofta återkommer till men varje gång jag lyssnar på dem så lyssnar jag som om jag var så gammal som jag var när jag skapade mina minnen kring musiken? Är det rättvist? Har jag dömt de senare skivorna för hårt bara för att de inte är förknippade med en stycke barndom och, tvärtom, är till exempel Destroyer innerst inne en skitskiva för barn som ingen vuxen borde ta på allvar?

Vid min sida har jag Sväva Glistrup som likt mig är rockmusikentusiast men till skillnad från mig utrustad med god smak och distans till musiken vi ska lyssna på. Det blir många avsnitt. För många avsnitt. De kommer inte vara istället för vanliga Världens bästa poplåt så det är helt och hållet överkurs och inget som kommer på tentan.

You wanted the best, and you've got the best. The kanske viktigaste podprojektet någonsin... Hit or Kiss! (Tänk er introgitarrerna på Detroit Rock City Där).

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det finns sådant som är men som inte borde vara. Till exempel trumsolon. Det här är ett avsnitt om hur något kan bli världens bästa poplåt och samtidigt innehålla ett trumsolo. Omöjligt, säger ni. Det är för att ni letar trumsolon på fel ställen, säger jag.

Det här avsnittet är också en en hyllning till världens bäst trumslagare någonsin och hon är någon som sällan nämns när rockers listar trummisar. Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Världens bästa poplåt är inte bara bäst utan också den poplåt som spelats flest gånger i hela världen. Det beror inte så mycket på att världen plötsligt drabbats av god smak som det beror på att de flesta lyssnarna inte hade något annat val än att lyssna på den. The Microsoft Sound är funktionellt och konstnärligt samtidigt. Ett avsnitt om Brian Eno och om vad konst egentligen är för något. Innerst inne. Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Tommy Bolin är gitarristen som är mycket mer än inte Ritchie Blackmore och ändå är det mest för att inte vara Ritchie Blackmore han är ihågkommen. Bolin spelade magisk musik magiskt och 1975 spelade han magisk musik som gitarrist på Deep Purples Come Taste the Band. Come Taste the Band är Deep Purples näst bästa skiva om man räknar Machine Head som deras bästa och det är det ju populärt att göra. Innerst inne vet vi att Come Taste the Band är bäst.

Bolin spelade in två LP-skivor samtidigt 1975. Teaser heter den som släpptes som Bolins soloskiva och det är en skiva som borde vara obligatorisk att lyssna på på musikundervisning i skolorna. Faktum är att man hade kunnat ersätta all musikundervisning med den skivan. Det här avsnittet är en hyllning till Bolin och till Teaser och till att våga vara annorlunda.

Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

En gång i tiden trädde en man in våra oskyldiga tv-apparater och det var 80-tal och mannen kom straight outa Compton och med sig hade han en liten revolution. Trodde vi. N.W.A. förändrade allt men de gjorde inte det utan ett gediget förarbete från James Browns juridiska team och en ensam musikers hat mot hammondorgelns inbyggda bossanovaspelande trummaskin. Det här är berättelsen om ytterligare en låt som inte kan finnas egentligen men som ändå gör det och lyckas vara världens bästa poplåt när den ändå håller på och är omöjlig. Gangsta Gangsta.

Fult språk! Gillar ni inte fula ord? Det här är inte avsnittet för er. Alla andra lyssnar utan risk. Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sunday Bloody Sunday är inte bara en medioker låt med ett irländsk band utan också en fantastisk låt med John Lennon. Ytterligare en av de där omöjliga låtarna. Låtar som inte borde fungera men som på något märkligt sätt ändå gör det.

Ett avsnitt om John Lennon och hur han på para några månader gick från imagine all the människor leva i fred för god jul (war is over) till varför dödar man inte engelsmän i större utsträckning. Om Nordirland och om terrorism. Om folkmord och att alltid alliera sig med den svagare parten i en konflikt även om denne är religiösa reaktionärer. Finns det någon konflikt idag som liknar den om Nordirland under The Troubles?

Varning! Innehåller möjligen inte helt genomtänkta analyser och en hyllning till en av 1900-talets mer kontroversiella politiker: Margaret Thatcher. Innehåller också drömmar om fred och en värld där man inte dödar spädbarn för att uppnå frihet. Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Bandet Pink Floyd finns i många versioner och det är såklart alltid lätt att hamna i en diskussion om vilken som är bäst och vilken skiva som är den bästa skivan Pink Floyd spelade in och så hamnar man där i en ständig cirkel av argument för eller emot Animals och för eller emot The Final Cut och visst båda är fantastiska och de sticker ut i Pink Floyds diskografi som två av de tre de spelade in som INTE handlar om Syd Barrett. Den tredje LPn som inte handlar om Syd Barrett är The Piper at the Gates of Dawn som dels är deras debut-LP och dels är den enda LP som bandet spelade in med Syd Barrett.

Barrett skrev låtarna, sjöng dem och spelade gitarr på dem men efter bara en LP och några singlar blev han galen och ersattes av någon ny snubbe. Det är i alla fall det som är legenden. Det är det som är myten. Sagan om Syd Barrett har berättats av många och tegelsten efter tegelsten har de närmast skapat en Syd Barrett som verklighetens Syd omöjligt kan jämföras med. Syd dog 2006 men myter och sagor dör inte med den verkliga förlagan till dem. Det här avsnittet handlar om verkligheten. Verkligheten och två låtar från den. Båda är världens bästa poplåt och båda spelades troligen in natten mellan den 13:e och den 14:e juni 1969 av två vänner som älskade musik och varandra men som tappat kontakten både med musiken och varandra.

Musik som relationsdrama! Sagor och myter och märklig popmusik! Världens bästa poplåt är Octopus OCH Bob Dylan Blues. Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det finns låtar som inte borde fungera men som ändå gör det. Låtar som antingen är musikaliskt bisarra eller låtar som har texter som inte någonsin var okej eller en kombination av båda delar. Det är dags att utforska poplåtar som är fantastiska trots sig själva. Låtar som i sig är ett gott skäl att låta bli att lyssna på den. Utforskningen inleds med The Rolling Stones som lyckats hålla en konsekvent linje i snart sextio år vad gäller att skriva sångtexter som ingen rimlig människa borde skriva. Men Mick Jagger är inte rimlig. Inte alls.

Avsnittet innehåller ord som inte används längre men som en gång var vardagsspråk och popsingelspråk för allt ifrån Mick Jagger till Agnetha Fältskog. Men det är inte omodernt språk som gör Stones låtar omöjliga. De var omöjliga från början. Och världens bästa poplåt är en cover på en omöjlig låt som genom hur den tolkas av Joan Jett tar den till en aning mer respektabla nivåer. Det är dags att sikta mot stjärnorna! För att ligga med dem.

Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Jubileumssäsongen går mot sitt slut och det är dags för avsnitt 101. 101 är inte bara en tal, nej det är också en liveskiva som om möjligt är bättre än Kiss Alive! eller Judas Priests Unleashed in the East och det är en skiva som kan få den mest inbitna hårdrockare att bli syntare. Det här är berättelsen om hur illa det kan gå om ingen säger stopp. Om ingen sätter ner foten och säger nu är det nog, här har du en gitarr.

Välkomna till Världens bästa poplåt. Här räknas allt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Många ligger på sin dödsbädd och ångrar bittert att de slösade bort sina liv på att knulla, älska, kyssas och lyssna på rockmusik på hög volym istället för att tvätta bilen och bli mellanchef på någon medelstor kommunal förvaltning. Det här avsnittet vänder sig inte till dessa. Det är hundraavsnittsjubileum och det är dags, äntligen är det dags, att tillbe den allra bästa av alla världens bästa poplåt. Teeanage Kicks av The Undertones.

Det kommer bli Nordirland och kåta tonåringar och det kommer bli kontext som meningsbärare och det kommer bli en musikalisk stamtavla eftersom världens bästa poplåt är en låtstöld från en låt som stal en låt från The Beatles som snodde sin låt från en låt som stulits från en plagiatör. Världens bästa poplåt går tillbaka till rötterna. Cirkeln sluts, men det ser bara ut som en cirkel nerifrån. Det är ingen cirkel - det är en spiral som leder uppåt. En stairway to heaven. Den ska vi gå upp för men först ska vi in i oss själva. Fira hundra avsnitt. Få lite teenage kicks all through the night.

Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ett av två avsnitt nummer hundra. För finns det hur många världens bästa poplåt som helst så finns det två avsnitt som är det hundrade.

Det här är överkurs. Här med en gäst som är ung och vet vad kidsen lyssnar på så att vi får in lite moderna tankar i våra liv.

Nästa avsnitt hundra kommer snart.

Det här handlar om de mest populära avsnittet sett till antal lyssnare hittills.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det är dags att fylla 100! Det här troligen avsnitt 98 och det är jubileum och fest och det är poptopplista med The Beatles. Första avsnittet av den här podden handlade om The Beatles så firandet inleds med The Beatles. Allt The Beatles gjorde var bäst i hela världen men allting var inte lika bäst så det blir en lista med deras LP-skivor från deras sämsta och sedan klättrar vi mot toppen och deras bästa.

Skål och grattis till oss! Hurra! Nu lyssnar vi. Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det här är det handlar om. Till slut. Meningen med livet. Men eftersom Världens bästa poplåt är världens mest generös podcast så bjuder den på inte bara en meningen med livet utan två meningen med livet. Du är värd det!

Det blir vetenskapens ursprung, om att slå elever på käften med stora käppen och det blir hoppet om en möjlig väg ut från meningslösheten. Sommaren drar mot sitt slut och nästa avsnitt blir ett vanligt avsnitt, men vi har ett avsnitt mer eller mindre genomtänkt filosofi kvar först.

Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Andra avsnittet av tre om meningen med livet. Den här gången om hur vårt samhället uppfyller alla kriterier för att omhändertas enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård. Vi är värda mer. Med musik av Magnus Uggla, Kent, Ace Frehley, Pink, Lou Reed och Madonna.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Världens bästa poplåt håller sommarpaus så i stället för att behandla världens viktigaste ämne, världens bästa poplåt, så lugnar vi ner oss och kör ett par avsnitt om den inte riktigt lika viktiga frågan om livets mening. Här blandas kunskap, hoppfullhet och dödsångest med Blackie Lawless och hans glada getingars finstämda hyllning till den mänskliga fortplantningsprocessen.

Podd, predikan och pop åt folket!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sista avsnittet innan ett kort uppehåll pga semester handlar om arbete och om att inte alltid vara nöjd med att behöva gå till jobbet. Från New York till engelska varv till Nashville och till Los Angeles arga punkare och genom årtionden tar vi oss till den punkt där det till slut brister och vi ger chefen lite konstruktiv kritik.

Take This Job and Shove It är kanske inte världens mest nyanserade poplåt men den är bäst ändå. Upp med volymen och häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det finns låtar som helt enkelt inte borde ha spelats in. Det här är ett avsnitt om en av dem, men en som blir fantastiskt just eftersom den inte borde ha spelats in. Vad händer om man helt struntar i trovärdighet och tolkningsföreträde och spelar in bra musik dåligt? Kan det ändå bli bra? Klart det kan! Det kan bli bäst!

Det handlar också om kraven på att en artist ska leva det liv hon sjunger om. Är äkta nödvändigtvis samma som bra? Inte alltid. Ibland tillför det oäkta i en coverversion en dimension som saknas i originalet, det kanske inte är ofta men det händer, som gör en redan bra låt ännu bättre. Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ett avsnitt om pop på dialekt, om nationen och om rock och roll. Vad har Hooja och Kal P Dal gemensamt förutom att de vid olika tillfällen i tiden varit absolut bäst i hela världen?

Triggervarning! Avsnittet kan innehålla spår av inte fullständig vördnad inför Mälardalen och allt vad den har att erbjuda i form av huvudstäder, bävrar som bygger bo nästan mitt i Bromma eller statschefer vars största merit är att de kommer från en klan som mestadels lyckats hålla arvsanlagen inom familjen.

Också triggervarning! Avsnittet hyllar popmusik från södraste söder till norraste norr och ingen av artisterna sjunger om å det är skönt när mitt Stockholm är grönt eller har blivit kallt eller en natt i tunnelbanan och staden i mitt hjärta är snarare Haparanda än huvudstad i landet.

Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Bob Dylan är bäst när han är arg och Mikael Wiehe är bäst när han översätter Bob Dylans ilska till ännu argare skånska. Ett avsnitt om Masters of War, en låt som tyvärr ständigt håller sig aktuell. Avsnittet kan inte matcha Wiehes ilska men det är värt ett försök, för det är dags att välja ilskan. Ibland måste man välja ilskan.

Mitt i all ilska möter vi också en av Sveriges största artister och inte bara honom utan också en av de absolut mest miljöpartistiska miljöpartister som någonsin funnits. Plus att det blir ett avsnitt med konsonanterna i centrum. Välj ilskan, älska konsonanterna och framförallt: Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ett avsnitt om tid, evigt liv och popmusik. Lite annorlunda avsnitt, men fortfarande med världens bästa poplåt i centrum. Det handlar om minnen och verklighet, om öknen som hänför och lockar och om en gräsligt ful heltäckningsmatta. Om ett klädesplagg som Jocke Berg har notoriskt svårt att få på sig och om satelliten Ozzy Osborne skäller på när han är på det humöret. Om att ta vara på stunderna.

Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kan man vara ett totalt as och ändå betraktas som en stor konstnär? Följ med på ett avsnitt om Ike and Tina Turner, om hur de förvandlade "white boy music" till världens bästa poplåt och om hur varje förhållande behöver att båda parter är starka nog att lämna om det behövs.

Mest handlar det om Tina Turner. Hennes röst, hennes utstrålning och hennes låtar. Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det går inte att prata om den svenska musikhistorien utan att prata om ABBA, tragedin med ABBA och hur underbart fantastiska ABBA var. Hade det inte varit för ABBA så hade inte Anni-Frid Lyngstad gjort världens bästa poplåt, till exempel! Det här är berättelsen om hur framgång kan komma i vägen för begåvning, men också om att ta sig ut från mörkret med hjälp av progrockstrummisar.

Det handlar om Agneta, Frida, Phil Collins och Russ Ballard - mannen som skrivit fler hitlåtar än de flesta andra men aldrig riktigt fick till sin egen karriär. Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Black Sabbaths låt Changes är en låt som delar musikentusiaster i tre läger. De som tycker den är förfärlig, de som tycker den är uthärdlig och de som utan reflektion älskar alla låtar med mellotron på. Men någonstans bakom den gymnasiala sångtexten och de amatörmässiga keyboardsen döljer sig märkligt nog en fantastisk soul-låt som i rätt händer och med rätt röst till och med går och blir världens bästa poplåt.

En berättelse om när två oförenliga musikstilar korsas och om en popstjärna som slog igenom långt efter att han fyllt 60. Och om en låt som i sin finaste form är doom metal afro-soul psykedelia när den är som allra bäst. Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Girls Just Wanna Have Fun började som en närmast kvinnohatande bitter new wave melodi men förvandlades genom en serie osannolika tillfälligheter till en av världens, enligt mig, bästa feministiska allsångsfavoriter. Ett avsnitt om en helt unik röst och en låt som fick sitt egentliga liv först som cover. Det kanske inte var Cyndi Laupers låt från början, men numera är det ingen annans. Ett avsnitt om slump, bitterhet och sprudlande glädje! Häng med!

Och glöm inte bli patron på Patreon om ni gillar podden!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sjätte omgången av Världens bästa poplåt är här! Den här gången handlar det om coverlåtarna som är allra bäst i världen. Vi börjar med att utforska det kanske mest litterärt framstående av alla svenska artister någonsin: Onkel Kånkel. De blev kanske aldrig folkliga, men till skillnad från de flesta andra artister så har de debatterats i riksdagen.

Det här är en hyllning till en låtskrivare som inte bara gick utanför ramarna utan också sprang flera mil från dem. Om att våga vara så fel att allt blir rätt. Det kan förekomma fula ord i det här avsnittet!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi minns VHS och videouthyrning. Vi minns James Bond och vi minns hans strålande comeback 2006 i Casino Royale! Om när fans får göra titelmusik och om mikrotoner i världens bästa poplåt.

Häng med på det sista avsnittet av vår undersökning om poplåtar som vinner extra värde genom att vara med i ett annat kulturellt sammanhang än bara sig själv. Musiken från Bondfilmerna har alltid varit extra allt och extra pop, för filmerna var alltid extra allt!

Glöm inte bli patron på Patreon och nästa vecka hörs vi igen - då ger vi oss in i covermusikens underbara värld!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Talk Talk är den brittiska popbandsorkestern som aldrig fick det stora genombrott de förtjänade, de fick hitlåtar men lyckades på något sätt ändå undgå att bli superstjärnor. It´s My Life blev en större succé när No Doubt gjorde sin enastående cover på den och de övriga spelas mest av människor som var med när det begav sig. Trots det finns det något tidlöst över Mark Hollis kompositioner och jag överdriver inte om jag säger att Talk Talk troligen är ett av de allra bästa new romantic-syntpop-progrocksjazz-banden någonsin.

Such a Shame är låten med den perfekta musikvideon och den låt av alla som bäst visar hur man kombinerar popmelodier med litteraturanalys och barnpsykologi. Den är arg men hoppfull och den vänder sig med rasande kritik mot en av litteraturhistoriens mest överskattade romaner på den rimliga sidan av Knausgård. Och vi bör ändå hålla oss på den rimliga sidan av Knausgård. På den andra sidan väntar bara Ranelid och Lundell. Inget gott kan komma över att gå över gränsen mot det orimliga.

Ett avsnitt om musik, skam och om att leva i ett samhälle som tvingar oss att gå ifrån den moral vi programmerade in i våra ryggrader när vi var barn. Hemma hos mamma och pappa. På förskolan. Om skammen vi någonstans känner i bakhuvudet varje dag. Också: om läsning. Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det är inte alla män som skulle slåss för din heder men Peter Cetera är en av dem som utan tvekan skulle klä sig i en skinande rustning och karatesparka den onda katateklubbens ondaste karatekille i huvudet om det är det som krävs. Veckans avsnitt handlar om mästerverket Glory of Love från The Karate Kid part 2 och om filmserien som kämpade så hårt för att inte bli förknippad med filmerna om Rocky att de använde sig av samma regissör, samma kompositör och ungefär samma manus.

Glory of Love är kärleksballaden som skrevs för en film men hamnade i en annan och som är fantastisk på alla sätt och vis. Res med mig till 80-talets ljudbild och karatefilmer! Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

När den mästerlige filmförfattaren Paul Schrader, kanske mest känd för Taxi Driver, ger sitt manus Born in the USA till Bruce Springsteen för att locka honom att spela hudrollen tackar Springsteen nej. Det är något med den där berättelsen om en Vietnamveteran som jobbar på fabrik och spelar rock 'n' roll på nätterna som tilltalar honom. Han låter sig inspireras men sen får han lite dåligt samvete för att han kanske "lånat" lite väl mycket. Som tack för hjälpen skriver han Light of Day till Schraders film. Det var bra gjort för det är världens bästa poplåt! Det här avsnittet handlar om den.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Wuthering Heights av Kate Bush är världens bästa poplåtsspökhistoria och därför också världens bästa poplåt! Det här är berättelsen om ett underbarn och hur han den nye gitarristen i Pink Floyd upptäcker underbarnet och hjälper henne att förverkliga sina musikaliska visioner.

Det här avsnittet innehåller reklam. För visst vill vi få ihop pengar till en Världens bästa poplåt-krogshow?

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

När Duran Duran gör musiken till Roger Moores sista Bondfilm gör de det som det största bandet i världen. De gör det också som fans och de gör det med en barnslig förtjusning över att få uppleva barndomsdrömmar.

Om gitarriff, om cirkuskonster på film och om att vara den perfekta poporkestern!

Mot 80-talet! Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kiss spelade innan de fick skivkontrakt in en legendarisk demo tillsammans med producenten Eddie Kramer. Det här avsnittet handlar om Kiss innan de slog igenom och om dataspelet som fyrtio år senare fick en ny publik att hitta till bandet.

Varning för fantastiska gitarrsolon och rockklassiker! Ni ville ha det bästa, och ni fick det bästa! Den hetaste podden i världen... denna!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

På sextiotalet drev filmerna om James Bond agentfilmerna framför sig och var innovativa och fantastiska men på sjuttiotalet bestämde sig producenterna Harry Saltzman och Albert R Broccoli för att det var bättre att imitera den senaste populära filmen än att vara den senaste populära filmen. Men att filmerna skulle vara fantastiska släppte de inte, även om de mestadels misslyckades med det. Sjuttiotalets Bondfilmer var till tre femtedelar tämligen värdelösa - bara de sista två är fantastiska på riktigt - men musiken var fantastisk rätt igenom.

Välkommen till en ny och mer helgonlik Bond! Ny skådespare! Ny kompositör! Och en bortglömd version av en mästerlig poplåt. Det här är berättelsen om när Paul McCartney återförenades med George Martin och hur George Martin senare gjorde världens bästa poplåt av en av de få låtar som McCartney skrev efter att han lämnat ett ganska populärt popband som faktiskt håller nästan samma klass som det han skrev till det där popbandet. Det här är berättelsen om Live and Let Die. Världens bästa poplåt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Neil Diamond, mannen som lanserade sig själv som den judiske Elvis en gång i tiden, kanske inte är en artist som ger en massa poäng i den kulturella eliten att lyssna på men han har sålt fler skivor, de flesta helt värdelösa, än nästan alla andra artister någonsin och han har skrivit och spelat in världens bästa poplåt och det är ju trots allt världens bästa poplåt som Världens bästa poplåt handlar om!

Diamond ville modernisera Höga visan, känd från Talmud och Gamla testamentet, och det gör han med fullständig perfektion. Bäst version är en legendarisk liveinspelning från en kväll i augusti 1972 och mest effektiv är den som musik i tv-serien Midnight Mass. Det här avsnittet är en hyllning till Diamond och till Holly Holy - världens bästa poplåt.

Det blir religion! Sex! Apor!

Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Få filmer har fått lika många uppföljare som lågbudgetfilmen Dr. No, tjugofyra stycken har det blivit hittills och fler ska det bli eftersom James Bond WILL return enligt eftertexterna till No Time to Die. Filmerna i serien om James Bond är minst sagt av varierande kvalitet men en sak har de alltid präglats av: fantastisk musik. Vi dyker in i de tidigaste Bondfilmerna och lyssnar på musiken från dessa. För i den tredje filmen finns ju faktiskt världens bästa poplåt, John Barrys mäktiga Goldfinger. Shirley Bassey sjöng som om det inte fanns någon morgondag och som om filmen var mycket bättre än den faktiskt är.

Agenter! Spioner! Lesbianer som omvänds! Det här avsnittet har allt! Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Popmusik på bio hade varit naturligt ända sedan ljudfilmen slog igenom, men det var först med The Sopranos 1999 som popmusiken blev något lika viktigt som alla andra ingredienser på TV. Att musiken skulle ha en framträdande roll i serien var en del av skaparen David Chase plan redan från början men först i tredje säsongen låter de musiken spela huvudrollen ibland.

Det här är en titt på två av de avsnitt som bäst använder musik, inte bara i The Sopranos utan på TV över huvud taget någonsin.

Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Säsongspremiär! Den här omgången handlar om låtar som får en del av sin mening genom att finnas i en film eller en tv-serie eller en musikal eller en pjäs eller liknande. Ger det ett mervärde om en låt har ett annat konstverk kopplat till sig?

I första avsnittet ger vi oss iväg till en galax långt långt borta och för länge sedan där världens bästa poplåt, Lapti Nek, framfördes framför den galaktiska rymdsnigeln Jabba the Hutt och den var den perfekta låten för den scenen och i den filmen. Return of the Jedi. Enastående!

Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Säsongsavslutning och lite av ett farväl till podden i nuvarande format, ingen fara den kommer tillbaks redan nästa vecka. Veckans avsnitt handlar om låtar som berättar USAs efterkrigshistoria men också om musikvärldens ofta bortglömda hjältar - studiomusikerna. De är inte stjärnor, de får inte applåderna eller miljonerna men utan dem inga hitlåtar. Paul Griffin var en av de bästa pianister som någonsin spelat piano på en poplåt och på hans CV fanns otaliga klassiker varav Don McLeans Amrecian Pie bara är en mängden, det är inte ens den ensa USA-ettan han gjorde - han gjorde sådana med John Denver också.

Grejen med American Pie, den extremt allsångsvänliga refrängen till trots, inte hade blivit en hit om det inte varit för Griffins piano. Det han gör på American Pie trotsar alla rimliga regler om hur man spelar piano på en poplåt. Det är jazz, det är rock och det är avantgardistiska experiment på en och samma gång och samtidigt fullständigt i synk med McLeans sång och gitarr!

Häng med, vänner! Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Döden är ett populärt tema inom populärmusiken, och låten man tillägnar en död eller döende vän är en tydlig undergrupp. Ibland toppas topplistorna av sörjande människor med tårar i himlen eller Police-samplingar eller rent av nytolkningar av franska bittra låtar om män på sin dödsbädd. Döden är det obehagliga priset alla, hittills, får betala för att leva men det betyder inte att vi måste gilla det.

Veckans avsnitt handlar om att inte acceptera det oundvikliga. Om att det är bättre att dö i strid mot det än att dö i uppgivenhet. Om att till exempel verkligen mena det när vi säger fuck cancer. Fuck hela döden, liksom.

Jim Carroll, poet, författare, basketgeni, punklegend, knarkare, prostituerad och alldeles underbart begåvad med ord skrev och spelade in People Who Died som handlar om människor som dött. Hans vänner. Låten visar inte upp minsta tillstymmelse till att acceptera döden, förstår döden, förlika sig med döden. Inte alls. Och det är härligt befriande. Det och den där refrängen gör den till världens bästa poplåt.

Det här är ett argt avsnitt. Med all rätt. Döden kan fara åt helvete.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nina Simone ville inte bli en av de mest politiska artisterna i USA på 1960-talet, hon ville bli konsertpianist och spela klassisk musik men hennes hudfärg hindrade henne från att komma in på musikuniversitetet i första hand och jazzpianist i andra hand, men hennes popularitet gör det omöjligt för henne att hålla tyst om de orättvisor hon ser runt omkring sig. Närmast motvilligt börjar hon skriva soundtracket till medborgarrättsrörelsen och lyckas med världens bästa poplåt, Mississippi Goddam få en hit både bland vita och svarta.

Som pianist är hon helt unik. Det är jazz, pop och klassiskt samtidigt och det är mästerligt! Hennes sångröst liknar ingen annans och hennes personlighet skiner igenom varenda stavelse hon sjunger.

Veckans avsnitt handlar om förtryck. Om hat. Om mördare som går fria och den ilska det väcker. Om att behöva välja mellan att skaffa en pistol eller skriva en låt. Om den enastående Nina Simone. Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ett avsnitt om kärlek. Om The Buzzcocks, om ostämda gitarrer och insikten om att man är kär i fel person.

Det blir punk, passion och Platon! Det vill säga allt man behöver här i livet egentligen.

Vår resa tar oss från Manchester till London och sen tillbaks till Machester. Till en bil där en man skriver en låt på akustisk gitarr och hur låten växer till ett elektriskt mästerverk. Vår resa tar oss också till Aten runt 385 före Kristus, för dit måste man ju förr eller senare. Eller hur?

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Murder ballads är en blandning av den gamla klassiska europeiska balladtraditionen där folksagor, blodbad och ruskigheter skildrades till musik och med refränger och rim och av den amerikanska kontinenten på 1800-talets behov av journalistik för inte läskunniga. Nyhetsförmedling genom sång, helt enkelt! För kan man inte läsa tidningen om rättegången mot Thomas Dula och hans möjliga skuld i mordet på Laura Holder kan man ju sjunga Tom Dooley för varandra och eftersom man kommer ihåg rimmen sprids nyheten snabbare och bättre än med det skrivna ordet.

Balladerna om mord, sex och elände är de som lever kvar eftersom vi människor tydligen gillar mord, sex och elände - gärna tillsammans. Det här avsnittet handlar om hur mordballaden överlevde läskunnighetens genombrott, hur den bidade sin tid i countryn och bluesmusiken och hur den gjorde en storslagen comeback på 1960-talet.

Den bästa av mordballaderna är en som inverterar konventionerna, ställer dem på huvudet, och tvingar oss att tänka. Nick Caves otroliga The Mercy Seat. Otroligt framförd av Johnny Cash.

Glöm inte stöda podden på Patreon om ni gillar det ni hör! Eller tipsa era kompisar!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Chicago. En gång i tiden var Chicago världens bästa rockband. En gång i tiden var Chicago bandet med världens bästa gitarrist, men sen sköt han sig i huvudet och dog och slutade vara världens bästa gitarrist och bandet irrade omkring innan de och producenten David Foster hittade en väg tillbaks och de blev större än någonsin.

Det här avsnittet är en hyllning till tre musikaliska genier och de tre pusselbitar som i mångt och mycket var Chicago - världens näst bäst säljande orkester: Danny Seraphine, Peter Cetera och den helt oefterhärmliga Terry Kath.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det är det nya århundradet, nästan i alla fall, och flickor och pojkar från överallt festade på den nya popscenen till britpopens enastående musik. Det här avsnittet handlar om britpopens magnum opus, det stora mästerverket, som av olika anledningar har blivit hatat och avskytt både av kritiker och de som faktiskt spelade in det. Alltså The Great Escape av Blur.

Det blir tralliga refränger och uppgivna observationer av ett Storbritannien som bara levererar besvikelse på besvikelse. Det blir drömmar om ett lugnare liv på landet. Det här är berättelsen om singeln som vann slaget om britpopen: Blurs fantastiska Country House.

Är ni beredda ungdomar? Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Tystnaden tätnar. Även proggen har sitt slut. Tidens vindar blåser vidare och lämnar gamla proggare bakom sig. Av de gamla proggartisterna är det inte många som överlever hela vägen in i åttiotalet. Men Björn Afzelius gav inte upp. Nej, som få andra höll han fast vid det han trodde på trots allt. Det här är hans berättelse.

Men det är också berättelsen om att ingenting förändras av sig själv och om att se ens gamla vänner plötsligt ta avstånd från de värden man trodde man delat. Björn Afzelius Europa är både proggens historia på ett par minuter och en uppmaning till oss alla att progga vidare! Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Andra delen av ett samtal om progg med Kalle Lind. Om barndom, den goda viljan, och om hur proggen ebbade ut. Varning för en nyanserad syn på kommunister, socialister och aktivistiska feminister!

Visst är vi beredda, ungdomar? Klart vi är! Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Världens bästa poplåt fyller ett! Den tredje december förra året kom det första trevande avsnittet ut. Och fyller man år ska man fira! Vi firar tårta och ett samtal med Kalle Lind, proggkännare och folkbildare, om proggen och den progressiva musikrörelsen. I första avsnittet pratar vi bland annat om den där gången Cornelis gjorde en avancerad låt, Nationalteaterns musikaliska utveckling, arbetsdelning inom proggen, progg som journalistisk, att ta barnen på allvar och väcka lusten att ställa frågor och en hel massa annat.

Häng med! Det är fest!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I det tredje avsnittet om proggen tar vi en titt på den feministiska rockmusiken som revolutionerade hur kvinnor sjunger om kvinnor för all framtid. Kanske proggens enda riktigt bestående seger. Det blir Grupp 8 och deras soundtrack, Sånger om kvinnor, men det blir framförallt poeten Sonja Åkesson. Åkesson spelade inga instrument och Sonja Åkesson sjöng inte heller, men hon skrev världens bästa poplåt och hon var egentligen den enda rockstjärna vi haft i det här landet.

Man behöver inte vara en av de många, de som är hälften, för att njuta av den feministiska proggen utan den finns faktiskt för oss alla. Häng med! Och glöm inte att bli patron på Patreon.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

För att få människor att förstå precis exakt hur jävligt livet såhär innan revolutionen ter sig beslutade många proggartister sig för att beskriva samtiden och det gråa kalla Sverige som den befann sig i. Det var elände, kaffepauser som spårade ur, människor som dog årligen i industrierna och kanske värst av allt: Huddinge.

Det är är andra avsnitten om den svenska proggen och vi grottar ner oss i nutid, det vill säga dåtid, och det 70-tal som proggen frodades i. Givetvis tittar vi närmre på världens bästa poplåt, Hoola Bandoola Bands Huddinge, Huddinge, eftersom det här trots allt är podden om världens bästa poplåt - varenda en av dem.

Häng med till en tid där stolta arbetare i enighet kämpade mot förmännen och där vi brottas med frågan om vad det blev av oss? Allt som vi drömde och talade om. Och om ni drömmer om Eld Attack Krossa så finns det också. Mot slutet.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Världens bästa poplåt är sällan svensk. Sverige är ett litet land - det bor lika många människor i London eller New York som det bor här och där kan genier träffas bara genom att ta tunnelbanan. I Sverige måste likasinnade ha tur att träffas i samma stad eller vara beredda på att åka genom skog och föll och träsk och myr med i många fall ingen annan möjlig transport än den spillra av ett civiliserat samhälle som SJ är idag.

Men en gång i det fjärran förflutna blomstrade Sveriges kreativitet som aldrig förr eller senare. Proggen. Och proggen var typisk för Sverige som om världens bästa poplåt är en progglåt så är den nästan per definition svensk. Det här avsnittet handlar om låtar som försöker berätta om mänsklighetens historia så att vi kan lära av historien. Det handlar om proggens uppkomst, förutsättningar och avskedsföreställning och inte minst drömmen om en värld där det aldrig mer är krig. För det heter världens bästa poplåt. Aldrig mera krig. Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Om ett samarbete de som samarbete vare sig visste att de sysslade med och som även om de inte kände till det ledde till världens bästa poplåt. Om en sångtexts utveckling, om blåsor på Ringos fingrar och om sura brittiska britpopartister.

Har du problem att hitta rätt podcast så är det såklart synd om dig, jag har 99 problem men vare sig röda ballonger eller favoritpoddar är ett av dem. Följ med till Los Angeles 1994, New York 2003 och 2004, och Glastonbury 2008. Om det blir episkt? Självklart.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

En gång i tiden kom Roger Waters, basist i Pink Floyd, på en briljant idé att skriva låtar om. Han skulle skriva om hur hans gamla kompis Syd Barrett blev galen och försvann in i vansinne och rock 'n' roll-myten. Sen kom Roger Waters på samma idé inför varje skiva i sju år, tog en paus för att skriva en skiva om djur för att sedan komma på att skriva om gamla kompisen Syd Barrett och hur han blev galen och försvann in i vansinne och rock 'n' roll-myten på en dubbelskiva som också handlade lite om Roger Waters pappa. Sen skrev Waters en skiva om bara sin pappa och det är den övergången i Waters författarskap det här avsnittet handlar om.

Det blir låtar om kriget, om vansinniga bandkamrater som fick sparken, om skinande diamanter, höga murar och om hur man höll ett brofäste utanför Anzio i Italien i fyrtio minuter till priset av några hundra vanliga män 1944. Om det blir nattsvart? Självklart. För nu blir det Pink Floyd. Upp med volymen och häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Familjen Wainwright är musikalisk. Musikalisk och ibland en aning gränslös. En av de mer musikaliska mest gränslösa i släkten är Loudon Wainwright III och världens bästa poplåt, Bloody Mother Fucking Asshole, kan ses som en subtil konstruktiv kritik av hur han använder sig av sina kvinnor och sina barn i sin konst på ett väldigt utlämnande sätt. Martha Wainwrights Bloody Mother Fucking Asshole är hennes sätt att säga att nu får du faktiskt ta och ge dig, pappa.

Kort. Underbar. Feministisk. Ja, allt som egentligen behövs i poplåt och den är framförd med en helt sagolik sångröst. Det här är berättelsen om Martha Wainwright och den barndom hon både minns själv och som hon fått beskriven för sig genom hennes pappas låtar. Hur hanterar man att pappas tonsatta minnen inte alls stämmer överens med de egna? Med vilken rätt använder sig föräldrar av sina barn för att uttrycka sig själva?

Musik! Sorg! Skönhet! Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

1965 satte Tom Lehrer ribban för vad vi kan förvänta oss av musikalisk politisk satir. Lehrer, som en gång blivit recenserad med orden "Mr. Lehrer is not fettered by such inhibiting factors as taste" släppte sin tredje och sista skiva med ny musik och hans penna slår åt både höger och vänster och uppåt mot självaste Gud. Underbart i opposition mot allt som har makt och med melodier som helt enkelt inte går att glömma.

Världens bästa poplåt, The Vatican Rag, finns på That Was the Year that Was och vi ska vandra i Lehrers skor för att se hur han tog sig till den. För vägen var inte lätt och hela tiden lockade hans älskade matematik honom från att fokusera på sina låtar. Tre skivor fick vi. Men det räcker. För de är bäst.

Lehrer själv sa att satiren är död när han gick i pension för tredje och hittills sista gången, men det är inte sant. Satiren lever i allra högsta grad och är kanske mer nödvändig än någonsin. Mot musiken, vänner! Nu vankas det adekvat piano och en sångröst som bäst kan beskrivas som en sångröst! Nu vankas det Tom Lehrer.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

När Genesis ska göra sin femte LP och följa upp sitt stora genombrott med progklassikern Foxtrot står det mycket på spel. De måste behålla sin publik och samtidigt helst få en hitsingel. Pressen är hög och tiden är knapp. De har bara fyra veckor på sig att skriva och spela in det som ska bli Selling England by the Pound. Till skillnad från deras tidigare skivor har de inte haft tid att spela materialet live innan och testa det för publiken.

En av de sista låtarna de skiver är den kanske mest progrockiga progrocklåten någonsin - The Battle of Epping Forest. Låten är musikaliskt absurd och fantastisk, men texten tar ut svängarna ännu mer och berättar mycket om sångaren Peter Gabriels pojkdrömmar om gangstrar och äventyr. Om att växa upp i ett England där Londons undre värld glamoriserades i tidningar, på radio och på TV. Där banditerna och tvillingarna Kray var lika mycket superstjärnor som The Beatles och The Rolling Stones.

Om detta och trumslageri handlar veckans avsnitt av Världens bästa poplåt, Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Bland låtar baserade på verkliga händelser har ändå låtar om Jesus en särskild plats eftersom det är väldigt mycket vi inte vet om Jesus. Det här är berättelsen om när Brian O'Shea fattade sitt smartaste ekonomiska beslut någonsin, om Jesus Christ Superstar och om hur ett barns religiösa grubblerier blev grunden för en av de största skivsuccéerna någonsin.

Det blir rockmusik, Ian Gillan för andra veckan i rad och en hel massa Gud! Musik som funkar lika bra för ateister som för teister!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Visst borde poplåtar som bygger på verkliga händelser vara bättre än poplåtar som bara bygger på fantasier? Det ska vi utforska i den fjärde säsongen av Världens bästa poplåt. Vi börjar med Deep Purples klassiska Smoke on the Water och följer både Frank Zappas och Deep Purples steg mot den där träbyggnaden som inte riktigt var konstruerad för att klara av en katastrofal eldsvåda.

Vi reser i tiden, leker med kvicksilver och möter några av den växande samling människor som Ritchie Blackmore kommit på med att vara idioter. Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det är dags att avgöra frågan. Synt eller hårdrock? Följ med i den spännande upplösningen på mänsklighetens eviga fråga. Vi löser den med hjälp av The KLFs What Time Is Love?, som på en och samma gång är världens bästa synlåt OCH världens bästa hårdrockslåt. Avgörande ligger alltså i Bill Drummonds och Jimmy Cautys något oförutsägbara händer.

The Jams, också kända som The Justified Ancients of MuMu, ytterligare kända som The KLF var lika mycket ett konstprojekt som världens bäst säljande poporkester under några få intensiva år. Deras musik hade sina rötter i en obskyr amerikansk filosofi och bandade humor, medvetna mindfucks och de bästa refrängerna någonsin och blandade house, synt, rap och hårdrock på ett sätt som ingen annan gjort.

Med The KLF får vi svaren vi söker. Och för första, och kanske enda, gången i musikhistorien spelar Södertälje en avgörande roll.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ett episkt avsnitt, det är långt, om Kiss Me Deadly och människorna bakom Lita Fords fantastiska rocklåt.

Låten hade ingen enkel väg till hitlistorna men varför ska saker vara enkla? Vi möter de som gjorde hitten möjlig. Don Arden, managern som brukade ta en yxa med sig till förhandlingar för att alla förhandlingar blir så mycket enklare då, hans dotter Sharon, hennes man Ozzy, servitören på klubben Tramp i London 1970, Mick Smiley som bara fått två låtar publicerade och såklart Lita Ford - gitarristen och sångerskan som kämpar för att slå igenom som soloartist efter karriären i The Runaways. Och det är bara några av nyckelpersonerna bakom Kiss Me Deadly.

Det blir en resa det här, men som man säger: resan är viktigare än målet.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

1988 står Pet Shop Boys på toppen av sin kreativa förmåga och de har skivbolagets fullständiga förtroende efter den till synes oändliga ström av hitsinglar de släppt de senaste två åren. Såpass mycket förtroende att de ger Pet Shop Boys obegränsad budget för att spela in sin tredje LP - Introspective.

De använder denna obegränsade budget till att anlita den hetaste producenten på marknaden, Trevor Horn, och skapar tillsammans med honom världens bästa poplåt. Left to My Own Devices. Och Horn är inte sen att utnyttja den där obegränsade budgeten för att leva ut sina obegränsade fantasier och drömmar.

Berättelsen om hur Pet Shop Boys hamnade där och om underbar musik med fantastiska sångtexter.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

1987 hade hårdrocken blivit såpass ofarlig att till och med Siewert Öholm tyglat sina djuriska drifter att vilja svartmåla musiken på bästa sändningstid. Det var en sorglig tid. Om inte ens public service tyckte att det man lyssnade på var rebelliskt var det liksom inte lönt.

På MTV och Sky Channel svängde schlagerhårdrockarna på sina permanentade hårsvall och Europe blev intervjuade om sina trevliga framgångar på Aktuellt. Men just på Sky Channel börjar den legendariske rockjournalisten propagera för att det fanns alternativ. Han hade hört hårdrockens framtid och den hette Guns n' Roses.

Först är han en ensam röst som ropar i öknen, men han ger sig inte. Det här är berättelsen om Mick Walls kamp och om hur hårdrocken till slut blev lite, bara en aning, farlig igen. Följ med till Paradise City.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Stock, Aitken och Waterman ägde topplistorna med sin lättsamma syntpop åttiotalets sista tre år men de hade hade sitt ursprung i en aning hårdare dansmusik. Men de lät inte fånigheter som konstnärlig trovärdighet eller andra pretentioner komma vägen för en hitlåt. 1987 var de cheferna över ett helt strömlinjeformat löpande band där popmusik producerades. Och någonstans på det där löpande bandet dök den upp. Världens bästa poplåt. Never Gonna Give You Up med Rick Astley.

Det här är både berättelsen om Stock Aitken and Waterman och ett försvarstal till deras genialiska sångtexter. Är han ironisk nu, undrar ni. Nej, det är han inte. Det finns ett djup i våra hjärtan som fylls när någon lovar att never gonna give us up. Och att ge det löftet är också poesi. Ibland den bästa poesin.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Living on a prayer är en otrolig låt. Perfekt musik till en perfekt sångtext, en text det inte går att inte fyllas av hopp av.

Det här är berättelsen om mannen bakom Living On A Prayer, och nittionio andra låtar som hamnat på den amerikanska topplistans översta tvåhundra platser. Mannen som skrivit några av världens mest sålda singlar och populäraste låtar. Det här är berättelsen om Desmond Child, för det är ju så: förr eller senare så måste vi prata om Desmond.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det hör inte till vanligheterna att en poporkester gör världens bästa poplåt två gånger under sin karriär. Men Depeche Mode är inget vanligt band. De är inte ens ETT band. De är minst två band.

Ett avsnitt om hur Alan Wilder, keyboardspelare i Depeche Mode, tar fram det allra bästa ur den genialiske låtskrivaren Martin Gore. tillsammans skapar de musik så magisk att ingen av dem lyckats överträffa den utan varandra. De är en av de där stora musikaliska paren. Som Lennon och McCartney. Simon and Garfunkel. Bill Drummond och Jimmy Cauty. Helheten är större än delarna när de skapar världens bästa popskiva, Black Celebration, och världens bästa poplåt. A Question of Time.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Military Man var en av de sista låtar Philip Lynott spelade in, men också den bästa. Ett avsnitt om en makalös rocklåt, men framförallt om en vänskap som överlevde bråk, gitarrsolon och mordförsök. Det Philip Lynott och Gary Moore hade var en vänskap utöver det vanliga och under de få tillfällen de lyckades göra musik tillsammans skapade de inget annat än musikalisk magi.

Deras öden var tätt sammanflätade men deras karrärer drog åt olika håll. Det här är inte en berättelse utan två. Och såklart en berättelse om världens bästa poplåt. Som sig bör i en podd som heter Världens bästa poplåt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Take On Me är låten som vägrade dö. Som vägrar dö. Från att den föddes en septemberdag 1977 tills det eviga livet i pophimlen har Take On Me en förbluffande förmåga att inte ge sig av. Det tog fyra försök för Pål och Magne i a-ha att få till den, men även om de var trötta på det där syntriffet redan innan de spelade in det första gången så visste de båda att det där är en hit.

Det här är berättelsen om låten det tog åtta år för att få en hit med. Men efter fjärde inspelningen lossnade det, och nej det var inte videon som gjorde Take On Me till en hit. Om arrangemang, produktion och om att aldrig ge upp.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Tredje och sista delen av Sommar med Nisse, mitt drag för att kunna lägga ut avsnitt av podden medan jag tar två veckors semester för popmusiken. I det här avsnittet av det alternativa "sommarpratet": psykiatri, universitet och politik. Ja, jag avslutar med betraktelser över min tid som politiker.

Nästa vecka är ordinarie Världens bästa poplåt tillbaka som vanligt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Andra delen av min lätta bearbetning av en föreläsning jag brukar ge. Syftet är att ge mig två veckor att skriva manus till höstens avsnitt av Världens bästa poplåt. Och om då kan jag ju bjuda på en lite mer personlig historia. Ingen obligatorisk lyssning. Det här kommer inte på tentan.

I "sommarpratets" andra del handlar om hur illa det kan gå om man inte ser upp. Man kan till och med bli såld som slav till Posten. I alla fall om man har asperger. Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Eftersom jag behöver semester och möjlighet att research och skriva höstens avsnitt av Världens bästa poplåt bjuder jag på en lättare bearbetning av en föreläsning jag brukar ge. Om att leva med asperger, att ha roligt medan man gör det och musiken som gör det möjligt.

Det har formen av ett klassiskt sommarprat eftersom jag troligen inte kommer få chansen att sommarprata i P1 på den här sidan döden och varför inte liksom?

Del ett av tre. Barndom, kommunsim och en ond lärarinna.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

En bekännelse om den svåra resan mot thrash metal, en berättelse om när den modernaste hårdrocken reste till Danmark och pantade flaskor och legenden om hur en, möjligen lite överdrivet, stark reaktion på en stöld gav upphov till världens bästa poplåt.

Fade to Black må vara mörk, nattsvart redan innan den tonas ut, men man kan inte bli annat än glad av den. Och vi som gillar Pink Floyd också? Ja, vi njuter såklart av de minst tvåupphovsrättsligt tveksamma hyllningar till Floyd den innehåller. Jag tänker dock inte skvallra på Metallica. Golare har inga polare, och så vidare.

Glöm inte bli patron! Ju fler patroner desto gladare podd!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vill du verkligen leva för evigt? För evigt? För evigt ung?

Såklart du vill även om vi inte vet om de kommer släppa bomben i huvudet på oss eller inte.

Forever Young med Alphaville är världens bästa poplåt och helt omöjlig att frigöra sig från när man väl hört den. Den förblir inuti i en och kramar den del av oss som faktiskt alltid är unga. För mig är det mitt jag på mellanstadiet. För andra kanske den där ungdomen som dansade till någon sorts 80-talsretrofest nere på stranden i juli 2006.

Även om vi kanske inte kommer göra det i vår fysiska form, i alla fall inte om vi betraktar oss strikt kronologiskt, så kommer låten att finnas kvar så länge det spelas musik i den här världen och vem vill egentligen leva för evigt om det inte finns musik längre?

Ett avsnitt om Berlin. Om murar, kommunism och kollektiv. Och om hopp. Och, såklart, syntpop. Tysk underbar syntpop.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hårdrock är fortfarande en mansdominerad musikgenre. Och ännu mer så var det 1983. Det var musik av män för män. Manliga män.

På ytan verkar hårdrocken vara den musikstil som mest av alla riktar sig till homosexuella män. Man skulle kunna tro det, men hårdrocken är tyvärr fortfarande plågad av homofobi. Det blir bättre och bättre men det lever kvar.

1983 fanns det liksom inget mer heterosexuellt än män som till aggressiv musik beundrande tittade på lättklädda män i läder och nitar och muskulösa inoljade bröst som viftade mot dem med gitarren utstickande som en inte alls särkilt subtil symbol mellan benen medan de sjöng om drakar och krig och allt annat än sex.

Accept vågade utmana normerna och gjorde det rejält. Såpas rejält att många i deras publik inte ens förstod vad de upplevde. Några kristna i USA fattade och började bränna skivor och kampanja mot gay metal - hårdrock från Europa som hade som mål att förvandla oskyldiga amerikanska pojkar till bögar.

Om en politisk skiva med underbara melodier, fantastiska musiker och Udo Dirkschneider - mannen med det tyskaste namnet någonsin.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ur askan av Joy Divison reser sig New Order och blir ett av de viktigaste namnen i syntmusiken. Fast deras kanske mest inflytelserika låt föddes ur en önskan att slippa spela extranummer, fick sitt unika arrangemang på grund av ett misstag som fick vara kvar och drev både band och skivbolag närmre konkurs för varje sålt exemplar.

Det här är berättelsen om hur New Order skapade Blue Monday genom att kombinera lathet, slarvighet och låtstöld. Och visst är den världens bästa poplåt? Ja, utan tvekan är den det.

Dum-Dum-dudududududududum-dum-dum-dum-dum

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den som sponsrar podden Världens bästa poplåt genom Patreon får tillgång till Världens bästa poplåts systerpodd: De andra låtarna. De andra låtarna handlar om låtarna som nästan nådde hela vägen fram men som ändå förtjänar kärlek. Ibland lite personligare än i huvudpodden och ibland en aning vansinnigare.

På midsommarafton kommer ett avsnitt om Jump, för varför bara hoppa som en groda när du kan hoppa som Van Halen?

De andra låtarna kommer ut med ungefär ett avsnitt i månaden.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

När man går igenom de hårdrocksskivor som släpptes 1982 så är det som att läsa en lista över världens mest klassiska skivor någonsin. Milstolpe efter milstolpe pressas på vinyl 1982 och det är troligen ingen överdrift att säga att det är hårdrockens bästa år någonsin.

Men alla skivor som släpptes 1982 blev inte klassiker. Och kanske några av dem som inte blev kalssiker borde ha blivit det. Det här är inte bara berättelsen om de där underbara stilbildande skivorna utan också om ett bortglömt mästerverk. Bortglömt till och med av artisten som spelade in den.

Alice Coopers Zipper Catches Skin är provocerande minimalistisk men knökfull av lekfullhet och underbara melodier. Det är Coopers, som soloartist, minst sålda skiva. Den minst streamade. Men kanske den bästa. Och själv kommer han inte ihåg ett dugg av hur den blev till. Följ med på en resa genom Alice solokarriär fram till dess höjdpunkt 1982.

Vi undersöker också några av de klassiker som format hårdrockens framtid och vi gör till och med ett besök hos mannen som skapade skivan som fick ge namn åt en hel genre och som inte har raindrops on roses and whiskers on kittens, bright copper kettles and warm woolen mittens eller brown paper packages tied up with strings som sina favorite things utan istället föredrar kvinnor, läder och helvetet.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den brittiska invasionen. En mytomspunnen musikhistorisk händelse som inleddes när The Beatles 1964 fullkomligt krossade allt motstånd på de amerikanska topplistorna och öppnade dörrarna för en våg av brittisk popmusik att svepa över den nordamerikanska kontinenten. Allt brittiskt var häftigt och spännande och exotiskt och det tog flera år för amerikanerna att ta tillbaka kontrollen över popmusiken och återställa den musikaliska handelsbalansen.

Men är det något britter gillar så är det att invadera. Det finns ingenting i det kända universum som inte britterna i alla fall övervägt att testa att invadera. Ingen marknad de låter bli. Inget monopol de inte eftersträvar att göra brittiskt. Ingen kontinent de inte tycker skulle göra sig bättre som en del av samväldet.

Självklart måste en avsomnad brittisk invasion följas av en andra brittisk invasion. Det här är berättelsen om den. Om hur syntpopen, mycket med hjälp av världens bästa poplåt, tog över de amerikanska topplistorna. Om hur en nystartad tv-kanal blir britternas trojanska häst. Och, såklart, om huruvida synt är bättre än hårdrock. Vi reser till 1982 och gör det tillsammans med A Flock of Seagulls, The Human League, Soft Cell och The Police.

Bli patron, vetja!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Året är 1981 och slaget om vad som är bäst, hårdrock eller synt, rasar vidare. Den fulla kraften av den nya vågen av brittisk Heavy Metal har ännu inte drabbat världen, men 1981 är inte för den skull bara ett mellanår i hårdrockens utveckling. För här sås fröna till det som kommer bli den hårdrock som regerade MTV mellan 1986 och 1989. Den som var pop, metal och flinka fingrar på fula gitarrer.

Visst, de moderna gitarrsolona fanns redan men på varsin sida av den amerikanska kontinenten faller de andra två pusselbitarna på plats. På Sunset Strip visar Mötley Crüe hur man inte bara sätter onödiga prickar över random bokstäver i sitt bandnamn utan också hur man kan göra musik som bara är fest och attityd. Samtidigt, i New York, slår Joan Jett igenom för andra gången och i sin hand har hon nyckeln till topplistorna.

Det här är berättelsen om henne, ofta avfärdad som bara en inspiration för andra kvinnor att rocka, och jag driver tesen att hon är en av de mest inflytelserika rockartisterna någonsin. Utan henne hade det sena 80-talet inte hänt. Om att växa upp i en omgivning där det var helt otänkbart att flickor skulle spela rock, om att bli världsstjärna som 16-åring och att sedan bli det igen. Och såklart om underbar underbar hårdrock.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Om hur Vince Clarke, och i viss mån Margaret Thatcher, tog syntpopen till listtopparna en gång för alla och om hur Depeche Mode för ett kort brinnande ögonblick var världens bästa popband för första gången. De skulle bli det många gånger sen igen. Men det här handlar om första gången. Thatchers bidrag var såklart mer subtilt men ändå påtagande - hon verkar ha varit mindre musikalisk än Andy Fletcher och hade till och med How Much Is That Puppy in the Window som favoritlåt. Men få personer, möjligen Jesus undantagen, har påverkat brittisk musik mer än vad hon gjorde.

En berättelse om melodier på melodier på melodier och åter melodier. Om Basildon och hur de konservativa för ett tag vann arbetarklassens hjärtan. Och såklart om pop. Ren pop.

(Ja, jag kan vid ett tillfälle råkat kalla Andy för Dave, men för mig är han Fletch)

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Trevor Horn, Geoff Downes och Bruce Woolley skrev världens bästa, och mest irriterande, poplåt redan 1978 men den uppenbarades för världen först två år senare. Inspirerad av lika delar nostalgiska barndomsminnen och Kraftwerk är Video Killed the Radio Star perfekt på i stort sett alla sätt en poplåt kan vara perfekt. Men att den blev så perfekt är resultatet av en mängd omständigheter som liksom bara sammanfaller på ett nästan magiskt sätt.

Engelsk nationalistisk och konservativ lagstiftning, omotiverat motiverade fotbollslag och uttråkade flickvänner är några av de viktigaste byggstenarna i Video Killed the Radio Star. Hur hänger det ihop? Häng med så får du se!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Rockmusiken hade mot slutet av 70-talet gått från farlig, spännande och relevant till trött och halvdöd. Punken hade inte lyckats blåsa liv i liket och de musiker som var i framkant sysslade mest med syntar och trummaskiner. Men på en pub i utkanten av London börjar liket röra på sig och sakta men säkert kravlar det sig tillbaks in i musikvärlden.

Den nya vågen av brittisk heavy metal ger rockgenren nytt liv och detta nya liv kommer påverka rockmusiken för all framtid. På gott och ont.

Det här är berättelsen om The Soundhouse, en från början obskyr rockklubb, och de drömmar som föddes där. Och, såklart, om världens bästa poplåt. Den enda låt som toppat topplistor innan den ens fanns utgiven. Prowler är låten som gjorde Iron Maiden till superstjärnor och det med all rätt. För den är fantastisk och det är historien om hur den kom till också.

Det är så här rockdrömmar kan besannas. Och så letar vi såklart vidare efter svaret på den eviga frågan. Synt eller hårdrock. Hårdrock eller synt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sedan urminnes tider har människan ställt sig den eviga frågan. I träden, innan vi klev ut på savannen. I grottorna, efter att ha slagit ihjäl en grottbjörn eller två med bara tänderna. På torget i Aten på 400-talet före Kristus. Den enda frågan. Den avgörande frågan. Svaret på livet, universum och allting.

Hårdrock. Eller synt.

För alla oss som slogs för vår sak på skolgårdarna på 80-talet, kämpade mot horder av snedluggade kajalberoende syntare eller blev anfallna av hundratals jeansklädda långhåriga folkölsfanatiker som brölade Rum to the Hills, är väntan över. Vi ska få svaret. Till slut. Hårdrock eller synt. Synt eller hårdrock.

Med avstamp i Hegels teori om dialektiken kastar vi oss handlöst ut på det största äventyret av dem alla. Sökandet efter sanning. Klart det är livsfarligt, men människan behöver ett svar. Slagfältet är 80-talet och reglerna är enkla. Varje år under 80-talet var en syntlåt bättre än alla andra och varje år var en hårdrockslåt bättre än alla andra. Ja, ni hör hur vetenskapligt det här är. När vi vet vilka låtar som var bäst, och varför, jämför vi hur många poäng de helt godtyckligt fått av mig och så ser vi vad som vann och så slipper vi ha den diskussionen någonsin mer så länge det finns människor. Som Marx skulle ha sagt: Det är nu historien börjar på riktigt.

Men hur tog vi oss till 80-talet? Hur uppstod egentligen syntmusiken? Häng med på en resa som börjar med en rymling i USA och slutar med världens bästa poplåt. Gary Numans Cars. Varför? För att vi förtjänar svar. Vi måste ju få veta.

Synt. Eller hårdrock.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Pet Shop Boys var och är världens bästa popgrupp nu och för alltid och de har sedan debuten 1984 har de hela tiden hållit sig konstnärligt relevanta och intressanta. Det är ingen liten bedrift.

It's A Sin är bara en av många fantastiska låtar de givit oss, men den har en extra tyngd som mycket poplulärmusik saknar. Den tvingar oss att tänka på rätt och fel och på Gud och vad eventuellt Gud kan ha att göra med rätt och fel. Det här är ett annorlunda avsnitt, för även om det tar avstamp i Pet Shop Boys fantastiska musik och landar i Pet Shop Boys fantastiska musik så handlar det för en gångs skull mer om de frågor låten ställer än om låten.

Är Gud, om nu Gud skulle råka finnas, moraliskt ofelbar? Vad har vi för skyldigheter att följa de olika gudarnas intresseorganisationer, kyrkornas, uttolkningar av gudarnas viljor? Om Gud säger åt oss att skada eller begränsa andra människor har vi inte då egentligen en skyldighet att vara olydiga eller rent av betrakta Gud som vår fiende?

Om ondska och att låta religionen väcka ångest. Om att se tillbaks på sitt liv forever with a sense of shame eftersom det någonstans ändå gnager en känsla inom en att Gud har åsikter om ens val, även om dessa inte skadar en enda annan levande människa.

Kan ens en Gud som befaller dig att döda någon för att han ritar en gubbe som kan antas föreställa Muhammed eller för att hon skämtar om din religion vara någon att ta på allvar? Om Gud nu ogillar homosexuella så är väl svaret snarare att han kan låta bli att vara homosexuell och låta alla andra bestämma själva? Och så vidare.

Om Gud, musik och kärlek.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ni vet han eller hon på jobbet eller bland dina bekanta som bytt ut såsen mot brysselkål och gått ner tio kilo på tre veckor och som tränar och mediterar och delar in folk i färger enligt senaste vulgärpsykologiska modell? Henne ska ni inte lyssna på för det finns betydligt bättre och roligare hälsotips från till exempel hälsoexperterna Ian Dury and The Blockheads.

Ja, här slår vi Huey Lewis and The News och deras tankar om att det är Hip To Be Square med våra rytmpinnar och gör ett personligt och inre uppror mot moraliserande! Sex and Drugs and Rock and Roll är allt våra hjärnor och kroppar behöver. I alla fall ibland. Och i alla fall om vi ser mer till att leva fullt ut här och nu än vi ser till att förlänga en grå leda av rutinbaserat liv så länge som möjligt.

Ian Dury var en omöjlig artist och en som egentligen inte borde fått hitlåtar. Men hans kombination av livsbejakande galghumor, poesi och en musik som inte kö ned några gränser var såklart i längden helt oemotståndliga. Kunde han sjunga? Nej, inte egentligen. Men trots det var han en av de bästa sångarna som vandrat på jorden.

Så vi reser en gång till till London på 70-talet, det blir ju ofta så, och hittar världens bästa poplåt i en skitig lägenhet ovanför nystartade skivbolaget Stiffs kontor. Om det blir sex, droger och rock 'n' roll bestämmer vi själva men dansa kan vi alla fall göra här och nu! Eller stampa lite med foten.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det tog kanske bandet tio år att skapa den, men hårt arbete lönar sig, och till slut gjorde Twisted Sister världens bästa poplåt!

We're Not Gonna Take It är en såpass generellt hållen uppmaning till motstånd att den kan användas av allt från trotsiga elvaåringar till Ukrainas motstånd mot Rysslands försök till folkmord. Den inger hopp, beslutsamhet och glädje och den gör det på ett fullständigt briljant sätt!

Berättelsen om We're Not Gonna Take It är berättelsen om målmedvetenhet och om att bygga en relation med sin publik, om smarta låtstölder och om att behöva söka nya vägar för att hitta den framgång man förtjänar. Om hur en låt lyckas bli fantastik inte trots musikernas allmänna bristande musikaliska färdigheter utan på grund av dessa brister. Men också berättelsen om ett band vars betydelse och uppfinningsrikedom överskuggats av deras stora hit.

Idag hyllar vi, tillber vi, Twisted Sister! Bandet som genom att ligga helt fel i tiden på något sätt lyckats bli tidlösa. Spänn fast säkerhetsbältena och play it loud, mutha!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

När lata filmmakare ska spela in en scen som utspelar sig på 60-talet så väljer de märkligt ofta Jimi Hendrix Purple Hade för att sätta tonen. Eller Simon and Garfunkel. Eller, om de har råd, The Beatles. Och det är ju okej. Det är bara det att sextiotalet inte lät som det gör på film. 1967 kom över hundra låtar som idag är så fast i vårt kollektiva medvetande att de räknas som klassiker och som tidsmarkörer för den sena sextiotalet.

Men den singel som sålde bäst 1967 var inte Strawberry Fields Forever eller Aretha Franklins Respect. Nej, det var Lulus To Sir With Love.

Helt obrydd om att skapa låtar som kan spelas på radiostationer som marknadsförs som klassisk rockmusik gjorde Lulu enkel pop framförd med en makalös stämma.

Det här är berättelsen om hennes musikaliska resa och hur den nådde sin topp i ett osannolikt samarbete med David Bowie. Ett samarbete som slutade i något som vanligtvis är helt omöjligt: En Bowie-låt som är bättre än Bowies egen version.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

För länge sedan i en dator långt långt borta spelades den mest fantastiska musik man kan tänka sig på det mest fantastiska musikinstrument som någonsin funnit. Ja, Commodores Commodore 64 var mer än bara den bästa hemdatorn som någonsin funnits, en såpass spektakulär att den lyckades sälja miljontals exemplar innan någon ens begrep varför man behövde ha en dator hemma, utan också ett helt otroligt musikinstrument.

I datorn satt det mytomspunna SID-chippet och genererade ljud som den synthesizer det var. Varje chip unikt - inget lät som det andra och den som lyckades lära sig spela på det hade ett helt universum av möjligheter att skapa musik framför sig. Förutsatt att man kunde tänka sig att göra det med bara tre ljud på samma gång.

Med fantasi och kärlek till det minimalistiska skrevs några otroliga låtar och under de åren datorn var som hetast var det på den den mest innovativa musiken framfördes. Den mesta till spel men det var inte sällan musiken var bättre än spelen den var soundtrack till. I det här avsnittet tittar vi på den bästa av de bästa låtarna på Commodore 64: Commando av Rob Hubbard. Med hjälp av tre kanaler ljud och vår egen fantasi skapade han ett mästerverk. Det svänger. Det rockar. Det är så bra det kan bli!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

De låtar vi hör när vi är barn stannar kvar hos oss hela livet. De minnen de skapar blir vi aldrig av med. Barnmusik är inte mindre viktig än annan musik - ja, kanske rent av viktigare just eftersom de stannar kvar med oss hela livet. Från vaggsånger vi hört och låtar vi sjungit tillsammans i barngrupper på förskolan till den där gången en galen holländare utklädd till ortodox jude spelade in en LP om Smurfarna på tretton olika språk, varav han förstod tre, och sålde miljontals skivor eftersom barn och vuxna uppenbarligen älskade dansbandsmusik med uppsnabbade röster och sedelärande texter om smurfbaberiba och hallonsaft.

Refrängerna är på gott och ont, mest ont, fullständigt odödliga och mannen bakom dem är en av Europas mest produktiva låtskrivare. Pierre Kartner har publicerat mer än 1500 låtar och många av dem blev framgångsrika trots att de inte hade smurftema. Politiska blev de också. Handlade om att arabiska kvinnor är fula och att arbetslösa är lata. Kartner, eller som han kallar sig när han är utklädd till jude: Fader Abraham, är en av de mest osannolika hitmakarna världen begåvats med och det här är om inte en hyllning så i alla fall en häpen betraktelse över hans mästerverk.

Hallonsaft kanske inte är bra i någon som helst estetiskt meningsfull betydelse men den ÄR den mest catchy låten ni någonsin har hört. Det bara är så. Och om inte det betyder att den är världens bästa poplåt så vet jag inte vad som skulle kunna vara det.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det var en gång en barndom för en generation eller två. Barn och unga som visste att de oundvikligen skulle dö när atombomberna oundvikligen skulle falla ner över oss och att de oundvikligen skulle vara amerikanska eller sovjetiska. Vi visste att vi skulle dö, för de lärde vi oss på barnprogrammen eller av filmerna, men vår dödsångest var i alla fall dödsångest till fantastisk musik. Det kalla krigets sista år hade verkligen sanslöst bra popmusik.

Två gånger fångar bandet Ultravox känslan av den nära förestående atombombsdöden och de gjorde det med utforskande och experimentell och modern popmusik. För om vi ändå ska dö så kan vi lika gärna dö i varandras armar dansande till de där favoritskivorna.

Om ett band som dog och återuppstod och musiken de skapade. Om krig och död och hopp. Och såklart om musiken. Den fantastiska musiken.

Om ni skulle bli patreoner så skickar jag allt jag får in till Röda Korsets insamling till folket i Ukraina så länge kriget pågår.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Få människor har haft så stor betydelse för popmusikens utveckling som Bob Dylan och här hyllar vi hans absolut viktigaste bidrag. Genom att vara dryg och självupptagen inspirerade han Joan Baez till att skriva Diamonds And Rust, den bästa låten om att minnas den där kärleken med glädje men ändå inte vilja återbesöka den, och den i sin tur inspirerade brittiska Judas Priest att satsa på och vidareutveckla hårdrocken.

Diamonds And Rust är poplåten som inte bara är världens bästa en gång utan två. Joan Baez version är en lugn och vaggande och bitsk reflektion över det där gamla exet som fick för sig att ringa för att skryta om sin konstnärlighet. Judas Priests version, som spelades in mindre än ett år efter Baez, är en teatral och underbart passivt aggressiv rocklåt i högt tempo och med fantastiskt samspel mellan gitarristerna.

Vi besöker Joan Baez minne av det där perfekta ögonblicket där allt bara var lycka och diamanter och vi besöker henne i rosten som kom efteråt. Vi besöker Judas Priest när de tillsammans med Roger Glover från Deep Purple uppfinner The New Wave Of British Heavy Metal. Det blir en resa genom tid och rum och en hyllning till kanske den bästa låten om hur man bemöter självupptagna män. Eller kvinnor för den delen.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Donna Summer är en av mest spelade och bästsäljande artisterna någonsin och hennes karriär innebar närmast ändliga rekord på listorna men hon får alldeles för lite uppmärksamhet för hur banbrytande hon var musikaliskt. Det ska vi ändra på!

Summer är en de stora pionjärerna i den elektroniska musiken och väldigt lite av det vi hör på radion eller på strömmingstjänsterna eller på dansgolven hade låtit som det gör om det inte varit för Summers hypnotiska tyska discomusik. Hon var i framkanten när det gäller trummaskiner och suggestiva elektroniska basgångar. Hon sequensade i en tid då sequensern mest var känd från The Whos Baba O'Riley eller Won't Get Fooled Again och hon visade att datorer inte bara var farliga saker som döda astronauter i 2001.

Såpass banbrytande var hennes musik att David Bowie, Brian Eno och Robert Fripp tillfälligt avbröt inspelningarna av "Heroes" för att den demo av Donna Summers I Feel Love som Eno kommit över visade att framtidens musik var något helt annat än det de höll på att spela in.

Vi reser i tiden till sjuttiotalets diskotek och omfamnar tolvtumssingeln och de stadiga eviga rytmerna från högtalarna! Vi släcker lyset, knaprar på några helt lagliga kemiska föreningar och känner kärleken!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det började som ett skämt om att musikproducenten Fred Foster stannade kvar misstänkt länge i en reception tillsammans med sekreteraren Roberta McKee och slutade med en fantastisk bitterljuv hälsning till en kärlek som inte riktigt kunde hända eftersom droger och döden kom emellan. Me And Bobby McGee är samtidigt resultatet av hårt och mödosamt arbete och tursam slump och historien om hur den blev till är väl värd att lyssna på.

Precis som låten är. Framförallt när Janis Joplin sjunger den med den fullständiga inlevelse hon gör. Det blev den sista hela låten hon spelade in vilket såklart är en fullständig katastrof för musikvärlden. Hon hade så mycket mer att ge, men att hon gav oss det hon gjorde borde vi vara mer än nöjda med. Fast samtidigt förbannade över att det inte blev mer.

Världens bästa poplåt om Me And Bobby McGee handlar om Gud, kärlek och om att faktiskt vilja ge varenda morgondag för att få ett enda igår tillbaks. Om att släppa någon även om man vet att det leder till katastrof för en själv. Och om hur country på många sätt är mer blues än blues.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Rainbows Stargazer är egentligen betydligt mer än bara världens bästa poplåt. För den innehåller det enskilt största inspelade ögonblicket i musikhistorien också. Det är när Dio med total övertygelse sjunger I see a rainbow rising som den mänskliga civilisationen når sin oöverträffbara höjdpunkt. Även om det ögonblicket snabbt bleknar eftersom sångaren redan i raden efter försöker rimma rising med horizon.

I Rainbow förenades sjuttiotalets bästa rockmusiker under ledning av en man som avskydde både publik och medmusiker men som ändå gjorde fantastisk musik som inte alls känns ansträngd. Det här är en kärleksbrev till deras kanske bästa låt och till sångaren Dio. En hyllning till Dios förmåga att gjuta liv i de mest tramsiga ord och hans helt otroliga röst!

Vi hyllar såklart Richie Blackmore också. Gitarristen som mer än väl kompenserar det han saknar i sociala förmågor med sitt gitarrspel. På Stargazer leker han med skalor ingen annan rockartist leker med. Spelar gitarrsolon som inte borde vara möjliga.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Eternal Flame av The Bangles har egentligen allt man kan begära av en poplåt utom koklocka. Den har mer än vad man kan begära. Underbara melodier, en intressant låtstruktur och en sångerska som lyckas förmedla ett påträngade djup i vad som vid första anblick kan framstå som en sällsynt grund sångtext. Men den är allt annat än grund och tagen på allvar är den omskakande.

I säsongens sista avsnitt samlas vi på stranden med Susanna Hoffs och medan raketerna exploderar i bakgrunden och vågorna sköljer över våra knän i den kalla kaliforniska sanden frågar vi oss om det som brinner brinner för alltid. Kring lägerelden, sen, pratar vi om hur vi hamnade här. Om hur kärleken sliter oss itu och om hur fyra muntra unga män från Manchester satte andra ord på samma sak innan de startade en ny ordning och gick vidare mot blå måndagar och framgång.

Berättelsen om världens bästa poplåt är berättelsen om en resa till Graceland, om hur ett söndrigt turistmål inspirerar en låttext och om världens kanske vackraste musikinstrument.

Säsongen är slut. Säcken knyts ihop. Men vi hörs redan nästa vecka. På andra sidan regnbågen.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi minns Meat Loaf och Jim Steinman, männen bakom världens bästa poplåt - Bat Out Of Hell. Och mängder av andra fantastiska poplåtar. Vi kommer aldrig någonsin ha något liknande i våra musikaliska liv men vi är tacksamma för det vi fick.

Också en diskussion om vad som är äkta, relevant och viktigt. Om Sixtinska kapellets tak och drömmen om att tillsammans med Roy Bittan och Max Weinberg dra från den här hålan full av förlorare för att vinna bara för krascha hårdare än någon annan pojke någonsin gjort. Ett farväl. Ett avsked. Och rock och jävla roll.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Alla älskar Tyskland! Landet som sedan de fick lära sig en hård läxa 1918 knappt har ställt till med något alls och som märkligt ofta varit där popmusiken tagit stora steg framåt. Det var i Tyskland The Beatles lärde sig spela, det var i Tyskland Siw Malmkvist ett tag var den största stjärnan, det var i Tyskland Bowie spelade in sina bästa skivor och, kanske viktigast, det var i Tyskland Helloween spelade in världens bästa poplåt: Eagle Fly Free.

Det här är historien om hur ett tyskt rockband på mindre än två år lyckas uppfinna en helt ny musikstil, dekonstruera den och släppa den slutgiltiga kärleksfulla parodin på den. Om dubbelskivan som inte blev av och hur ett nervöst sammanbrott ledde till den perfekta blandningen av schlager och Judas Priest.

Dessutom hyllar och minns vi en av rockhistoriens bästa trumslagare och världens kanske enda vettiga bassolo i en rocklåt någonsin.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det var en gång en poporkester som hette Alice Cooper och i denna poporkester spelade fem orimligt begåvade genier - Glen Buxton, Neal Smith, Dennis Dunaway, Alice Cooper och Michael Bruce. Mest genialisk var gitarristen Glen Buxton och det här är historien om hans ojämförliga gitarrspel och det där perfekta riffet han fick till på School's Out.

School's Out är skolavslutningslåten framför alla andra. På dryga tre minuter sammanfattar den drömmen om det eviga sommarlovet, evig ungdom och längtan till frihet. En märklig låt som inte följer några konventioner alls men som ändå lyckas bli en förtjusande poplåt. Den har allt man vill ha i musik plus en barnkör som ett tränat öra kan förtränga på det vis barnkörer i popmusik behöver förträngas.

Världens bästa poplåt är inte bara berättelsen om världens bästa poplåt utan också en kärleksförklaring till en av musikhistoriens bästa och sorgligt bortglömda gitarrister. Glen Buxton må vara död, han omfamnade rock n roll-myten lite för kärleksfullt och det blev hans undergång, men hans musik lever vidare. Troligen kommer hans musik leva vidare så länge det finns skolor att skolavsluta.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vad vi än går igenom så finns det musik att hålla oss sällskap om vi behöver det. Men få låtar möter oss precis där i den yttersta förtvivlans mest akuta fas. Popmusik om olycklig kärlek finns det hur mycket som helst av men hur många finns det som fångar det där ögonblicket där allt brister och vi börjar falla handlöst? När marken öppnar sig och ett svart gap av ensamhet, förtvivlan och förvåning väntar på att krossa det sista stycke hopp du har. Det finns sådana låtar och när allting är som mest hopplöst och vi inte vill höra en massa uppmuntringar om hur många fiskar det finns i den försurade sjön eller om du mister en så står där tusen idioter åter eftersom nothing faktiskt compares 2 U. Stay With Me är den bästa av de låtarna och det här är berättelsen om hur den kom till som av ett mirakel.

Lorraine Ellison, Frank Sinatra, slumpen, Janis Joplin och musiker som egentligen inte har någon aning om vad de sysslar med spelar stora roller i hur världens bästa poplåt hittar oss. Gråt dina tårar, älskling. Det är min fest och jag gråter om jag vill.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

En av de viktigaste, ja kanske den faktiskt viktigaste, traditionerna i populärmusiken är att genom mer eller mindre fyndiga omskrivningar sjunga om sex, droger och mer sex. Med tvetydiga poetiska utsvävningar har man kunnat berättat om det som inte får berättas eller spelas i radio och när det klickar mellan artist och publik skapas ett vackert samförstånd och i detta samförstånd kan en redan bra låt växa till en helt underbart fantastisk låt. Eller som i fallet med Peter Gabriels Sledgehammer: till världens bästa poplåt.

Mitten av 1980-talet var deprimerande för Peter Gabriel. Visst, han hade slutat i Genesis med sin konstnärliga integritet intakt men alla hans gamla kompisar sålde miljontals skivor och han sålde mest till inbitna symfonirockare eller andra pojkar som tog sig själva på lite för stort allvar. Phil Collins, hans gamla trumslagare, låg etta på alla listor och fick spela huvudrollen i avsnitt av Miami Vice. Genesis själva sålde snabbare än skivfabrikerna kunde pressa fram LP-skivor. Till och med hans gamla basist och hans nya orkester Mike + The Mechanics sålde mer än Peter Gabriel.

Gabriel är inte den som grubblar och är bitter och drömmer om tiden då han utklädd till en blomma sjöng om att middagen är färdig. Nej, han bestämmer sig för att göra den poppigaste popskivan som någonsin poppat och han gör det genom en djupdykning in i dansbara rytmer och allsångsvänliga melodier. Hela tiden med en fot i soulmusiken och en fot fortfarande rotad i den progressiva musiken. I soul och blues hittar han sin nya bana och allt han behöver är en riktigt sexig text eftersom alla hans favoritartister sjunger om sex. Så Gabriel skriver om det sexigaste han kan komma på. Peter Gabriels snopp.

Följ med på en utforskning av tvetydigheternas musik i allmänhet och Peter Gabriels hyllning till sitt könsorgan i synnerhet. Sledghammer är världens bästa poplåt och den här podden heter Världens bästa poplåt och handlar om världens bästa poplåt. Alltså Sledgehammer. Nu kör vi!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Pop och politik hänger ihop som glasspinnar och glass, kärlek och kyssar och Engels och Marx. Ända sedan The Beatles gjorde politisk popmusik populärt med The Taxman har medvetna eller omedvetna artister försökt göra politisk pop. Inte alla lyckas. Inte alla är lika begåvade som The Beatles. Få är ju det.

Följ med på en resa från The Beatles, genom protester och slagord, fram till Tom Robinson Band och en magisk kväll när en låt som tycks handla om att köra lastbil på natten med bilradion på högsta volym var popmusikens absoluta centrum.

2-4-6-8 Motorway är mer än en poplåt, det är världens bästa, och mer än en hyllning till motorvägar och bensin. Den är geni och glädje och vi kan sjunga den tillsammans vare sig vi ser den som det briljanta stycke popaganda den är eller inte. Med Tom Robinson är alla glada för att vi är muntra och i Tom Robinson har vi en av popmusikens mest intelligenta kompositörer.

Upp till kamp, vänner. Upp till kamp mot tristessen och om jag inte kan dansa till den så är det inte min revolution.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Du ville ha det bästa och du fick det bästa. Den bästaste popgruppen i världen: Kiss.

Kiss är mer än en rockgrupp, mer än mytologiska hjältar från det fjärran 1970-talet och mer än några av de mest oförglömliga låtar som vi aldrig kommer att glömma eftersom de är oförglömliga. Kiss är drömmar och längtan och verklighetsflykt när den är som allra bäst.

Ett avsnitt om Kiss i allmänhet och Ace Frehley i synnerhet. Ace var inte bara ett musikaliskt geni utan också mannen bakom världens bästa poplåt. Om att drömma sig bort med Ace raket och om att få sin första hjälte.

Det är dags att ta tag i Ace raket och flyga iväg. Magiska gitarrsolon väntar på oss på andra sidan galaxen. Det är verkligen dags nu. Take a rocket ride.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Tiffany kraschade in i våra vardagsrum 1987 och tog sig genom tv-rutan in i våra liv och gjorde dem till mycket bättre sådana. Ingen kunde undgå I Think We're Alone Now och det är tur eftersom den faktiskt är världens bästa poplåt. Den kanske inte låter som världens bästa poplåt men det är den. I Det här avsnittet undersöker vi varför.

Vi minns hur det var att vara fjorton och hur musiken kan ge en hopp och hur musiken fortsätter att ge en hopp. Om hur man kan vara genialisk och medioker samtidigt och hur en låt kan återuppstå som något nästan helt nytt efter att ha varit en hit redan 1967.

Musik förenar, förstorar och förbättrar och här hyllar vi den. Musiken är det bästa vi har. Och ibland, men inte ofta, är det bästa vi har Tiffany.

Så slut ögonen och följ med till hur det var att vara fjorton. Inte det där dåliga fjorton som vi alla minns utan det där bra fjorton som vi trodde att alla andra upplevde. Ta min hand. Nu reser vi.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

När Dolly Parton spelade in världens bästa poplåt, Jolene, så tog hon oss några steg närmare svaren på några av de mest avgörande och viktiga filosofiska frågorna. Ett avsnitt om countrymusik, kvinnor i musiken och om vi har ett ansvar för andra människors lycka.

Följ med på en hyllning till Jolene, både låten och rollfiguren i låten, och hur hon kan göra oss till bättre människor. Här blandas filosofi, nörderi och kärlek till musiken. Du vet att du vill lyssna. Innerst inne vet du det.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sokrates menade att det bara finns tre frågor en människa borde ställa sig. Vad finns? Vad kan man veta? Hur bör man leva? Man kan tycka att de frågorna täcker in det mesta, men Sokrates glömde den viktigaste frågan av dem alla: Vilken är världens bästa poplåt?

Popmusik är naturligtvis det viktigaste som finns och i det här avsnittet inleder vi vår resa mot svaret på inte bara vilken poplåt som är världens bästa utan också på frågan om varför.

Om Hamburg, tonårslustar och en av världens bästa trummisar.

I saw her standing there är en av minst tio låtar som är världens bästa poplåt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.